RFSL har arbetat med hivprevention sedan början av 1980-talet och har alltsedan dess bevakat utvecklingen av Sveriges hiv-förebyggande åtgärder. I veckan släppte RFSL sin rapport Halveringen av statsanslag 2:4 – En konsekvensanalys där de synar konsekvenserna av att regeringen 2017 halverade statsbidraget till hiv-prevention, en åtgärd som enligt RFSL var ”hastig och oförberedd”. Med rapporten och dess rekommendationer hoppas RFSL kunna bidra till att stärka ett långsiktigt, kvalitetssäkrat och hållbart förebyggande arbete framöver.
Sverige var det första landet i världen att uppnå det av UNAIDS uppsatta ”90-90-90-målet”, det vill säga att 90 procent av alla som lever med hiv ska veta om sin status, att 90 procent av dessa har behandling, och att 90 procent av dessa ska ha omätbara virusnivåer. Dessa mål nåddes enligt RFSL på grund av ett stabilt och effektivt hiv-förebyggande arbete i Sverige.
I RFSL:s nya rapport beskrivs allvarliga konsekvenser av det neddragna stödet, bland annat att det försvårar ett långsiktigt och systematiskt arbete med hiv-prevention, och att det orsakat en icke likvärdig tillgång till insatser över landet.
Några av RFSLs rekommendationer i rapporten:
- Folkhälsomyndighetens medel för sin egen och frivilligorganisationers kommunikationsinsatser och metodutveckling bör återställas. Folkhälsomyndigheten bör ha tillräckliga resurser att ha kontakt med alla organisationer som får statsbidrag, även lokala och regionala organisationer. Detta skulle innebära en ökning på 16 miljoner kronor per år.
- Regeringen bör tillsätta en utredning med syfte att instifta en folkhälsolag i Sverige.
- Varje region ska ha en enhet som har ansvar för hiv-preventionen i regionen, som tar ansvaret för samverkan med både frivilligsektorn och andra regioner.
- Storleken på anslaget till ideella organisationer bör räknas upp årligen för att ta hänsyn till kostnadsökningar i verksamheterna.
RFSL:s ordförande Deidre Palacios ser allvarliga konsekvenser av att det förebyggande arbetet har prioriterats ner.
– Regionerna har sett neddragningen som en tydlig signal från regeringen att hiv inte är lika viktigt längre. Alla regioner har växlat ner sin verksamhet eller helt avskaffat den, trots att antalet som får hiv varje år inte minskar och syfilis och gonorré ökar, säger hon till QX och tillägger:
– Regeringen ville att regionerna skulle ta eget ansvar för hivpreventionen, men tyvärr har inte det hänt överallt vilket gör tillgången till upplysning och prevention ojämlik över landet.
Vad hade troligtvis sett annorlunda ut i dag om anslaget inte halverats?
– Då hade vi fortfarande sett stora informationskampanjer om hiv och säkrare sex. Vi hade haft informatörer i parker och på festivaler som pratade säkrare sex med ungdomar och män som har sex med män. Människor hade helt enkelt fått mer hiv-prevention än de får i dag, oavsett var i landet de bor.
RFSL ger en rad rekommendationer – någon av dessa du tycker är extra viktig?
– Folkhälsoarbetet, där hivpreventionen ingår, är styvmoderligt behandlat i många regioner. Det behövs tydliga riktlinjer för vad som ingår i regioners och kommuners uppdrag, därför behövs en folkhälsolag snarast. Vi har drivit den här frågan i många år. Vi tror att det är enda sättet att skapa jämlikhet över landet.
Tror ni att ni kommer att få gehör för era rekommendationer hos regeringen? Har ni fått några reaktioner hittills?
– Rapporten är helt ny. Lena Hallengren, som har hand om hälsofrågor, har fullt upp med annat under corona-krisen, så vi har inte börjat lobba ännu. Däremot har rapporten tagits emot väl av både Folkhälsomyndigheten, regionerna och andra organisationer som jobbar med hivprevention.
