I vårt samhälle väljer en del människor våld som ett möjligt sätt att agera. Detta görs i större utsträckning av pojkar och män, än av kvinnor, och det är därför vi ser att det är vanligare att kvinnor än män råkar ut för våld i en nära heterorelation.
För att förebygga våld i nära relationer handlar det om ett stort arbete. Detta börjar självklart redan i hemmen och i förskola och skola. Hur ser vi föräldrar och lärare på våld i allmänhet – är det exempelvis mer accepterat när det är pojkar som slåss? Hur bemöter vi tjejer som använder våld och leker krig? Genusmedveten pedagogik är ett måste för att få till en förändring på strukturell nivå.
När det gäller våld som faller utanför normen tillkommer ofta ytterligare skamkänslor. När vi förväntar oss ett visst våld eller en viss nära relation påverkar det lätt bemötandet både av offer och gärningsman/gärningskvinna. Det är exempelvis fortfarande svårt för män att berätta om att de utsätts för våld av den kvinna de lever ihop med och med tanke på omvärldens förväntningar ännu svårare för en kvinna att berätta om att hon utsätts för våld av sin flickvän/fru, då lesbiska par enligt normen inte innehåller våld. Våld inom lesbiska par osynliggörs eftersom våld inte ses som ett ”kvinnligt beteende”. Män i samkönade relationer förväntas ofta kunna ”göra upp” inom ramen för deras kärleksrelation eftersom de förväntas vara fysiskt jämnstarka. Våldet förminskas till att dels bara vara fysiskt, dels till att inte vara ett problem förutsatt att man kan försvara sig.
För alla som i sitt arbete har ett särskilt ansvar för att förebygga eller utreda våld är det av stor vikt att ha kunskap om nära relationer som är samkönade. Det pågår redan idag ett arbete inom rättsväsendet med detta men tänker vi i förskolan, skolan och fritids på att en våldsam flicka kan komma att misshandla sin framtida partner eller att beteendet beror på att flickan sett sin mamma bli misshandlad av sin flickvän? Är vi inom vården och rättsväsendet tillräckligt medvetna om att en kvinna kan ha extra svårt att berätta om sin situation därför att hennes flickvän hotar med att offentliggöra hennes homosexualitet?
I en nyligen utförd undersökning har det visat sig att i snitt 3,8 % av Sveriges befolkning har något emot homosexuella som grannar. I Jönköpings kommun är motsvarande siffra 2,0 % men 5,3 % tror att deras grannar skulle ha något emot homosexuella grannar. Av dessa 2-5 % arbetar naturligtvis några inom skolan, vården, rättsväsendet eller liknande. Behovet av kunskap är därför fortfarande mycket angeläget.
I stort sett alla i samhället säger sig vara mot våld, men vi lever inte i ett våldsfritt samhälle. Vi anser att det inte räcker med den värderingen, vi behöver komplettera med kunskap för att åstadkomma ett samhälle så fritt från våld som möjligt. I kommunen pågår ett arbete för att säkerställa att mångfaldsperspektivet alltid finns med i all kommunal planering och beslutsfattande. I det arbetet är ett normkritiskt perspektiv förutsättningen för ett framgångsrikt resultat.
Uppdaterad 2021-04-01
