Ett stenkast ifrån den svenska semesterorten Gdansk i norra Polen ligger staden Gdynia. En liten storstad med 250 000 invånare. Där växte Patryk Konopacki upp med sin familj, sin mamma och yngre bror. De flyttade till Sverige när Patryk var 10 år. Men större delen av hans släkt och familj bor kvar. Från Sverige har han tagit del av den negativa utvecklingen för hbtq-personer i Polen.
– Det påverkar mig såklart. Senaste tiden har det hänt att jag sitter uppe flera dagar i veckan till klockan 3 på natten och kollar videor på Youtube, lyssnar på intervjuer och läser artiklar om vad som händer. Det är påfrestande att det sker i landet man är född i och där man har både släkt och vänner.
”Atlas of Hate” blev startskottet
Polen hamnade i världens blickfång i februari när sajten “Atlas of Hate” publicerade sin karta över områden i landet som deklarerat sig “hbtq-fria”. Patryk hade innan det, hört talas om en tidning som sålt stickers där det stod “Hbtq-fri zon” som människor kunde klistra upp.
Han men då trodde han att det skulle lägga sig, gå över och inte bli så stor grej.
Allt startade 2019 när Warszawas borgmästare Rafal Trzaskowski skrev under en deklaration som var positiv för hbtq-personer. Samtidigt meddelade han att han planerade att följa WHO:s riktlinjer och se till att hbtq-frågor ska skrivas med i läroplanen.
Efter det gav konservativa politiker och religiösa ledare sig på borgmästaren och började propagera emot hbtq. Och sedan dess har läget eskalerat. I maj i år publicerade hbtq-aktivistgruppen, ILGA-Europe, en studie som visade att Polen var det land i EU som hade sämst rättigheter för hbtq-personer.
I nuläget har ungefär 100 kommuner i Polen fattat beslut om lagar som gör dem “hbtq-fria”. De flesta av förslagen har lobbyister från ultrakonservativa katolska grupper tagit fram.
– Det var när allt det här hände som jag fick upp ögonen. Jag vet sedan tidigare att flera Prideparader möts av motstånd och att Prideflaggor har bränts. Men när media rapporterade om detta blev allt på riktigt.
Försöker engagera sig från Sverige
Vad gör du för att engagera dig?
– Jag ställer mig själv den frågan hela tiden, och om det jag gör är tillräckligt. Jag har mest varit aktiv på sociala medier, läst på om vad som händer, skänkt pengar till organisationer och försökt sprida så mycket kunskap jag kan. Jag deltog också på manifestationen Queer with no Fear på Sergels Torg för att uppmärksamma de senaste våldsamheterna i Warszawa.
Patryk känner ofta att “man alltid kan göra mer”, men han tycker att även något mindre, som att dela inlägg på facebook eller lägga upp själv, kan göra skillnad.
– Man ska absolut inte underminera det. Jag har fått väldigt bra respons för det jag lagt upp och flera av mina följare har sagt att de också ska dela vidare. Jag har lyckats nå ut till personer som inte har någon aning om vad som händer i Polen, som skrivit och tackat mig för att jag lagt upp något. En så enkel sak som att lägga upp en post på Instagram kan ändå göra stor skillnad.
Patryk känner sig inte välkommen i sitt hemland
Idag, 27 år gammal, funderar han över hur relationen till sitt födelseland kommer se ut i framtiden. Just nu känner han sig inte välkommen.
– Jag har funderat på om all propaganda var en taktik för att vinna röster inför valet. Jag hoppas att det är så. Men oavsett tror jag att det redan skett för stor skada. De hjulen har redan börjat rulla.
Under Andrzej Dudas kampanj har han bland annat menat att hbtq är en “ideologi”, ett uttalande som hans motståndare fördömde. Han har också sagt att hbtq-rörelsen är “värre än kommunism”. Den allt hårdare retoriken mot hbtq har pågått under flera års tid och längst fram i ledet står det politiska partiet Prawo i Sprawiedliwość (PIS), på svenska Lag och Rättvisa. Tidigare var den uttalade fienden migranter, nu är det enligt PiS hbtq-personer som är största hotet.
– Jag undrar om det här hatet mot hbtq bara är en fluga. Jag hoppas det. Min största önskan är att någon på något sätt sätter stopp för de radikala förändringar som Duda har skrivit under. Homohatet kommer att finnas, men det blir rejält farligt när motioner om abort, kontrollerad sexualundervisning, förbjudna homoäktenskap, får fäste och faktiskt blir lagar.
Patryk fortsätter.
– Jag vill ju kunna åka till Polen med min framtida kille. Jag vet att vi kanske aldrig kommer kunna hålla hand offentligt, men jag vill ha möjligheten att vistas i Polen med min partner. Fortsätter det som det gör nu känns det som en omöjlighet.
