Nikolaj Alekseev är huvudarrangör av Moskva Pride och har i sju års tid försökt anordna en prideparad som inte är laglig. I Moskva är prideparader bannlysta. Den senaste, i maj, slutade med att ett 40-tal personer, inklusive Nikolaj Alekseev själv, blev arresterade av den ryska polisen. Det är inte första gången han arresterats.
– Totalt har jag blivit arresterad tio till femton gånger, säger han.
Anledningen till att hbtq-kämpen kommer till Sverige är att han vill starta en diskussion om det som händer i Ryssland och i andra öststater, med tanke på lagen om förbudet att sprida information om homosexuella i Sankt Petersburg och andra regioner i Ryssland och lag 8711 som kan komma att antas i Ukraina och är liknande den som nyss införts i Sankt Petersburg.
– Det är intressant att komma till Sverige och se hur organisationerna här arbetar. Att de blir uppbackade. I Ryssland får organisationerna inget stöd alls.
Stockholm Pride vill i år belysa internationella frågor. Under Priden arrangerar Hbt-sossarna seminariet Hbt-personer i Putins Ryssland och International lesbian and gay cultural network håller i seminariet Svenskt hbt-samarbete med Östeuropa.
– I många delar av världen motarbetas pride av såväl myndigheter och polis som av homofoba politiska grupper. Vi måste låna vår röst till de personer vars röster tystas, säger Stockholm Prides festivalchef Alf Kjeller.
Nikolaj, ska du närvara vid Stockholm Pride?
– Tyvärr finns ingen tid för det. I morgon ska jag upp i rysk domstol, då jag står åtalad för att ha arrangerat Moskva Pride. Sen följer fler och fler rättegångar. Pride har för mig alltid varit en ”fight” och aldrig något roligt som man kan fira.
Vad tror du om Rysslands framtid, vad gäller hbtq-personers rättigheter?
– Putin är inte så hbtq-vänlig precis och han kommer troligtvis sitta kvar vid makten länge … Sen har ju den ortodoxa kyrkan ett stort inflytande över landet. Vi har inte sett så många förbättringar, utan snarare försämringar.
Men du har ändå hopp?
– Ja, jag har ju inte kämpat i sju år för ingenting. Det är en kamp och förändringar sker så långsamt. Innan var jag nog mer optimistisk, men hoppet, det finns kvar.
Uppdaterad 2016-11-15
