Tillsammans med sin partner och två barn bilade Judith Gough förra sommaren genom Vitryssland och Baltikum för att ta färjan till sitt nya hemland. Startpunkten för resan var Kiev, Ukraina, där hon varit Storbritanniens ambassadör i fyra år.
– Att göra entré i Stockholm via skärgården klockan sju en sommarmorgon var magiskt, berättar hon över zoom när vi äntligen får till vår intervjutid.
– Sverige var högt på listan över länder jag ville arbeta i. Men det handlar om tajming, och det är ett öppet race när man söker jobbet. Sedan är det intervjuer och såväl Storbritanniens utrikesminister, premiärminister och Drottningen ska godkänna att jag är rätt val. Och Sverige ska i sin tur godkänna mig. Det är ingen lätt process.
Judith Goughs första tid som ambassadör på svensk mark har heller inte varit riktigt enkelt. En ambassadörs vardag bygger på möten, bjudningar och andra sociala evenemang. Något som inte alls är enkelt i en tid då vi ska hålla avstånd och bara träffa de närmsta.
– Man kan inte göra saker som man vill, men det är bara att acceptera läget, konstaterar hon.
Tillträdet i november gav ett par månader att plugga in det svenska språket. Nyligen skrev hon en intressant krönika i DN om just svenskar och vår språkliga självbild, och att vi inte tycker att vi håller måttet i engelska.
– Sverige har också en självbild att det inte är attraktivt med svenska, men jag gillar verkligen er språkmelodi. Jag tycker svenska är fint, konstaterar hon och svarar ”sjuttiosju” på frågan om vad hon tycker är mest underhållande att säga på svenska.
Vad hade du för bild av Sverige innan du sökte ambassadörs-jobbet?
– En lätt stereotypisk bild där man mest har koll på alla era otroliga exporter. Och som student hade jag studiekamrater från Lund.
Vad har överraskat dig mest?
– På den positiva sidan: Ingen förstår hur vackert det är i Sverige förrän man ser det. Man tänker att Norge har en vacker natur men Sverige har så mycket att erbjuda i form av utomhusaktiviteter. Om jag ska nämna något negativt så har ni gjort byråkrati till en konstform, säger Judith med ett skratt.
En ambassadörs arbetsuppgifter skiljer sig väsentligt beroende på vilket land man arbetar för. Judith Gough menar att det är omöjligt att beskriva en vanlig vecka.
– När jag vara ambassadör i Ukraina handlade det mycket om att hjälpa till att bygga upp en demokrati och lösa konflikter. Här handlar det just nu mycket om ”the british exit” och alla frågor som uppkommer i och med den. Sverige och Storbritannien är starkt sammanbundna av historiska band, vi gillar varandra, och jag förstår att det brittiska utträdet ur EU inte är populärt i Sverige. Så vi måste fortsätta att arbeta för att ha en bra relation. I övrigt är det mycket arbete kring att hitta hur man jobbar ihop i utländska diplomati-frågor, att förhandla och att representera.
Judith Gough utsågs 2016 till en av de mest inspirerande HBTQ-personerna från Storbritannien efter att hon det året för första gången berättat öppet om sitt liv som diplomat och lesbisk. Detta efter att hon arbetat som diplomat sedan tidigt 2000-tal och varit ambassadör i Georgien och Ukraina. Att det dröjt handlade däremot inte om att Judith inte själv varit öppen. I en intervju med brittiska Buzzfeed 2016 sa hon i sin första intervju om just detta:
– Jag har hela tiden sett det som att jag vill vara den brittiska ambassadören som förresten är lesbisk, mamma, har gröna ögon och alla andra egenskaper och drag jag har, än att vara den lesbiska ambassadören. Jag tycker det sätter mig i ett fack.
Hur var det att vara homosexuell ambassadör i länder som Ukraina och Georgien?
– Det finns en viss grad av skuld… För även i länder där det finns väldigt många andra stora utmaningar kan man påverka. Men jag ser det så här: Om folk gillar dig så kommer det att löna sig. Detta kanske är första gången de träffar någon som är gay och det får dem att ompröva sina uppfattningar. Men som sagt, jag är en ambassadör som är gay, inte en gay ambassadör. Min huvudsakliga uppgift är främst att hjälpa landet att komma på fötter.
– Sen finns det självklart en mänskliga rättigheter-aspekt av det, HBTQ-rättigheter är ju en del i det stora hela. Jag har absolut en möjlighet att förändra saker, men saker tar tid och man måste veta att det i yrket finns prioriteringar.
Har du stött på negativa attityder inom diplomatvärlden för att du är lesbisk?
