”Skillnaden mellan transpersoner och att känna sig som en annan hudfärg”

Genast började transnegativa personer jämföra det hela med könsdysfori. Det sades att den kulturella appropriering som Oli London ägnar sig åt är precis samma sak som transkvinnor gör med ciskvinnor. Det var väntat, men tröttsamt.

Transpersoner förlöjligas återkommande genom att jämföras med personer som känner sig som alver, vargar eller en annan hudfärg än den man fötts med. Underförstått: allt detta är tokigt och inget är värt att respektera. Whataboutism i form av ”Men var ska vi dra gränsen om vi accepterar transpersoner? Plötsligt kanske alla säger att de är drakar!” eller ”Då borde jag kunna definiera mig som en bil!” uppstår ofta när någon kommer ut som trans. Fokus flyttas från sakfrågan till en imaginär värld där saker som faktiskt inte är en grej lyfts fram som problem eller sanningar, eller så hålls transpersoner ansvariga för exakt alla former av normbrytande identiteter. Kontentan är alltid en och samma: att ifrågasätta transpersoners existensberättigande. Samma sak händer nu, när Oli London levererat ett rörigt uttalande om sin koreanska identitet. Genast ska det användas som bevis för hur fel det är att vara trans, trots att London ju pratar om något helt annat.

Självklart förstår jag att det här väcker tankar även hos den som inte är ute efter att slå ner på transpersoner. Om nu kön inte var så självklart och fixerat som man först trodde, varför kan då inte också hudfärg och etnicitet vara föränderligt? Jag har därför tänkt, läst och pratat med diverse kloka personer.

Slutsatsen jag landat i är dock oväntat simpel: att känna sig som en annan hudfärg än den man fötts med har inget med transpersoner att göra. Fenomen kan existera oberoende av varandra. Minns ni de som skrek ”Vad är nästa steg? Legalisera pedofili?!” när samkönade äktenskap infördes? Lika absurt är det att klumpa ihop transpersoner med de som ”identifierar sig som en annan hudfärg”. Precis som att homo- och bisexuellas rättigheter inte har med pedofilers rättigheter att göra så har transpersoners rättigheter inget att göra med att vilja ändra sin hudfärg/etnicitet.

Fast jag vill ändå ge er några argument till försvar för transpersoners människovärde och varför de här två företeelserna inte alls är samma sak. Kanske kan det vara till hjälp när någon full och jobbig cisperson vill prata om det här i toakön under Pride eller i ännu en ändlös sociala medier-debatt.

• Jag tror (men kan inte lova) att könsidentitet/att vara trans är i alla fall delvis medfött medan kultur kopplat till vårt födelseland, vårt uppväxtland och vår hudfärg är en social konstruktion.
• Historiskt sett har transpersoner funnits i många kulturer och över hela världen. Precis som att samkönade relationer förekommit i årtusenden verkar personer som bryter mot normer kring kön eller lever som ett annat kön än det man tilldelats vid födelsen ha existerat länge. Det är inget nytt.
• Vi lever i en värld som, i alla fall i viss mån, medgett transpersoners existens. Våra rättigheter har etablerats allt mer och könsdysfori är allmänt erkänt inom den medicinska vetenskapen. Inte bara vi själva utan samhället i stort vet att vi finns.

Om det visar sig att det här med att känna sig som en annan hudfärg också varit en grej genom historien, ja då lär vi få höra om det. Om läkarvetenskapen kommer fram till att ”jo, det går att känna sig som en bil och det är förknippat med lidande att inte få hjälp att bli en bil”, ja då kommer vi märka det också. Men vi är inte där. Däremot är könsdysfori och transpersoner högst närvarande.

Kanske kommer jag i framtiden att se denna krönika som ett exempel på allt jag inte hade fattat år 2021, för att vi då lever i en värld där det är socialt accepterat att transitionera från människa till alv. Det har jag ingen aning om. Däremot vet jag att det i skrivande stund finns ett stort behov av att folk slutar förlöjliga transpersoner samt slutar kräva transpersoner på svar om ursprunget till såväl våra egna som andra gruppers identiteter. Bekräftelse (vare sig det är genom rätt pronomen eller tillgång till hormonbehandling) är viktigt för transpersoner precis just nu. Så låt oss fokusera på det och inte försvinna iväg på sidospår som faktiskt inte har med transpersoner att göra.

Foto: privat