Coronapandemin har påverkat alla delar av samhället och flera viktiga frågor har, tyvärr, skjutits fram eller hamnat i skymundan av myndigheternas krishantering. En sådan fråga handlar om att avskaffa den diskriminerande karenstiden för blodgivning för män som har sex med män. Efter en tre års lång utredning har Socialstyrelsen till slut fattat ett beslut i frågan. Trots att karenstiderna i Sverige kortas ner från tolv till sex månader innebär detta att män som har sex med män fortfarande behöver vänta tre månader längre än andra individer för att få ge blod.
Strax innan årsskiftet ändrade Storbritannien sin lagstiftning så att alla, oavsett kön eller sexuell läggning, kan donera blod enligt samma kriterier. Tidigare var homosexuella män i Storbritannien tvungna att vänta i tre månader innan de fick ge blod. Även Frankrike sänkte karenstiden från tolv till fyra månader förra året. Där är vi alltså ännu inte i Sverige. Myndigheten avfärdar möjligheten att korta ner karenstiderna ytterligare eftersom det skulle göra screeningprocessen för blodgivare dyrare. Till råga på allt är det alltså för dyrt att ha jämlika villkor för alla i blodgivningsregelverket. Att Socialtjänsten är villig att utreda hur regelverket kan individualiseras är ingen tröst för de som har blivit svikna av beslutet. Varför kan Storbritannien individualisera sin blodgivningslagstiftning, men inte Sverige? Hur kommer det sig att Frankrike, som för mindre än fem år sedan förbjöd homosexuella män från att donera blod överhuvudtaget, nu är villiga att reformera sitt regelverk mer än Sverige?
Liberalerna anser fortfarande att regelverket är problematiskt av två orsaker. För det första bortser karenstiden från ens individuella hälsa och livsstil. Istället ses männen i sig som en enda stor riskgrupp. Konsekvensen är en bedömning som präglas av individens sexuella beteende snarare än en utvärdering av individens hälsa. För det andra är tvånget att behöva uppge, om och med vem en individ har sex med för att få donera blod integritetskränkande och sådant som det offentliga inte bör lägga sig i. Ett sådant offentligt intrång i ens privatliv måste vara, bortom allt rimligt tvivel, medicinskt motiverat.
Det är en beklämmande del i en annars välkommen översyn av myndighetens föreskrifter, som bland annat underlättar för individer som är äldre än 60 år att kunna donera blod. Harmoniserade karenstider skulle ha avsevärt sänkt trösklarna för att kunna donera blod utan att behöva kompromissa med patientsäkerheten. Medan utredningen var ute på remiss krävde dessutom civilsamhällesorganisationer som RFSL och Regnbågsblod att karenstiden skulle harmoniseras med karenstiden för andra individer.
Liberalerna menar att regelverket, förändringar till trots, fortfarande är fundamentalt diskriminerande. Detta är en viktig rättvisefråga för många män. Män som vill bidra genom att donera blod, men stoppas av orättvisa och medicinskt förlegade regler. Blodgivning är ett civilt engagemang som måste uppmuntras. Socialstyrelsen bör därför se över beslutet.
Pandemin har stoppat många saker, men den har inte stoppat människor från att vilja ge blod. Den har inte heller stoppat Liberalernas engagemang för att stärka hbtqi-personers rättigheter och säkerställa deras integritet.
Uppdaterad 2021-03-24
