Hej Tina, du ger ut en speciell låt idag på Världsaidsdagen, berätta.
– Ja, det är en fantastisk låt. Det är en singel som heter Torsdagen den tredje. Texten är baserad på Axel Liljas dagboksanteckningar från det första dygnet efter beskedet om att han lever med hiv. Det var starkt att få ta del av texten som Axel skrev när han var mitt i en kris. Han är oerhört modig som delar med sig av sin berättelse på det här viset. Det blev en väldigt svängig låt, tack vare min kollega Niclas Gustafsson som gjort musiken.
Hur kom du och Axel i kontakt med varandra?
– Jag spelade i Piteå för några år sedan och efter min spelning så föreläste Axel. Jag hade egentligen bråttom iväg, men jag kunde verkligen inte slita mig. Axel är en mycket klok person och en lysande föreläsare. Han jobbar hårt med att få bort stigmat kring hiv. Jag är väldigt imponerad över det han gör och jag kände att jag ville berätta om honom.
Låten är den tredje i ”Visa verkligheten Volym 2: QueeRealitet”, kan du berätta mer om det projektet?
– Visa verkligheten är ett koncept där jag samlar in berättelser genom att intervjua människor och sen gör jag musik utav materialet. Jag samlar berättelserna kring olika teman, där Volym 2: QueeRealitet innehåller berättelser från hbtqi-personer. I QueeRealitet finns även låtar om Preethi som är transgender och har förlorat ett barn och Amanda som genomgått en könsbekräftande behandling och är pappa till två barn.
Vi kollade även med huvudpersonen själv, Axel Lilja, hur det känns att en viktig del av hans liv blivit en låt.
– Även om det absolut är en del av mitt liv som jag har påverkats av, särskilt den första tiden efter beskedet, så tänker jag att det finns andra delar av mitt liv som tar större plats idag – vänner, utbildning och arbete. Men det känns fint att hivfrågan uppmärksammas på det här sättet, i och med den här låten.
Hur har ditt liv förändrats sedan dess du fick din hiv-diagnos?
– I början behövde jag lära mig hur jag skulle förhålla mig till sex och dejting. Jag behövde landa i att, från och med då, behöva gå på medicin livet ut. Efter att jag fick diagnosen har jag kommit i kontakt med många fina människor som arbetar med hivprevention på olika sätt, vilket jag är väldigt tacksam för. Jag har även fått möjlighet att på olika sätt bidra till mer kunskap och förståelse kring hiv och hur det kan vara att leva med detsamma.
Hur mår du idag?
– Jag mår bra och har ett bra liv.
Anser du att det fortfarande finns ett stigma kring hiv idag?
– Ja, det gör det, även om min uppfattning är att det håller på att ändras till det bättre. Jag är vid gott mod. Jag tänker att en viktig del i att minska stigmat, är att fortsätta sprida information kring att det är omöjligt att överföra hiv om man går på en fungerande behandling. En annan viktig del är att låta människor få bekanta sig med hiv genom personliga historier. På så sätt kan människor gå ifrån att ha en bild av ett läskigt virus, till en bild av att hiv bara är en del av en människas liv med alla dess nyanser.
