En studie som publicerades januari tidigare i år tyder på att transkvinnor har ett fysiskt övertag mot cis-kvinnor, även efter ett år med hormonbehandling.
Detta skulle i längden kunna betyda, att den ettåriga gränsen som Olympiska kommittén har, kan komma att bli längre.
– För tävling på OS- och elitnivå, tycker jag att två år är mer realistiskt än ett år. Efter ett år framkommer det att transkvinnor har ett fysiskt övertag mot cis-kvinnor, säger huvudförfattaren Timothy Roberts till NBC.
Han började att studera fysisk prestation bland transkvinnor och män under tiden som han jobbade inom den amerikanska flygvapnet. Han och en kollega var på en klinik som koordinerade anställda som börjat eller hade en pågående könsbekräftande behandling.
I samband med de fysiska tester som alla inom försvaret måste göra, insåg Roberts att det fanns tillgång till data från personer som är mitt i, eller i början av behandling. Detta gjorde det alltså möjligt att se hur personerna påverkades av testosteronet och östrogenet som transpersonerna tog.
Kunde göra mer armhävningar
Under de första två åren efter att transkvinnor startat sin hormonbehandling kunde en klar majoritet göra 10 procent fler armhävningar och sex procent fler situps än sina ciskvinnliga kollegor. Efter två år berättar Roberts att de var ”ungefär likvärdiga”.
Även transkvinnors löptider var bättre, men planade ut mer och mer efter två år. Efter två år var en majoritet av transkvinnorna fortfarande 12 procent bättre än ciskvinnorna.
Transmännen märkte av en tydlig effekt från testosteronet. Innan de som deltog i studien påbörjade sin behandling kunde samtliga utföra färre armhävningar och situps än cis-männen. Först efter ett år började transmännen antingen prestera likvärdigt, eller till och med bättre än flera cis-män.
”Inte samma sak som elitidrott”
Roberts säger till NBC att det inte är samma sak att vara anställd inom militären som att vara elitidrottare, men lägger till:
– Det går att jämföra själva situationen, där man har personer som gör allt vad de kan för att upprätthålla eller förbättra sin atletiska prestation.
Totalt deltog 29 transmän och 46 transkvinnor. Personen man följde längst pågick i två och ett halvt år.
Transidrottare: ”Metoden är solid”
Joanna Harper, som själv är transkvinna, idrottare och läkare, publicerade en studie 2015 om transkvinnor och fysisk prestation. Hennes studie visade att transkvinnor sprang 10 procent långsammare efter att de påbörjat hormoner, men tog inte hänsyn till hur det påverkade när de tävlade mot cis-kvinnor.
Hon menar att metoden är solid, men upplever att studien saknar vissa delar som kan ställa till det. Bland annat tycker hon att det finns för lite data om deltagarnas individuella träningsvanor.
Därför kan skillnaden mellan trans och cis bero på att deltagarna tränat individuellt olika mycket.
