Frias – våldtäktsoffret saknade slida

Natten mot den första juni sitter en kvinna utanför sin expojkväns trapphus. Hon är ledsen för att hennes expojkvän inte vill ha kontakt med henne och gråter därför. En 61-åring man kommer förbi och utsätter henne för både misshandel och våldtäktsförsök, trots att han säger sig först ha försökt hjälpa kvinnan.

Örebro tingsrätt bedömer att 61-åringens ”plan” var att våldta en kvinna och inte en man. Kvinnan som blivit utsatt föddes som man, men klär sig ”kvinnligt” och har under en längre tid ätit kvinnliga könshormoner. 61-åringen döms för misshandel, men inte för våldtäktsförsök.

”När nu målsägande varit en man har detta inneburit att xx:s (gärningsmannens namn) avsikters, så som tingsrätten uppfattat dem, aldrig skulle kunna leda till fullbordat brott” står det i domen. Domare i målet, Dan Sjöstedt, menar att han aldrig stött på ett liknande fall och att det är ett svårbedömt fall.
– Inget är hugget i sten, säger han.

Hur avgör man egentligen kön?
– Det finns ju en biologisk konstruktion och en social konstruktion. Enligt lagstiftningen är den som blivit utsatt i det här fallet en man.

Vilken lagstiftning?
– Ja, men … Biologiskt är det så.

Skulle 61-åringen blivit dömd om den utsatta var en kvinna i biologisk mening?
– Ja.

Och att han inte ”lyckats” fullborda våldtäkten verkar vara avgörande?
– Ja, även om en våldtäkt inte behöver betyda penetration. Men man kan bara döma för den brottsliga avsikt någon har. Mannens brottsplan var att våldta en KVINNA.

Så det handlar om penis och slida?
– Det handlar om faktiska förhållanden och det var ju inte en kvinna.

Vad ger det här för signaler till transsexuella?
– Om jag skulle tänka på vad det ger för signaler skulle jag arbetat som journalist i stället. Som rådman kan man inte tänka på vad det ger för signaler. Jag dömer utifrån rättsläget och ifrågasätter inte kön. Man kan inte ha fördomar. Få grupper är så fördomsfria som jurister. Vi ser brott och träffar märkliga karaktärer och mänskliga avarter hela tiden.
– Skulle du och jag träffas på ett kafé som privatpersoner, och inte i egenskap av rådman och journalist skulle vi säkert vara samstämmiga. Just nu pratar vi utifrån två helt olika paradigmer. Men det är klart. All verksamhet är öppen för kritik.