Hbtq-flyktingar utvisas för att de inte känner på ”rätt” sätt – bryter mot svensk rätt

Migrationsverket, migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen i Sverige använder sig av osäkra krav och processer när de ska ta beslut i hbtq-asylärenden, vilket leder till att hbtq-flyktingar skickas tillbaka till livsfarliga förhållanden. Det är uttryckligen fyra krav det handlar om när Migrationsverket och migrationsdomstolen ska besluta hbtq-ärenden:

Första kravet – att en inre känsloprocess fram till självinsikt har ägt rum
Andra kravet – att utförligt kunna beskriva den inre processen
Tredje kravet – att kunna redogöra för specifika känslor, tankar och reflektioner
Fjärde kravet – att kunna reflektera över sin hbtq-identitet, desto utförligare ju mer stigmatiserat hbtq är i ursprungslandet

Dessa krav utgår från den stereotypa och felaktiga föreställningen om att alla hbtq-personer upplever exakt samma sak i samband med att de ska komma ut eller resonera kring sin identitet och läggning, menar Aino Gröndahl, asyljurist, som varit med och sammansatt utredningen.

En sådan här omfattande rapport har aldrig gjorts tidigare. Rättsutredningen består av över 2000 beslut och domar från Migrationsverket, migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen och samlade ärenden som Aino Gröndahl jobbat med mellan 2012-2020.

– Det mest problematiska är att migrationsmyndigheterna, vid trovärdighets- och tillförlitlighetsbedömningar i hbtqi-asylärenden tillämpar krav som utgår från att hbtqi-personer har universellt gemensamma erfarenheter, menar Aino Gröndahl.

”Det är oacceptabelt att ha som utgångspunkt”

Genom att göra detta utesluter man de hbtq-flyktingar som inte har erfarenhet av till exempel en inre känsloprocess och känt stigma eller skam, trots att de fortsatt är i behov av skydd. Detta bidrar till att hbtq-personer förväntas må dåligt över sin sexuella läggning, berättar Aino Gröndahl vidare.

– Det är oacceptabelt att ha som utgångspunkt, tycker jag, att hbtqi-personer ska känna negativa känslor inför sin sexuella läggning, könsidentitet och könsuttryck, att de ska ha tänkt på risker med sitt agerande och med att vara hbtqi-person. Rätten till en individuell och objektiv bedömning som framgår av bl.a. EU-rätten, UNHCR:s riktlinjer uppfylls inte i hbtqi-asylärenden.

Diskretionskrav – Krav på att vara diskret med sin läggning

Det framkommer också att flera av domarna bryter mot svensk rätt, genom att hävda så kallat diskretionskrav. Det innebär att man inte ifrågasätter hbtq-personens läggning eller identitet, men man ser ingen risk att denne ska “propagera offentligt” eller “leva öppet”, i landet den flytt från.

Kort innebär det att Migrationsmyndigheterna tror på att personen är hbtq, men att de anser att personen inte är utsatt eftersom denne fortsatt kan leva “diskret” i sitt hemland.
Men det är för att dessa flyktingar tvingas att leva i ”garderoben”.

Rapporten visar att fler än hälften av de ärenden som rör personer som flytt från Irak, Kenya, Etiopien, Jordanien, Libanon och Ryssland, har använt sig av diskretionskravet.
Man har alltså inget val, eftersom om man skulle leva öppet, riskerar man i vissa fall tortyr, fängelse- eller dödsstraff.
Att kräva av en hbtq-person att vara diskret, har varit förbjudet i svensk rätt i 15 år.

Berättat om sexuella läggning sent i processen? Då kan du utvisas

Det framkommer även att migrationsmyndigheten bedömningar innehåller något som kallas “late disclosure”. Det innebär att personen som söker asyl inte berättat direkt i början av processen om sin läggning.
245 ärenden presenteras i underlaget där personer först fått avlsag, men sedan överklagat och bett om att få ärendet prövat igen, men som en hbtq-prövning.
Statistiskt avslås alla dessa omprövningar utom ett.

Att avslå hbtq-asylskäl som icke trovärdigt, bara för att personen inte omedelbart nämnt det från början, har sedan många år tillbaka varit förbjudet i svensk och internationell rätt.

Fel ord, även om du har svårt med språket, kan innebära avslag

Flera ärenden får avslag för att hbtq-asylsökanden inte använder “rätt” västerländsk terminologi. Här är ett exempel från ett beslut 2019-11-07:

En kvinna identifierar sig som lesbisk för att hon attraheras av tjejer. Men hon använder termen bisexuell då hon blev våldtagen av en man och tvingades gifta sig med en man. Det är vanligt att hbtq-personer från andra länder definierar sexuell läggning utifrån från sexuell praktik, nästan hela Västafrika gör till exempel det. Hennes ärende avslås.

Migrationsverket anser heller inte att ha en samkönad sexuell relation med sin sambo, är detsamma som att vara homosexuell. Det kanske inte låter så konstigt, men det är också ett typiskt västerländskt sätt att se på saker. Sökanden tänker då att det räcker med att säga att man lever i en samkönad relation, men när det då saknas “redogörelse för en djup inre process”, kan asylskälen anses vara tvivelaktiga.

Enligt UNHCR:s riktlinjer måste asylsökande inte använda rätt hbtq-termer. Det strider även mot Migrationsverkets rättsliga ställningstagande och Migrationsöverdomstolens praxis.
Trots detta utvisades kvinnan i exemplet.

– Bedömningarna är inte enhetliga och hbtqi-asylsökande utsätts för en dubbelbestraffning där både avsaknaden och existensen av en och samma omständighet kan användas emot dem av migrationsmyndigheterna för att påstå att de inte är trovärdiga och tillförlitliga, säger Aino Gröndahl.

QX har varit i kontakt med Migrationsverket och Migrationsdomstolarna. Den här artikeln kommer följas upp med deras svar.