Ny homo-organisation i Norge väcker uppmärksamhet – utesluter trans och queer

Organisationen LLH bildades i slutet av juli av Loke Aasahamar, Tonje Gjevjon och Ola Movinkel. Syftet är, enligt deras pressmeddelande, att skydda homosexuellas rättigheter i samhället. De menar att queera ideologier och transaktivism vill ändra om en välfungerande och väletablerad samhälls- och familjestruktur. Organisationen har inspirerats av den brittiska organisationen LGBAlliance.

Loke Aasahamar berättar för QX att organisationen inte är emot trans, men att transpersoner och queerpersoner inte ska involveras i HBT. Främst handlar det om att organisationen och dess grundare anser att det bara ska finnas två biologiska kön. Det man har när man föds, är det man är, helt enkelt.

– Problematiken är att transidologin förändrar vårt språk. En man kan inte ha en vagina och en kvinna kan inte ha en penis.

Vidare menar Loke att man inte kan byta biologiskt kön eftersom män och kvinnor har olika kromosomer.

Om en person biologiskt föddes med ett kön, ska denna inte kunna välja sin könstillhörighet senare då?
– Bara om man gör hela processen med hormoner och könskorrigering. Men om en person som definierar sig som man, enbart tar hormoner, ska denna inte få kalla sig kvinna.

Loke menar att det såklart finns risker med den här retoriken, att transpersoner kan bli mer utsatta. Men han anser att den eventuella skadan är större för de barn och ungdomar som skulle kunna råka illa ut av att ångra sig senare i livet efter en påbörjad könskorrigering eller hormonbehandling.

Enligt Loke har efterfrågan på en sån här organisation varit stor och flera har hört av sig om att de vill gå med. De räknar med att vara 2000-3000 medlemmar i slutet av året. I dagsläget är det bara grundarna som är medlemmar.

Ni som startat organisationen, vad definierar ni er som?
– Vi är två bögar och en lesbisk.

Har ni frågat om någon transperson vill vara med?
– Jag har frågat och känner transpersoner. Men ingen vill vara med eller uttala sig för de är rädda. Rädda för att om de är med så kommer de förlora sitt jobb för de “är emot trans”.

Studier visar annorlunda

Däremot visar en långtgående holländsk studie från 2018 som pågått mellan 1972 till 2015 att endast 0.6 procent av transkvinnor och 0.3 procent av transmännen ångrat sig efteråt. I en liknande svensk studie, som pågick från 70-talet fram till 2010, var det 2,2 procent (15 personer) som ångrade sin könskorrigering.

Den studien omfattar dock inte den markanta ökning av personer som behandlas för könsdysfori som skett de senaste tio åren, där till exempel antalet flickor som vårdas ökat från 28 till 536, enligt socialstyrelsen. Irreversibla ingrepp medför såklart en risk att ångra sig efteråt. Förra året i april larmade flera oroliga läkare och föräldrar i Sverige om att behandling för könsdysfori ges alltför lättvindigt.

Detsamma har skett i Norge, där bland annat Folkhelseinstittet, Norges motsvarighet för Folkhälsomyndigheten, varnar för de nya riktlinjer vad gäller behandling av könsdysfori som norska Socialstyrelsen föreslagit. Bland förslagen står det att personer under 18 år i vissa fall ska kunna påbörja könskorrigering, samt att man ska ha möjlighet att starta utan utlåtande från psykolog och kurator. Även Oslos universitetssjukhus, Norsk förening för barn- och ungdomspsykiatri, Läkarföreningen bland andra stöttar Folkhelseinstittet, som menar att om förslaget går igenom, kan det till och med vara olagligt.

Transcommunityt i Norge är inte oroliga

Elin Stillingen, transkvinna och medlem i Förbundet för Transpersoner i Norge (FTPN), säger till QX att hon inte är orolig över att den här organisationen startats. Hon menar att det är samma personer som försökt få igång det här i 3-4 år.

– Det är samma transfober som alltid varit aktiva, men de startar nya organisationer hela tiden för det aldrig får fäste. Jag tycker det låter ganska misslyckat.

I Norge kan man, i vissa fall få påbörja med pubertetshämmande behandling innan man är 16, något som Loke Aasahamar och hans organisation är starkt emot. De menar att väldigt många barn ångrar sig efteråt.
Men Elin Stillingen menar att organisationen inte skiljer på pubertetshämmande behandling och hormonterapi. Två saker som är helt olika. Pubertetshämmande kan man som sagt i vissa fall få påbörja innan man fyllt 16, detta för att transtjejer ska slippa få oönskad kroppsbehåring eller att transkillar ska slippa få mens. Hormonterapi får endast påbörjas efter 16 års ålder.

– De ser det bara som att “barn” blir felbehandlade.

Kritiken från organisationen handlar också om att barn under 18 år ska få påbörja könskorrigering. Ser du några risker med det?
– Nej det gör jag inte. Problemet är snarare att Norge har en så svår process för att börja sin behandling. Vissa väljer därför att göra det utomlands. Det är farligare.

Elin Stillingen berättar att Nasjonal behandlingstjenste för könskorrigering i Norge har monopol på alla behandlingar. Detta hoppas Elin att det blir ändring på, för att det ska bli lättare och säkrare för unga transpersoner att få vård.

– Jag vill att man ska kunna få behandling i Bergen, Trondheim, Stavanger och andra städer. Även andra sjukhus än Oslos universitetssjukhus måste få kunna behandla transpersoner. Idag måste man som transperson isåfall vända sig till privata aktörer.

Vidare säger Elin Stillingen att hon såklart är glad över att det finns privata aktörer, även om det inte är optimalt.

– För mig som varit med i 25 år, jag ser ju att det finns alternativ utöver monopolen som räddat liv på både barn och vuxna.