Vid onsdagens debatt ”The only gay in the village” lyfte en namnkunnig panel frågor kring varför och hur arbetet med hbt-personers rättigheter skall lyftas i kommun och region landet runt.
Med stora skillnader i landet möts hbt-politiskt engagerade av stort engagemang men också en oförståelse.
Petra Guteskär, ordförande för RFSL Gotland berättar att föreningen mött ett stort positivt intresse från personal inom regionen. Så stort att man som ideell förening har haft svårt att mäkta med att möta upp det.
– Vi har många antaganden om vad hbt-populationen behöver, menade Guteskär. Men frågan måste starta i var befinner sig hbt-personer idag och hur ser deras behov ut.
Det blir många, kan, om, tror, sa hon och berättade att en motion från mp och v om att hbt-certifiera regionverksamhet på Gotland avslagits utan att RFSL konsulterats.
Men med motionen har frågan lyfts, konstaterades det och runt om i landet drivs lokalt arbete från politikerhåll liksom avdelningar av RFSL och andra hbt-rörelser.
Riksdagsledamoten Hans Ekström (s) var tidigare kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna under den tid då den framgångsrika festivalen SpringPride började samtidigt som staden och Sörmlands landsting lyfte hbt-frågorna som en del av mångfaldsarbetet.
– Bakgrunden till det vi försökt göra är att Eskilstuna varit en klassisk industristad som hamnat i strukturproblem. Ett problem vi såg var den inskränkthet som kan skapas i en ort som är dominerad av en näring och där det finns en ganska låg utbildningsnivå. Alla som avviker från någon typ av normbeteende får inget utrymme eller plats i en sådan miljö.

Hans Ekström och Fredrik Saweståhl

Ekström berättade att han som bög inte hade svårt att se behovet, men att argumentationen förenklades av att formulera sig utvecklingspolitiskt. Här passade Richard Floridas teorier om hur ekonomin växer på platser som är öppna för mångfald in.
– Platser som skrämmer bort hbt-personer är platser som hamnar i ekonomiskt bakvatten, argumenterade Ekström. Inskränkthet är inte bara farligt för oss som individer utan även för ekonomin och för samhället på en plats. Varför skall man jobba med det som ”inte finns” eller personer som man inte ser? Jo för att om platsen skrämmer bort människor som är annorlunda så hamnar hela samhället i problem.
– Jag tror att symbolåtgärder är väldigt viktiga. SpringPride lassade vi in massa kommunala pengar just för att i den här gamla arbetarstaden, rostig och dann, med inskränkta värderingar så ville vi ställa till lite grann och bryta is som en symbolåtgärd.
– Ordförande i kommunstyrelsen och ordförande i landstingsstyrelsen var bägge bögar så det är klart att det var enklare, liksom att det krävs ledarskap. Samtidigt behövs det att det är personer i lokalsamhället står upp öppet.
I Östra Göinge där Anders Bengtsson (s) sitter i kommunstyrelsen har de två gånger han lyft hbt-frågan bemötandet dels blivit ett politiskt korrekt nollsvar och dels mötts med argumentationen att inga hbt-personer finns i kommunen. Floridas idéer om hur ett öppet välkomnande och mångfasetterat samhälle också stärker ekonomin, och kanske kan stoppa kräftgången i befolkningskurvan, såg han som en möjlighet att åter lyfta frågan i kommunen.
– Urbaniseringen är ett bekymmer ur ett regionalpolitiskt perspektiv, småkommunerna och landsbygden drabbas medan storstäder med kranskommuner växer och varje sak vi kan göra för att inkludera ökar intresset av att bo kvar, motiverade han.

