Roger, 100 dagar i New York som korrespondent för Sveriges Radio, hur har dessa dagar varit om du skulle sammanfatta dem lite kort?
– Jag börjar känna mig som ett rutinerat pandemiproffs. När jag var sommarvikarie i London förra året fick jag tillbringa två veckor i karantän i korrelägenheten. Nu har jag gjort drygt tre månader i ett New York som visserligen inte är helt nedstängt, men som inte är sig likt. Broadway har varit en öde plats, med affischer för gamla föreställningar som påminner en om allt man går miste om. Restaurangerna har successivt fått öppna upp för att ha inomhusservering, samtidigt som stora delar av Manhattan känns orimligt glesbefolkade, eftersom många jobbar hemifrån och inte pendlar in till kontoren i staden. New York har helt enkelt varit tommare än jag någonsin sett staden någonsin. Däremot har ju inte nyhetsflödet stannat av, så jag har ju knappast haft någon tid över för att gå och ha tråkigt. Det tar ju alltid tid innan man kommit till rätta i en ny stad och på ett nytt jobb.
Känner du att du kommit in i det nu?
– Det här har varit det absolut mest utmanande och spännande jag någonsin gjort. Och lite känns det som att spela ett datorspel. Att jag liksom levlar upp hela tiden. Det finns så mycket att sätta sig in i och berätta om i det här fantastiska, mångfacetterade och oförutsägbara landet.
Berätta lite kort om vad du rapporterat om under dessa 100 dagar?
– Lite kort?! Men om jag säger så här: det här jobbet innehåller verkligen allt. Från börsintroduktionen av ett kryptovalutahandelsföretag till amerikansk utrikespolitik och premärvisningen av den senaste Britney Spears-dokumentären. Mest spännande är det väl att kunna vara ute på reportageresa. Som när jag var i Minneapolis för rättegången om George Floyds död. Eller när jag for till Texas i samband med att delstaten drabbades av både snösmocka och elavbrott.
Hur ser en vanlig dag ut i ditt liv idag?
– Jag vet inte riktigt om det finns några vanliga dagar. Den ena är inte den andra lik. Jag bevakar ju USA tillsammans med Cecilia Khavar i Washington, och vi delar upp dagarna mellan oss så att det alltid är någon som har jour. De dagarna är man lite mer bunden till kontoret och nyhetsflödet. Det är också lite speciellt med tidsskillnaden. Mitt kvällspass kan ofta hålla på nästan ända fram till att P1 Morgon och morgonens nyhetssändningar drar igång. Andra dagar är man kanske ute på reportageresa, och fokuserar helt och hållet på något annat.
– Som korre arbetar man för hela Sveriges Radio, så ibland är jag med i P3 och P4 också. Andra veckor är jag med i USA-podden, som ju har ett eget tilltal, och en ypperlig möjlighet att få prata lite längre och nördigare om amerikansk politik.
Var på Manhattan bor du?
– I gränslandet mellan Hell’s Kitchen och Upper West Side. I början tänkte jag ”jättebra att bo nära Lincoln Center, med hela deras kulturella utbud”, sedan kom pandemin….
Vad under dessa 100 dagar har varit roligast?
– Det är nog ändå resorna. Att få prata med vanligt folk om deras liv. Nu senast reste jag runt med Sveriges Radios migrationskorrespondent Alice Petrén några dagar längs gränsen mellan Texas och Mexiko. Det blev som en road trip där vi reste runt och träffade en massa intressanta människor. Till exempel en kongressdelegation som nästan sprang ner oss utanför ett härbärge för asylsökande.
Vad har varit svårast?
– Pandemin har ju förändrat allt och man blir ju lite extra isolerad här borta i USA när vänner och familj inte ens kan komma och hälsa på. Stora delar av samhället och många mötesplatser har ju också stängts ner. Och har du någon gång försökt övertala någon att ställa upp på en radiointervju när du springer runt med munskydd och igenimmade glasögon, ibland med mikrofonen på en selfie stick för att hålla säkerhetsavståndet? (skrattar) Det går faktiskt oväntat bra, men det var lite ovant i början. Samtidigt gör ju det begränsade resandet att det är ännu viktigare att berätta om hur det är här. På riktigt. Men så allt fler blivit vaccinerade, i kombination med det vackra vårvädret, har det gjort att stan ändå känns lite på gång just nu.
Har du upptäckt någon del av New York än som du inte riktigt hade koll på?
– När jag turistade i New York rörde jag ju mig mycket runt Greenwich Village. Det har ju varit en helt annan upplevelse att hänga runt ordentligt på Upper West Side och Hell’s Kitchen. Den ena delen är väldigt mysigt och safe, den andra är lite rough och med ett rikt gayutbud. Men jag har faktiskt väntat in att min andra covid-spruta skulle börja fungera fullt ut. Det skulle kännas snöpligt att falla på Covid-upploppet. Och det finns fler som tänkt som jag. En bekant, Michael, messade mig lite upphetsat förra helgen om att han skulle gå på två ”unmasked dinner parties”. Så stort var det att få hänga hemma hos folk utan mask. Och nu är jag också fullvaccinerad, lagom till att staden börjar öppna upp igen. Helgens fortbildningsprojekt blir förhoppningsvis lite guidad tur i Queens.
Vad saknar du mest hemifrån?
– Är det töntigt att svara ”min kille”? Det är i alla fall det ärliga svaret. Han och svenska diskborstar.
Som tidigare QX-anställd och QX-krönikör, har du koll på oss och följer hbtq-nyheterna från over there?
– Ja, det hänger jag med på. Även om det jag kanske är en mest hängiven följare av just nu är podden Ursäkta. Som USA-korre är ju också mitt fokus på hbtq-nyheterna på den här sidan Atlanten. Just nu är det transfrågan som på nytt håller på att bli en politisk debattfråga här, med mycket lagstiftning på gång ute i delstaterna och där man använder transkvinnors eventuella medverkan i damidrott som diskussionens startpunkt. Ett nytt amerikanskt kulturkrig kallar en del det.
Hur ser sommaren ut, något planerat?
– Mitt sommarlov i Sverige börjar efter den 4 juli. President Biden lovade ju att amerikanerna skulle kunna fira sin nationaldag som ett slags självständighetsdag från Coronapandemin. Man vill ju se hur befolkningen hanterar sin nyvunna frihet från viruset. Men sedan blir det häng hemma i Stockholm och i Skåne.
Följ Rogers korre-äventyr på instagram: @rogwil
