Det går bra – så länge du är i garderoben

Teah är inbjuden till Stockholm Pride som företrädare för den Liberiska organisationen Stop Aids in Liberia. Namnet säger ingenting om h, b eller t.
– Nej, vi profilerar oss inte som en hbt-organisation, officiellt handlar det bara om allmän hivprevention. Men vår målgrupp är hbt-personer, framför allt riskgruppen msm (män som har sex med män). Ett mål för mig är att kunna jobba mer för våra rättigheter, men den typen av aktivism har vi inte kommit till än.

Teahs egen komma ut-historia börjar i kyrkan.
– Jag bodde med min moster, som gick i kyrkan. En dag var det någon som såg en ”spirit of homosex” över mig, en andlig vision om min homosexualitet, och folk började be för att jag skulle bli av med den.
Själv försökte han sluta tänka på pojkar, men känslorna blev bara starkare. En djup vänskap utvecklades till hans första förhållande, och han tog steget in i gayvärlden.
– Jag gick igenom mycket skit. Skvaller, jag blev utfryst, det gick så långt så att jag slutade skolan på grund av rädsla. Men sedan började jag igen. Jag kan se nu hur mycket starkare jag blev av att vara den jag är.

Teah ler ofta när han pratar om livet som homosexuell i Liberia, kontrasterna kommer när han talar om vad som inte går. Å ena sidan, å andra sidan. Du kan träffa dina gaykompisar, ni kan gå ut tillsammans, det är inga problem. Men ni kan förstås inte berätta för någon. En kille kan ha en pojkvän, folk är toleranta. Men du kan förstås inte göra det öppet.
– Min egen familj började väl långsamt förstå. De frågade lite, ”varför är du alltid med killar” men jag svarade aldrig. Till slut sa min farbror: ”Ditt liv, ditt val. Vi kommer att vara släkt ändå, gör vad du måste göra.” Han förstår att det är svårt att leva ett dubbelliv. Min syster är jättebra, hon känner min pojkvän och går med oss på klubbar.
Gayklubbar?
– Nej, det finns inga gayklubbar i Liberia. I Ghana är situationen lite bättre, när jag var där fanns det en gaybar … men när hyresvärden fick veta det så slutade han hyra ut lokalen.

Motståndet och homofobin som finns i samhället sipprar igenom Teahs historia som ”det som skulle kunna hända, om vi började ta plats.”
– Den viktigaste frågan är sodomilagen. Även om polisen inte aktivt förföljer homosexuella, så finns förbudet mot homosexuella handlingar i lagen. Än så länge är det ingen som riktigt arbetar för att få bort den, man är lite avvaktande och vet inte hur det kommer att bli när man faktiskt börjar ”push your rights”.

Vi pratar om H, B och T och den gemensamma kampen som inte finns, eftersom det inte finns någon kamp. Enligt Teah är situationen värst för transpersoner.
– Om du är trans, ber du till Gud om ett sätt att kunna lämna Liberia och aldrig komma tillbaka.
Jag frågar om det är lättare för homosexuella, och får svaret som går genom intervjun som en röd tråd.
– Visst är det lättare. Så länge du stannar i garderoben.

Läs även:

”Till nästa Stockholm Pride är jag död”