”Till nästa Stockholm Pride är jag död”

– Det är många år sedan jag bestämde mig för att en dag gå på Pride i Stockholm, säger han.
– Målet var att komma 2005, men nu äntligen är jag här. Jag jublade när Sverige öppnade sin ambassad i Bagdad och de tog emot mig som en människa. När visum, biljett och pass var klara barrikaderade jag mig i mitt hem i fyra dagar, gick inte utanför dörren. Vet du varför? Jag var rädd att jag skulle dö innan jag fick en chans att åka.

Genom hela intervjun ger A ett inte bara vänligt, utan påläst och insiktsfullt intryck. Han talar om H, B, T och Q och vikten av att föra en gemensam kamp. Han säger att han ville komma till Stockholm för att han har läst om de svenska hbt-aktivisterna som började organisera sig redan 1952, och han vet att det är genom internationell uppmärksamhet som något kan göras.
– Det här är min dröm: om tio år ska jag sitta här med QX i min hand och säga: ”Genom den här informationen överlevde vi”.

Bilden A målar upp av Irak är en bild av övervåld, mord och oförsonlighet med allt som bryter mot de strikta lagarna för män och kvinnor.
– Förföljelsen och dödandet av homosexuella, men inte bara det. Det finns till och med lagar om att män inte får ha vissa färger på kläderna, lokala lagar som nu är på väg att gå igenom på riksnivå. Män och kvinnor får inte använda samma trappor. Även straighta människor har svårt att träffas, eftersom könen är så separerade. Inte ens under Saddam var det så illa som det är nu.

Han berättar att de som försöker träffa andra hbt-personer bara har Internet att vända sig till, och grunden för organisation är bräcklig.
– Det finns utländska organisationer startade av hbt-flyktingar, men inom Irak har vi bara små grupper. Den som är intresserad av utveckling och kamp har små möjligheter.
Även dejtandet på nätet har blivit livsfarligt.
– När kriget kom flydde vi, som alla andra, till Internet, men även den världen är stulen från oss. Milisen efterlyser bögar som de har hittat på facebook, där de letar efter kärlek. De kan lägga ut falska profiler, och när någon går med på att träffas så kidnappar de och torterar honom. De säger att Iraks frihet inte är komplett om vi inte eliminerar Irak från alla som inte är kompatibla med sharia, och hbt är en av de kategorierna. Jag vet inte om du kan föreställa dig. Ett enda ord kan innebära döden för en hel familj.

A återkommer i samtalet till Stockholm Pride, säger att han har börjat skriva på något som han kallar ”From hell to heaven” om sin resa hit.
– Jag har pratat med så många andra gäster, från olika länder, och de säger alla att Stockholm Pride har något speciellt, för det händer något nytt varje år. Det är en festival inriktad på utveckling, och jag kan inte beskriva hur mycket jag har lärt mig under de här dagarna. Det finns så många aktiviteter, så många seminarier. Kul kan folk ha var som helst, men alla arrangemang som finns här är något alldeles fantastiskt. Jag gick in på ett svenskt seminarium, allt var på svenska men jag bara kände atmosfären. Jag insöp det, det var någons komma ut-historia och det var så känslosamt.
Så, önskar du dig att kunna komma tillbaka till Stockholm Pride nästa år?
– Ska jag vara ärlig? Jag tror inte att jag lever till nästa Stockholm Pride.

Han säger att han vill berätta om en av de bästa dagarna han kan minnas.
– Det var på bussen i Irak. Jag hade ett armband på mig med regnbågsfärgerna och jag märkte att det var en man som stirrade på mig, så jag drog ärmen över det, försökte gömma det även om symbolen inte är känd där. När jag gick av kom han fram och frågade vad klockan var. Han missade sin egen buss på grund av det, och sedan frågade han om mitt armband. Han frågade om jag visste hur man fick tag i sådana armband, och jag gav honom en motfråga, om han visste vad det var. Ja, sa han, det är en flagga. Vilken flagga? frågade jag. Min flagga, sa han, och jag svarade: Då är vi medborgare av samma land.

Det finns få sätt att mötas i Irak, säger A, men det finns inget sätt att tänka. Han pratar om hotet om döden som något ständigt närvarande, vrider sitt ansikte till hatiska grimaser när han imiterar milisen som stoppar folk på gatorna och söker upp hbt-personer för att tortera och döda dem. Jag frågar vad han har för hopp. Var ser han en möjlighet till förändring?
– I koranen står det att Gud säger: ”Jag tänker inte ändra det du möter i livet, om du inte möter det som ger dig problem inombords”, alltså samhället kan inte förändras om det inte börjar i individen. Jag tror på det. Förändringen kan inte komma utifrån, som ett påbud, men stöd och förebilder i omvärlden kan visa oss vad vi kan göra. Det finns muslimer i Sverige som kan stödja hbt-personer i Irak. Det är så många av oss i Irak som inte känner att någon bryr sig.

Vad betyder det för de irakiska hbt-personerna att du har kommit hit till Stockholm Pride?
– Deras liv kommer att förändras bara av att veta att en av dem går bredvid regnbågsflaggan. Även om jag skulle dö om några dagar, eller om det dröjer veckor, månader år, så kommer någon av dem att komma till nästa Pride. Det är därför jag är här.

A berättar inlevelsefullt om islams historia, om hbt-närvaron i Bagdad för tusen år sedan, om hur det står i koranen att det är majoritetens ansvar att försvara minoriteten. Regimen och milisen i Irak frustrerar honom, precis som de religiösa ledarna.
– De bara låtsas att de är muslimer och att de kan allt om islam. Men jag frågar dem jag möter om historia, visar dem delar av koranen, ber dem att tänka.
Han vänder sitt ansikte mot mig och frågar:
– Tror du att jag kan göra skillnad?

Du har redan gjort skillnad, vill jag säga, men jag hoppas att du får chansen att göra mer. Vad säger man till någon som snart är tillbaka i ett land där döden hänger över den som följer sitt hjärta? Lycka till? Jag hoppas att du överlever? När jag har publicerat den här artikeln kommer jag att be mina vänner att spela in video eller skriva mejl till A och dem han känner i Irak. Jag kommer att be dem skicka det till [email protected], så att de åtminstone ska veta att vi tänker på dem. Något annat man kan göra är att klicka på gillaknappen. Han kan se det, från Irak.

Läs även:

Religiösa ledare uppmanar till mord