Det var lördagen den 28 juni 1969.
Gayikonen Judy Garland hade precis begravts och delar av gaysamhället sörjde sin stora stjärna. På baren Stonewall var det som vanligt mycket folk, här hängde framför allt dragqueens, transpersoner, unga män, butchflator, manliga prostituerade och hemlösa ungdomar…
Då stormade polisen in. Återigen valde de att göra razzia. Återigen trakasserades gästerna. Stonewall ägdes inte av homosexuella själva – utan av maffian.
Men den här kvällen fick bögarna, flatorna, transpersonerna och alla dragqueens nog. Den här kvällen slog de tillbaka.
Det uppstod bråk, larmet gick och fler poliser tillkallades, ryktet gick om upplopp på Stonewall och fler i området skyndade dit för att hjälpa till i kampen mot polisens razzia. Dragqueensen tog täten i upproret och det sägs att de tog av sig sina högklackade skor och slog tillbaka mot polisens batonger.
Upploppen varade i fyra dagar. Flera greps och skadades. Men det var ett upplopp som gav effekt. Det gav eko över hela världen och idag räknas Stonewall-upproret som början på allt pridefirande i världen.
Det var dagarna då bögar, flator, dragqueens och transpersoner stod sida vid sida.
Det var dagarna som hbtq-historia skrevs.
I oktober 2015 hade filmen ”Stonewall” premiär i USA. Filmen sågades av både media och besökare och den fick aldrig någon svensk biopremiär. Se hellre dokumentären ”Before Stonewall”.
Uppdaterad 2021-05-19
