Texten är översatt från norska.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte QX.
Jag älskar en kvinna som jag har bott med i 21 år. Älskar hennes kropp, personlighet och hur hon rör sig. Varje morgon tittar jag på henne och kan knappt tro att jag kan vara så lycklig. Vi älskar varandra och ger varandra den trygghet och kärlek som gör att vi får ihop tillvaron, arbete och varandra. Det är stort. Jag bor i Norge, där vi hade det bra fram till 2016. Ett land där lesbiska hade samma rättigheter som andra och där det fanns utrymme att vara oense om det mesta.
Jag står bakom det lesbiska konstprojektet Hungry Hearts som deltog i Melodi Grand Prix 2016 med låten Laika. Hungry Hearts har skapat konst och musik om lesbisk/gaykultur sedan 2005 och 2016 släppte vi albumet Dyke Forever med The International Lesbian Anthem – In Your Face. De följande två åren deltog vi i Pride i Sverige, Tyskland och i Israel. Vi har bidragit med lesbisk konst och kulturella uttryck på HBTQ-scenen i över 20 år och har varit ett av väldigt få lesbiska konstprojekt på den internationella HBTQ-scenen. Vårt huvudtema har alltid varit kvinnokroppen.
Det är nu 2021, och för att jag 2017 blev involverad i debatten om kön är jag idag märkt som en hatisk transfob. Hungry Hearts är på grund av mina åsikter om kön ”svartlistad” och RFSU och tidningen Ottar inledde en granskning där de försökte koppla LLH, mig, Genid och andra som står för homosexuellas och kvinnors könsbaserade rättigheter, till konservativa kristna och Alt-right rörelser.
Jag är för sexköplagen som kriminaliserar köpet av ”sex” och mot legalisering av surrogatmödraskap. Jag vill ha ett samhälle utan människohandel, porr och sexindustrin. RFSL främjar, som jag ser det, en pornografisk kultur där barn, ungdomar och kvinnors kroppar kan korrigeras och anpassas till pornoformade skönhetsideal och drömmen om ett annat jag.
Lesbiska och homosexuella är kvinnor och män med uppenbara intressekonflikter. Ändå har vi från 1982 till slutet av 2000-talet levt ”tillsammans” i en slags harmoni. När jag nu reagerar och formulerar det jag har observerat är det för att jag bryr mig. Jag oroar mig för de 19 000 personerna i en detrans-grupp på sajten reddit. Studier visar att majoriteten av de som detransitionerar är kvinnor och lesbiska. 19000 är ett nummer som vi inte kan förbise.
RFSL hävdar att Kajsa Ekis Ekmans bok Om Könets existens – tankar om den nya synen på kön är full av faktiska fel och att en av dem är att Ekman hävdar att kön finns – att man och kvinna finns. Läs Ekis Ekmans svar på kritiken från RFSL här.
En gemensam förståelse för biologiskt kön är en förutsättning för definitionen av homosexualitet. Homosexualitet är attraktion för samma kön. Lesbiska lockas sexuellt och romantiskt till kvinnor, inte män, inte heller till män som identifierar sig som lesbiska. När HBTQ-organisationer anklagar lesbiska för att vara transfoba eftersom de begränsar sin sexualitet till kvinnligt kön, måste vi svara. När lesbiska får höra att män kan vara lesbiska är det en attack på lesbiska.
Så varför erkänner inte den svenska befolkningen RFSL:s definition av biologiskt kön som förtryck och förakt för lesbiska? Vad RFSL gör med sitt ”verkligheten omkring oss visar att kön är en bredd av olika sätt att vara på” -ideologi är att normalisera att män tvingar sig på lesbiska. När vi vet att lesbiska är fetisch bland män (toppsökningar på porrsök i flera år), borde vi kunna förvänta oss att RFSL kommer att stå upp för sexuella läggningar hos lesbiska och homosexuella. När RFSL hävdar att transkvinnor är kvinnor som kan dejta kvinnor så är det att uppmuntra lesbiska att dejta män.
Med sitt mantra ”verkligheten omkring oss visar att kön är en bredd av olika sätt att vara på” bygger RFSL upp en kultur där avgränsning av sin sexualitet och uteslutning på grund av kön är transfob. Är vi verkligen kvar på en plats i historien där lesbiska inte ska kunna utesluta män? Och är lesbiska som utesluter män som identifierar sig som lesbiska verkligen transfoba?
RFSL använder att det finns en påstådd risk för självmord om den svenska befolkningen inte enhälligt erkänner “transkvinnor är kvinnor”. Men transkvinnor är inte kvinnor, de är män. I motsats till vad RFSL främjar är det omöjligt att ändra kön. Det enda du kan ändra är kroppens utseende.
Debatten om kön är global och styrs av en sociopati som ålägger oss skuld och skam för att vi vill ta hand om våra gränser eller stå upp för våra erfarenheter och beskrivningar av verkligheten. För när vi skyddar oss själva, våra barn, döttrar och söner från RFSL:s transaktivism och förståelse för kön – säger man åt oss att vår förståelse och kunskap om verkligheten, tar liv. Att det innebär ett förnekande av andras existens. Så transpersoners liv ligger alltså i mina och dina händer. Mina ord kan leda till någons död. Min beskrivning av verkligheten kan skada och störa. Det är något som flickor och kvinnor har fått höra hela tiden. Nu händer det igen.
Jag upplever RFSL som en organisation med låg tolerans för andras perspektiv. Att försvaga människors rykte genom att associera röster med homofobi/transfobi och applådera när universitet avbokar gäster som lyfter ”oönskade” perspektiv är auktoritärt. Att demonisera, frysa ut och utöva social kontroll över oliktänkande skapar rädsla och minskar möjligheten till en öppen debatt där många perspektiv undviks. Vi behöver alla perspektiv, oavsett om vi gillar det eller inte.
Uppdaterad 2021-06-11