– Aldrig i de länder jag varit ambassadör för. Visst har det varit lite trollande i sociala medier, men inga stora saker. Och en del ”Du ser inte ut som en lesbisk”… Däremot har jag haft problem med ambassadörer från andra länder. Jag har till exempel inte blivit inbjuden till olika evenemang för att de inte vill ha mig med min fru där. Men jag har fått mycket stöd av kollegor. Ibland finns det en oerhörd kraft i att låta andra tala för dig. Men med det sagt så har jag inga problem med att stå upp för mig själv och säga ifrån.
Har du träffat många HBTQ-personer inom diplomat-communityt?
– Jag är inte det enda, men jag är kanske en av de mest synliga. 1970 var HBTQ-personer fortfarande förbjudna att arbeta för den brittiska regeringen. Vi bedömdes vara ett hot mot rikets säkerhet. Så saker och ting tar tid. Men jag tycker att det går framåt och jag är glad att HBTQ-frågor finns på agendan.
Vad skulle du säga är den största frågan för HBTQ-personer idag?
– Att kunna vara sig själv och att älska utan att kunna straffas eller dödas, är en rättighet alla ska ha.
En av de första sakerna som man lär sig om Judith Gough är att hon är ett stort Eurovision-fan. Det står till och med i hennes officiella twitter-presentation. Hon beskriver den årliga musikfesten som ett stort glittrigt viktigt firande av allt som är stort och roligt i livet.
Judith var ambassadör för Ukraina när Jamala vann Eurovision i Stockholm. Hon lärde känna landets sångerska och fick en ännu större förståelse för tävlingens betydelse bortom den glittriga förpackningen.
– Det finns en geopolitisk backdrop som är oerhört intressant och viktig. Jamala hade en väldigt intressant story som hon förmedlade när hon sjöng om sin farmor och andra krimtartarer som deporterades från Krimhalvön 1944. Eurovision handlar om så mycket mer än bara musik.
Den brittiska favoriten är Bucks Fizz Making Your Mind Up, men Judith vill även lyfta fram 2017 års Never Give Up On You med Lucie Jones, en vacker ballad som fick en snål 15:e-plats.
– När det gäller Sverige är det svårt att inte nämna ABBA:s Waterloo. Men en annan favorit är från 2016 då Petra Mede och Måns Zelmerlöw sjöng Love Love Peace Peace i finalen. Den borde ha tävlat!
Så, vem tror du hade vunnit i år om Eurovision blivit av?
– Utan tvekan Island. Det hade varit ljuvligt med ett Eurovision i Reykjavik.
Judith och hennes partner (hon använder ordet partner efter som de ingått civilt partnerskap, och inte äktenskap) Julia har två barn tillsammans och bor tillsammans på brittiska ambassaden på Östermalm i Stockholm.
Hur träffades du och Julia?
– På en restaurang med gemensamma vänner. Det var kanske inte kärlek vid första ögonkastet, men vi kom väldigt bra överens.
– Den som vill leva med en diplomat måste veta vad den ger sig in på och fråga sig om det är värt det. Att ha en karriär är inte det lättaste. Man måste vara beredd att flytta till olika länder där det kanske är problem med luftföroreningar eller där du tvingas omges av en stor säkerhetsapparat. Så man måste ha ett stark förhållande i grunden.
Judith har varit på sin post i mindre än ett år och ser sig just nu stanna under de fyra år som är standard för en diplomat i tjänst.
– Jag är i mitt drömland just nu. Det fina med den här karriären är att man lär känna olika länder närmre. Visst, jag gillar utmaningar i lite tuffare länder som Georgien och Ukraina, men eftersom jag har barn som är små så vägs det in i vart vi hamnar. Man kan säga att hela familjen tar jobbet, inte bara jag.
Vad betyder Pride för dig?
– I Storbritannien är det väldigt mycket ett firande och en demonstration av hur långt man kommit. Men när jag var med under Pride i Kiev så fick jag en ny bild av vad Pride betyder. Under den korta marschen var det så mycket poliser, explosioner och en väldigt fientlig grupp människor som försökte attackera paraden. Så betydelsen av Pride har förändrats för mig. Det handlar så mycket om människors mod och kampen för att våga stå upp mot de som vill hålla en tillbaka, de som vågar närvara.
Judith hade sett fram emot att delta under Stockholm Pride i sommar och är ledsen att det inte blev av som planerat.
– Men festen måste fortsätta. Genom att fortsätta att vara aktiva i sociala medier kan vi stötta communityt och försäkra oss om att vi finns där även för de som är isolerade.
Uppdaterad 2023-06-26
