Det har varit lagligt för samkönade att adoptera i Sverige sedan 2003, men trots det har endast sex par lyckats bli föräldrar genom adoption sedan dess. I programmet Efter fem förklarar nyblivna pappan Emil Adén varför det är så sällsynt med samkönade adoptioner.
– Det är få givarländer som Sverige har avtal med som godkänner samkönade par, endast Sydafrika och Colombia. Från Sydafrika tror jag inte att någon har fått adoptera men från Colombia vet jag att det har kommit barn. Nationellt sker det sällan adoptioner generellt.
Att skaffa barn var inte en självklarhet då de vanliga regnbågskonstellationerna inte lockade.
– Jag hade tryckt bort tankarna om barn eftersom jag visste att det var problematiskt. Vi ville inte ha barn med ett annat par och hela den situationen. Sen när jag hörde att det var ett par som hade fått adoptera kom tanken att vi kanske också kunde lyckas, säger Emil i Efter fem.
Adoptionskön är överfull
De gick igenom utredningar och ställde sig i kön för att adoptera från Colombia, men kön var full så de hamnade i en kö till att få köa, och bara den första kön hade en väntetid på två till tre år. De ringde också samtal för att visa att de fanns tillgängliga för en eventuell nationell adoption.
I mars, tre år senare ringde plötsligt Davids telefon. Det fanns en flicka i Sverige som behövde en familj.
– Den chocken var så påtaglig att jag inte visste hur jag skulle finna mig i samtalet. Jag bara lyssnade och sa ”ja” och ”jaha”, berättar David.
Fyra veckor senare fick de träffa sin då nio veckor gamla dotter som bodde hos en jourfamilj.
– Det var magiskt när man fick hålla henne för första gången, minns David.
När programledaren Tilde de Paula Eby frågar hur livet är som föräldrar blir svaret ”underbart, men man är ju lite trött emellanåt”.
– Det är fantastiskt att se henne utvecklas, vad hon lär sig och hennes samspel, och hur hon skrattar. Hon älskar att skratta, säger David.
