Donatorbarn kritiskt mot hur hon blev till

I QX juni skrev jag om två regnbågsfamiljer: en ensamstående mor med två söner som blivit till gen om insemination på en dansk klinik och två män som fått barn via en indisk surrogatmoder.

I en artikel i Svenska dagbladet menar 24-åriga Alana, som själv är resultatet av en donatorinsemination, att föräldrar låter sina egna känslor styra när de väljer att få barn via en donator och blundar för de svårigheter barnet kan uppleva.

– Många intalar sig att mycket kärlek kan kompensera för den frånvarande biologiska fadern. Samtidigt lägger de själva så stor vikt vid de biologiska banden att de ofta väljer att skaffa donatorbarn i stället för att försöka adoptera, säger hon till SvD.

För samkönade eller ensamstående är det idag i princip omöjligt att adoptera, trots att det på papper är lagligt sedan 2003.

Alana menar att hon känner sig som en handelsvara, något hennes mamma köpt och som hennes biologiska pappa lämnat utan vidare ansvar.

– Barn är ingen mänsklig rättighet och ingen vara som man kan köpa hur som helst.

Trots det har hon själv lämnat ägg till donation för att betala sina studieskulder. Hon insåg vad hon gjort först när hon fick veta att två födslar blivit till genom hennes ägg.

I Sverige har ett provrörsbarn rätt att veta deras biologiska föräldrars identitet. I USA fick Alana veta som femåring. För SvD berättar hon hur hon kallades ”provrörsbarn” i skolan.

Känslan av att vara betydelselös för sin biologiska förälder har varit tung att bära och utvecklades till ett allmänt manshat.

Argumentet att hon inte hade varit född utan provrörsbefruktning bemöter hon med att hon hade föredragit att leva framför att begå självmord om hon så skulle blivit till genom våldtäkt – men att hon inte för den skull skulle stödja våldtäkt.

Nu driver hon en hemsida där donatorbarn kan prata om sina erfarenheter: www.anonymousus.org

Läs reportaget om regnbågsfamiljer i QX juni 2011