I en debattartikel publicerat i Svenska Dagbladet den 13 mars påstår professor Christopher Gillberg med flera, att hundratals transsexuella barn varje år ”utsätts för behandling med hormoner och därefter med könsstympning”. Detta ledde till, att ytterligare ett antal debattörer i olika medier hängt på, och ifrågasatt den könsbekräftande vård, som idag erbjuds barn och ungdomar.
Påståendet, att barn ”utsätts för behandling”, är i sig allvarligt nog. När Gillberg skriver ”utsätts” istället för ”erbjuds”, är det ett medvetet manipulativt uppsåt, för att få läsarna, att ifrågasätta den vård barnen erbjuds av de utredningsteam med adekvat kompetens, som finns runt om i landet.
När Gillberg, ifrågasätter att barn erbjuds hormoner, handlar det om de stopphormoner som transsexuella barn i dag erbjuds efter en tids utredning. Stopphormoner ger en reversibel effekt. Ytterligare behandlingar ges först i äldre åldrar efter ytterligare utredning och diagnos.
Gillberg påstår dessutom att transsexuella får sin diagnos efter tre samtal, ett påstående som är inkorrekt. En utredning kan i dag ta flera år och väntetiderna är långa, vid vissa utredningsteam upp till två år, för att ens komma på ett första besök.
Att Gillberg jämför frivillig underlivskirurgi med den påtvingade könsstympning som sker runt om i världen är det både respektlöst och kränkande. I sociala medier utsätts transsexuella ofta för transfobiska påhopp. En stor andel av dessa påhopp riktas mot transkvinnor, som kallas för stympade män.
Det underlag Gillberg använder sig av för sin debattartikel är Rapid onset gender dysphoria (ROGD), är ett begrepp som inte har något stöd i den forskning som har gjorts. Mars 2018 gick 21 experter inom transvård ihop och publicerade en essä som visar på att ROGD inte är vetenskapligt förankrat. I stället kan man spåra fenomenet ROGD till tre olika bloggar i juli 2016. Tre bloggar som historiskt sett har propagerat för transpersoners icke-existens.
Liberala Nyhetsbyråns Karin Phil har, med hänvisning till Gillbergs debattartikel, skrivit en egen debattartikel som blivit publicerad i ett antal tidningar. Trots att Karin Phil skriver seriöst, blir det fel eftersom hon refererar till Gillberg, och blint köper hans argument. När Karin Phil använder sig av ordet ”könsbyte” är det dags för oss, att framföra kritik. Det finns ingen som byter kön. Könstillhörigheten (det juridiska könet) ändrar man. Utöver det, erbjuds man könsbekräftande vård.
RFSL Hälsinglands Transjour ser en stor ökning av samtal efter Gillbergs debattartikel. Samtalen kommer från oroliga föräldrar, som är rädda för att deras barn ska läsa vad som skrivs, eller höra från vuxna, ”forskare skriver, att transsexualism bland barn är ett påhitt”. Även samtalen från transsexuella barn och ungdomar har ökat markant. Ett barn i elvaårsåldern ringde och grät, för att vuxna som efter att ha läst Gillbergs debattartikel, anser att hen ska sluta klä sig i de könstypiska kläder hen bär, eftersom att barn ”enligt forskarna” inte själv vet vilket kön de är.
RFSL Hälsingland och RFSL Gävleborg ser de negativa konsekvenser av den debatt Gillberg satte igång. Transsexuella barn och ungdomar är redan en utsatt grupp, som behöver mera stöd, mer förståelse och den adekvata vård, som utredningsteamen kan erbjuda. Socialstyrelsen rekommendera att remis till utredningsteam ska skrivas skyndsamt, när ett barn uppger att hen inte är det kön, som den biologiska kroppen uppvisar. Låt oss lyssna mer på Socialstyrelsens rekommendation, än på en professor som inte har adekvat kompetens ifråga om transsexualism.
Uppdaterad 2019-04-18
