Val 2002
Tidigare sa jag alltid att vi HBT-invandrare har mycket roligare. Vi har tillgång till vår egen kultur, den svenska samt gay-kulturen. Att vi HBT-invandrare kan lättare skaffa oss svenska vänner och vi är vana att anpassa oss till olika sammanhang, att våra olika erfarenheter ger oss ett större perspektiv och att vi kan bidra med nya synvinklar i våra olika invandrarföreningar, inom RFSL och samhället i stort. Men sanningen är kanske större än så. Det finns mörka sidor också, att vara en minoritet – i en minoritet innebär också ett dubbelt utanförskap och utsatthet.
Alla svenskar såg på TV hur Mona Sahlins bittra tårar rann i den direktsända begravningen av Fadime i Uppsala domkyrka. Fadimes mord är en bottenlöst tragisk händelse som fick många att reagera, t.o.m. kungahuset var med och sörjde. Media uppmärksammade fallet och journalister skrev hedersmord med stora bokstäver.
I min naivitet ställer jag mig frågan: om den mördade hade varit en homo- bi- eller transsexuell person, hur hade samhället reagerat? Hade Monas direktsända tårar fuktat vårt samvete? Hade Carl-Philip suttit där med nedsänkt blick och en solidarisk liten regnbågsflagga i handen? Vad hade journalisterna skrivit på löpsedlarna?
Vad jag tidigare inte visste var att de så kallade hedersbrotten mot HBT-personer redan fanns här.
Att det idag finns HBT-invandrare som lever gömda och isolerade. Som blir förföljda och hotade av sina egna.
Det finns HBT-invandrare som begår mer eller mindre märkliga självmord, vilket får en att ställa frågor. Det finns HBT-invandrare som måste fly landet, då det svenska samhället inte har kunnat garantera deras säkerhet. Offren vågar inte anmäla brotten och fallen kommer inte ens med i statistiken. Det innebär att brotten inte finns, och det som inte finns kan man inte göra något åt.
Det existerar dock en tillvaro bortom statistiken och – i valtider då vi alla lätt blir till valboskap och procentenheter så måste vi även uppmärksamma brotten, inte minst mot de dubbelt marginaliserade och utsatta.
Det är min förhoppning att de gayvänliga politikerna nu inte bara slåss om oss homoväljare, utan även uppmärksammar oss.
De s.k. hedersbrotten mot HBT-personer skiljer sig inte från all den homofientlighet som vi redan känt av, registrerat och stått ut med sedan länge. Flagga gärna för våra rättigheter, men var medveten om att det även är en varningsflagg ni håller i: det finns regnbågsflaggor som fortfarande hänger på halv stång.
Publicerad: 2002-08-28 09:59:28
Uppdaterad 2023-02-11
