Adrian Pracon var en av de ungdomar som gömt sig i vattenbrynet för att komma undan Anders Breiviks kallblodiga avrättningar på Utöya. Plötsligt blev de upptäckta. En efter en föll, Adrian sökte skydd under sina kamraters kroppar, utan att andas.
– Min kropp slutade skaka, som om den kortslutits, berättar han för norska gayportalen Gaysir.no.
– Jag hörde hans steg, och hans lugna andning. Han var så lugn. Jag hörde hur han laddade om och var säker på att jag skulle dö.
Det small till och blev varmt. Men Adrian överlevde. För andra gången den dagen hade han undgått döden; minuter tidigare hade han stirrat rätt in i Breiviks gevärspipa.
Adrian Pracon hade först försökt simma från ön, men insett att han inte skulle orka hela vägen. Han flydde in i skogen, där han plötsligt befann sig bara tio meter från Anders Breivik som siktade på honom med sitt gevär.
– ”Snälla skjut inte, gör det inte” var det enda jag fick fram. Och han skonade mig. Mig, men ingen av de andra. Sådant ser man inte ens i de mest brutala filmer.
Adrians pojkvän var på väg till Utöya när han hörde om skottlossningen på radio. Han körde direkt till sjukhuset dit den kraftigt nedkylde och skärrade Adrian förts.
– Han var den förste jag såg när jag vaknade. Jag vill aldrig mista honom.
Det har nu gått sex dagar sedan dödsskjutningarna på Utöya. Adrian Pracon väntar nu på två ytterligare operationer, innan han får lämna sjukhuset. Han är fast besluten att fortsätta både som vice ordförande i LLH Telemark, Norges motsvarighet till RFSL, och som sekreterare i AUF Telemark.
Uppdaterad 2016-11-15
