Jag bor på en gård i Norrland, Sapmí med mina älskade djur. Vissa av dom blir min mat. Jag vill vara så självförsörjande jag kan vara, men det gör att jag inte accepteras av flatcommunityt. Det gör ont att inte accepteras av sitt eget ”folk”.
När jag är på flatfest och det börjar talas om vad man gör på fritiden så fryser jag till. Kan jag nämna jakt? Att jag föder upp mina djur och att jag äter upp vissa? Nästan varje gång som jag har berättat att jag är jägare i flatsammanhang får jag höra hur hemsk jag är. Att jag dödar oskyldiga djur.
När jag flyttade hem till Norrland efter att jag blev svårt sjuk hoppades jag på stöd och gemenskap i trakten jag kommer ifrån. Tyvärr blev det inte så, istället får jag höra att jag mördar och tar liv. Att jag är en vidrig människa som inte borde få kalla sig flata.
Att jag borde skjuta mig själv i skallen. Det är bara några av de saker jag har fått sagt till mig.
Varje höst får jag bestämma vem av mina djur som ska stanna på gården, vem som säljas och vem ska bli ”lunch”. Det är tufft, men då vet jag också att jag har gett dem det bästa naturliga livet jag har kunnat. Jag vet att de har det bra till deras sista sekund på jorden.
Och jag är inte känslolös. Jag gråter för varje liv jag tar och tackar djuret för sitt offer så att jag kan äta. Den dagen jag inte känner någonting när jag avlossar ett skott eller lyfter yxan kommer jag inte längre jaga och slakta.
Men jakt är inte bara jakt. Det är så mycket mer. Det innefattar allt från att plocka upp skräp som folk lämnar efter sig till att rapportera in till Naturvårdsverket om sjukdomar och djur. Utan oss jägare så skulle naturen inte må lika bra. Det är vi jägare som får samtal mitt i natten för att hjälpa till att avliva svårt skadade eller sjuka djur. Det är vi som får kliva upp i vinternatten, när det är -30 grader ute. Det är vi som tar hand om den otacksamma uppgiften av skyddsjakt på djur som inte tillhör den naturliga faunan i vårt land.
Så nej, jag går inte bara ut och mördar djur som många i flatcommunityt säger. Det är mycket mer än så.
Jag äter inte kött från industrin för jag vill veta vart det kommer ifrån, och jag tar bara så mycket jag behöver. Allt jag skjuter och slaktar hemma går den fulla cirkeln. Ingenting går till spillo.
Jag kan säga att jag tar ansvar. Så tänk på det nästa gång du äter din köttbit direkt från industrin. Våga ha en öppensinnad dialog med mig istället för att döma.
Uppdaterad 2019-11-30
