För tre år sedan flyttade Sara Swanson och hennes fru Soledad Aznar från Barcelona, där de bott i många år, till Sverige tillsammans med sönerna Love, då 3 år, och Jazz som precis fyllt 18. I Spanien var både Sara och Soledad juridiska vårdnadshavare till Love sedan födseln, men när de kom till Sverige uppdagades det att Soledad enligt svenska myndigheters sätt att tolka lagen inte ansågs som vårdnadshavare.
– Om jag hade haft en manlig partner hade de bara skrivit in den personen som vårdnadshavare utan någon som helst koll, vi var ju redan juridiska vårdnadshavare i Spanien, kommenterar Sara Swanson för QX.
Visste ni i förväg att det kunde bli problem med svenska myndigheter angående vårdnaden om Love?
– Absolut inte, det tänkte vi inte på alls eftersom vi ju som sagt båda två redan var juridiska vårdnadshavare enligt spansk lag. Vi tänkte nog mer på vilket medborgarskap Love skulle få, men det fick ju bli svenskt eftersom jag är svensk. Hade Soledad varit den biologiska mamman hade det blivit problem, då hade han antagligen blivit statslös.
Problemet uppdagades först när Soledad skulle vara föräldraledig med Love och Försäkringskassan meddelade att hon inte stod inskriven som vårdnadshavare. När paret kontaktade Skattemyndigheterna bekräftade de detta.
– Då hade vi ju redan bott här i ett halvår, tänk om det hade hänt mig något under den tiden, då hade ju Love kunnat bli föräldralös. Och hade vi separerat hade ju inte Soledad haft någon umgängesrätt med Love.
Direkt efter beskedet från Skattemyndigheterna inledde paret en process för närståendeadoption som blev klar för ett år sedan.
– Det var en rätt lång process, som var ganska förnedrande och psykologiskt påfrestande. Det ingick intervjuer och även hembesök där någon skulle bedöma hur Soledad interagerade med sitt eget barn…
Trots att adoptionen nu är i hamn och både Sara och Soledad numera är vårdnadshavare till Love har de alltså valt att föra ärendet vidare rättsligt. De fick hjälp av Antidiskrimineringsbyrån i Uppsala, och senare av Antidiskrimineringsbyrån Stockholm Syd, att ta ärendet till Kammarrätten, som dömde till Skatteverkets fördel. De överklagade därefter till Högsta förvaltningsdomstolen, som valde att inte ta upp ärendet trots det oklara rättsläget i frågan, och det faktum att samkönade föräldrar när det gäller vårdnad av barn behandlas annorlunda än olikkönade föräldrapar i dessa fall.
– Vi gör inte det här för vår egen skull i första hand, utan för andra föräldrar som kan komma att hamna i samma situation. Det behövs en könsneutral lagstiftning när det gäller detta, det är jätteviktigt.
I februari tillsatte regeringen en utredning som ska se över lagstiftningen när det gäller föräldraskap, vilka förhoppningar har du på denna?
– Jag tror att de kanske kommer med förslag som löser just våran typ av situation, så att man automatiskt blir vårdnadshavare i Sverige om man redan är det i ett annat land. Men tyvärr tror jag inte att inte att de kommer att våga göra några större förändringar i lagstiftningen. Det finns ju exempelvis familjer med fler än två föräldrar som borde inkluderas i lagstiftningen, liksom transpersoner som nu kanske måste stå som moder fast hen egentligen är fader. Hela Föräldrabalken måste ses över. I Spanien, som ju är ett katolskt land, är lagstiftningen könsneutral, och klarar de av det så borde ju vi göra det!