Petra Guteskär, Anders Bengtsson och Ulrika Westerlund

RFSLs förbundsordförande Ulrika Westerlund berättade om hur Luleå kommun gett 2,1 miljoner under en tidsperiod för att stötta upp RFSLs nystartade lokalavdelning liksom firandet av Luleå Pride. Motiveringen har handlat om att det är ett bekymmer för kommunen om hbt-personer inte känner att de kan bo kvar eller flytta tillbaks. En liknande argumentation som använts i städer som Eskilstuna, Göteborg och Örebro.
Westerlund menade att det inte finns ett egenvärde i att starta lokalavdelningar i alla landets kommuner, utan att det bör utgår från vilka behov och vilket intresse som finns lokalt.
– Önskvärt är att man inte känner sig tvingad att flytta. D et är själva poängen med RFSL och alla andra hbt-organisationers arbete, sa hon.
Fredrik Saweståhl (m), kommunstyrelseordförande i Stockholmskommunen Tyresö höll med om att det just för hans kommun kanske inte var café- eller festverksamhet man skall fokusera på med tanke på närheten till Stockholm.
– Men jag är uppväxt i Skellefteå där det bor 70 000 människor så där borde det finnas underlag, sa han och refererade till att kommunstyrelsen där inte ansett att man skall stötta formandet av en RFSL-avdelning.
– Men i grannkommunerna Norsjö och Malå har man tre- fyra tusen invånare. Där kanske man inte kan sträva efter hbt-inriktade fritidsgårdar och äldreboende även om man kan ställa tuffa krav på att personalen skall vara inkluderande så att ”den ende bögen i Norsjö” kan känna sig välkommen och finna sin plats där också.
– Det är även en fråga för marknaden, la han till. Finns det marknad för ett äldreboende i Stockholm, ja det gör det! Finns det i Umeå, kanske. Men det förändrar inte att även äldreboendet i Smedjebacken måste kunna hantera dessa frågor.

Petra Guteskär, Anders Bengtsson och Ulrika Westerlund

Anders Bengtsson såg ett problem i att helt överlåta åt folkrörelsebygge eller marknaden att ta hand om hbt-personers behov.
– Problemet kvarstår då, sa han. Jag har samtalat med ett antal yngre killar som flyttar från landsbygden till Stockholm, Malmö, Göteborg och kommer ut först då det har flyttat. Men när de kommer hem över jul och midsommar så låser de in sig själva igen. Många gör denna resa geografiskt och mentalt därför man lämnar sin hembygd för att man inte kan vara sig själv.
– Hur länge skall vi då vänta. Skall vi begära att de skall komma ut när de är i tonåren för att bilda en lokal RFSL-avdelning eller starta ett bolag? Skall vi återigen lämna över det så blir det samma resa där de flyttar till en många gånger osäker tillvaro i Stockholm.
Att bryta is har skett på många platser runt om i landet där mångfaldsplaner med krav på uppföljning, lokalt politiskt och föreningsengagemang synliggjort hbt-personers behov inom skolan, omsorg- och sjukvården liksom arbetet mot hatbrott och då ofta med motivet att en stämpel om att hbt-personer och andra ”avvikare” lämnar orten fördjupar en ekonomisk kräftgång.
RFSL har idag ett 30-tal lokalavdelningar, HBT-socialdemokraterna ett tiotal och Öppna moderater fem. HBT-Liberalerna som under Almedalsveckan har två seminarier börjar även de bygga upp lokalavdelningar.
Vid seminariet deltog dessa organisationers alla ordföranden, men något omedelbart behov av att förändra organisationernas nuvarande strukturer för att möta lokala behov hanns inte med att utröna mer. Riksdagsledamoten Börje Vestlund, (s), som varit RFSL-aktivist sedan 70-talet menade att nya behov kommer kräva nya organisationsformer.
– Om ett tiotal år så kommer man börja diskutera hur vi skall organisera oss ännu bättre, spådde Börje Vestlund.

QX Jon Voss ledde samtalet

Att hbt-frågan nu drivs allt mer på en kommunal och regional nivå av såväl politiker som frivilligrörelser ser redan nu ut att göra det lättare för de som vill bo kvar i eller återvända till sin hemkommun utan att behöva stänga ”garderoben”.
Samtalet kring kommunal- och regionalpolitik var det andar som QX anordnade under sin premiär på Almedalsveckan. På torsdagskvällen blir det gayfest med Diamond Dogs, Babsan och DJ Leo b liksom Pamela på Wisby Strand.

QX Jon Voss ledde samtalet