I år blir Pride ännu ett år firat på ett lite annorlunda sätt. Men oavsett pandemin är festivalerna runtom i Sverige en kraftsamling av debatt och engagemang för de politiskt inriktade, en stor och stärkande fest för de som vill fira att vi kan vara de vi är, en manifestation av solidaritet, eller helt enkelt ett bra tid för att hitta en ny livspartner, nya vänner eller få sig en sväng om i full frihet!
När jag började engagera mig i den Homosexuella Frigörelseveckan i slutet av 70-talet, var det ytligt sett samma upplägg som idag. Fester, debatter, kulturinslag och parad. Allt i regi av RFSL Stockholm med inslag av Homosexuella Socialister, EKHO, Lesbisk Front och Gaymoderaterna.
Det privat gaydrivna affärs-livet var inte utvecklat. Demonstrationerna var i huvudsak politiska. Med lycka minns jag när jag för första gången såg Lars-Åke Wilhelmsson i full drag gå med och skapa en rejäl färgklick bland de i övrigt clonade deltagarna: jeans och rutig skjorta var annars den tidens mode för homopolitiska kämpar.
Vår värld växte och vårt community breddades. En Frigörelsevecka under ledning av en enda organisation kunde till slut inte samla alla de nya krafterna som växt fram.
1998, då första Stockholm Pride arrangerades, blev en väckarklocka för många. Plötsligt var det 15 000 som gick med i en parad där de politiska inslagen blandades med allt mer uppsluppna delar.
En hel park för fest och mingel, ett helt hus för debatt i samarbete med regnbågssamhällets alla olika aktörer. Och runt om i stan genomfördes fristående event under hela Pride-veckan.
För första gången var Chokladkoppen jämställt med RFSL, HBT-Liberaler med QX Förlag och klubbfixare med fotbollsklubbar.
Den grundläggande idén bakom Stockhom Pride-festivalen var just att samla och stärka bredden. Det var att låta oss mötas, skapa en plattform för medial uppmärksamhet, möte med potentiellt nya medlemmar eller fans, nå ut med musik och kultur och ha en yta där politiken kunde möta regnbågs-världen.
Det blev direkt, vilket vi på QX kan vittna om, ett sätt för många små regnbågsaktörer att få sin årliga ”julhandel”. Att under en vecka få ett tillskott i ekonomin som gör att en klarar sig igenom de många tuffare månaderna under resten av året.
Pride blev en omedelbart succé på alla dessa plan. Så stor att PR-konsulter och varumärkesstrateger snart började få vittring.
PRIDE, vilket varumärke!
PRIDE, tänkte de, är så starkt att det är helt galet att bara hålla på under en vecka om året. Varför inte använda varumärket året om och få ekonomi i kalaset helt enkelt. Och kanske därmed även ge möjlighet att arvodera de som sliter med festivalen året om.
Lockade såklart och inte minst det senaste är ju inte mer än rätt.
Vad varumärkesstrateger och PR-genier dock helt missar är att Pride bygger sitt varumärke på en enda sak: att regnbågssamhället, i dess bredd, är med på tåget och blir stärkta. Festgänget, föreningarna, restauratörer, bokförläggare, artister och kulturen.
Om Pride gör något utöver sin roll att samla och samarbeta med alla dessa, så urvattnas varumärket på ett nafs. Om festivalen upplåter plats åt vilka bäst betalande krögare som helst och inte prioriterar de som driver regnbågsverksamhet året om, så tappas en central framgångsfaktor.
Pride-festivalen, med de många hjältar som arbetar för att få veckan att fungera, blir inte rik på kuppen. Men alla inblandade kan stolt säga att de bidrar till att lägga hörnstenar för det goda Sverige som ger oss stabiliteten att stå emot nu när det börjat blåsa snålare.
Oroande nog har Föreningen Stockholm Prides årsmöte lockats av idéerna om sitt mycket starka varumärke. Stadgarna ändrades 2014 så att föreningen skall utveckla aktiviteter året runt. I årets verksamhetsplan skrivs att det skall ske under samlingsnamnet ”Pride City”.
De som vill behålla föreningens roll som samlande kraft under en Pride-vecka protesterar internt och ännu har inte året runt-verksamheten kommit igång.
Föreningen skall inte bli ett alternativ till redan existerande Gaykryssningar, inte ” tillhandahålla plattformar” som blir parallella med de hbtqi-politiska gruppernas och inte erbjuda ”aktiv föreningsverksamhet”.
Jag satte kaffet i vrångstrupen när föreningen förra året, dessutom just när pandemin slog till, på allvar planerade att ta fram ett eget digitalt året runt-kalendarium som led i sin nya strategi. Varför? QX.se erbjuder redan den funktionen. Vem som helst kan självklart bli året runt-konkurrent till oss, men inte den som skall samla redan existerande krafter. Efter många diskussioner inleder vi nu ett samarbete.
Alla Pridefestivalers, över hela landet, roll är att kraftsamla goda krafter och låta dessa en gång om året mötas, synas och stärkas. INTE att bli konkurrent och bygga eget. Om det händer så tappar Pride sin betydelse.
I augusti firar vi nu Pride i Stockholm, Malmö, Köpenhamn och på en lång rad orter landet runt. Det är stort! Låt det förbli stort.
