I december beslutade Luleå stifts domkapitel att en präst, som på ett konfirmationsläger förra sommaren fördömt homosexuella, inte längre får vara präst. Domkapitlet ansåg att skuldbeläggningen av homosexuella var ett brott mot prästvigningslöftet och mot 2005 års kyrkomötesbeslut i frågan, och fattade därför det ovanliga beslutet att ”avkraga” prästen.
Prästen överklagade beslutet till Svenska kyrkans överklagandenämnd som nu har friat denne och upphävt Domkapitlets beslut – detta med motiveringen att det inom Svenska kyrkan inte finns någon för alla präster gällande hållning om samkönade relationer. Nämnden menar därför att prästens uttalande i dessa frågor inte strider mot Svenska kyrkans tro och lära. Däremot ansåg man att prästen brustit i sina förberedelser inför konfirmandlägret, att hen inte varit förberedd på konfirmandernas frågeställningar och inte heller på ett korrekt sätt kunnat redogöra för Svenska kyrkans hållning i frågorna.
Det höjs nu många kritiska röster mot beslutet att fria den homofoba prästen, inte minst inom Svenska kyrkan. En av dessa är Lars Gårdfeldt som är komminister i Masthuggskyrkan.
Var det rätt beslut att fria prästen?
– Nej, det var ett helt felaktigt beslut. I 2005 års kyrkomötesbeslut ingår att man som präst inte får ifrågasätta eller skuldbelägga hbtq-personers identitet. I och med att den här prästen gjort just detta så har hen ju brutit mot Svenska kyrkans lära, så domkapitlets beslut att avkraga hen var det rätta. I synnerhet får man som präst inte uttala sig homofobt till ungdomar som befinner sig i en så känslig ålder.
Du menar alltså att det faktum att prästens uttalanden ägde rum under ett konfirmatiosnläger gör det extra allvarligt?
– Ja, det är extra allvarligt eftersom det är den perioden i livet då ungdomar börjar ställa existentiella frågor och är extra sårbara. Att då uttala sig ringaktande gentemot hbtq-personer kan skapa psykisk ohälsa som i värsta fall kan leda till självmord, det har jag dessvärre själv erfarit. Under mina unga år som präst hade jag regelbunden kontakt med en homosexuell man som hade jättemycket ångest för att han var gay. Han hade lärt sig just av sin konfirmandpräst att det var en synd att vara homosexuell, att det var en anfäktelse av djävulen. Det bryter ner människor att höra sådana saker. Jag försökte på alla möjliga sätt hjälpa honom, och det är en av mina stora sorger att jag där inte lyckades i min uppgift som präst. Trots att jag la ner så mycket möda gick det inte att bryta det självförakt som hade planterats hos den här mannen av en av mina homofoba kollegor.
I sitt beslut skriver Svenska kyrkans överklagandenämnd att det inom Svenska kyrkan inte finns någon för alla gällande hållning om samkönade relationer, håller du med?
– Det stämmer ju på så sätt att när lagen om samkönade äktenskap gick igenom 2009 så beslöt man samtidigt att de präster som inte vill viga samkönade par har rätt till det. Min åsikt är att Svenska kyrkan ska pensionera bort det här problemet, så att man låter de präster som inte vill viga homosexuella gå i pension, och så prästviger man inga nya präster som säger nej till homoäktenskap. Men homovigslarna löper på bra nu, och man ser till att homofoba präster inte kommer i kontakt med dessa par över huvud taget.
Kan beslutet få till konsekvens att det nu blir okej för homofoba präster att uttala sig fritt?
– Nej, jag tror inte det. Om detta upprepar sig kommer det med säkerhet att leda till nya domkapitelsanmälningar och nya bråk. Jag har ju själv varit med om detta när jag innan det var lagligt att viga homosexuella ändå gjorde detta, och jag kan intyga att det är en helvetisk process som man inte dyker in i med glädje. Men detta tydliggör ändå problematiken, så att kyrkans ledning framöver blir mer uppmärksam på vilka präster man kan anförtro att jobba med konfirmander. Homofoba präster bör absolut inte ha med konfirmander att göra, de får ägna sig åt annat.
Besvikna personer har hört av sig till QX och berättat att de nu överväger att lämna Svenska kyrkan, vad är din reaktion på det?
– Kyrkan spelar en stor roll i många hbtq-personers liv, och hur kyrkans ledning agerar, nu i form av överklagandenämnden, påverkar ju oss alla. Men om alla goda krafter lämnar skeppet så att bara de onda krafterna blir kvar så får vi ju ingen förändring. Att vi har lyckats få den helt världshistoriska förändring vi faktiskt har fått till stånd inom Svenska kyrkan har ju berott just på de goda krafterna inom kyrkan, att de har stannat kvar. Samma sak gäller ju inom exempelvis idrottsrörelsen, att om alla homo- och transvänliga personer drar sig undan och lämnar så vinner ju homofoberna.
Uppdaterad 2020-05-20
