I veckan blev utredningen av blodgivning som socialstyrelsen ansvarat över färdigställd och resulterade i att socialstyrelsen föreslår en sänkt karenstid för män som har samlag med andra män även förkortat MSM från ett år till fyra månader, en delseger för HBTQ-rörelsen och inte minst för landets invånare. Förslaget går nu ut till samtliga remissinstanser.
Idag är det socialstyrelsen som bär uppdraget att tillämpa de EU-direktiv som finns gällande blodgivning inom den Europeiska unionen inom Sveriges gränser. Karenstiden för en man som har sexuellt umgänge med en annan man är 12 månader innan han kan donera blod och rädda liv, detta för att en eventuell blodsmitta sprids ska uteslutas. Samtidigt är karenstiden för exempelvis tatueringar eller stickskador endast satt till 6 månader, det vill säga halva tiden, trots att det oftast handlar om samma smittorisk.
Kunskapen kring blodgivning och blodsmittor har blivit bättre med åren, vi vet exempelvis att en välbehandlad HIV inte smittar vid samlag samt att ifall man är gravid och behandlas för HIV är smittorisken för barnet minimal. Trots detta tillåts inte MSM att donera blod på rättvisa premisser. I tider som dessa skriker sjukvården efter blod då många blir avskräckta av Covid-19. Redan innan virusets utbrott var det endast 3 av 100 personer som donerar blod och den siffran kan befaras vara ännu lägre nu. Att då begränsa och förhindra en viss grupp människor från att rädda liv är orättvist och inte minst oansvarigt.
Förslaget som Socialstyrelsen nu har landat i är bra, i mångas ögon fantastiskt eftersom det nu kommer ges större tillgång till blod och fler liv kan räddas. Men ännu är vi inte klara. Det kommer fortfarande vara begränsande för de homosexuella och bisexuella män som vill donera blod och det kommer fortfarande vara stigmatiserat. Förutsättningen för att vara den man själv vill vara måste fortsätta vara en viktig del av samhällsdebatten. Socialstyrelsens förslag är ett tecken på att Sverige fortsätter att kämpa för att ligga i framkant för HBTQ-personer men det får inte vara det sista, än finns det mycket att göra, HBTQ-personer ska ha samma livskvalité som andra. Det ska inte göras någon skillnad på om man är HBTQ-person eller om man är heterosexuell, alla individer är lika värda.
