Solen stiger punktligt varje morgon mot en molnfri himmel. De heta dagarna som startade redan i maj tycks aldrig ta slut.
Vem hade väl kunnat föreställa sig en svensk sommar så här. Är hos vänner på Visingsö. Vimpeln i flaggstången har förlorat färg och ska bytas ut. Sonen instrueras av sin far att trä den nya flaggan ”med blått uppåt mot den blå himlen och gult nedåt, mot de gula sädesfälten”. Sen skämtsamt att ”icke skända den svenska fanan”. Naturligtvis råkar den i backen och sonen får ett spelat ont öga mot sig.
Följer från hängmattan det blågula som böljar i vinden och funderar på vem som just nu smädar fanan mest? Nassarna i Almedalen gjorde ingen vidare reklam för landet de säger sig vilja rädda. I Visby skapade de skräck genom att hota judar vars släktingar avrättats i Auschwitz, misshandla medelålders kvinnor och beviljas plats bredvid RFSL-ungdom. De senare tvingades packa ihop och åka hem. NMR ackompanjerades av partiet som startades av just nazister, och som i år lyckades färga hela Almedalsveckan med sin mörka agenda. Idag uppger var fjärde svensk man ge sin röst åt SD och när SD växer, expanderar också nazistiska organisationers verksamhet. Därför attackeras syndikalistlokaler, synagogor, moskéer och prideparader. Och därför hinner brandkåren knappt släcka en brinnande flyktingförläggning innan nästa sätts i brand.
Björn Söder är andre vice talman och Sveriges ansikte mot världen. Han har poserat på bild med en SS-veteran. Han var tveksam till om Sverige verkligen vann när Loreen tog hem segern i Eurovision-songcontest. Han är öppet islamofob, har kallat oss för perversa avarter och prideparader för sjukliga jippon. Han anser att varken judar eller samer är svenskar. Hans partiledare kan för övrigt inte ens svara på frågan om Zlatan är svensk, medan partisekreteraren tycker att vår genom tiderna störste herrfotbollsspelare ”inte rör sig tillräckligt svenskt”. Så här befruktas rasism, fascism, homo- och transfobi som leder till det hat och våld som drabbar och splittrar oss som lever här.
De så kallade Sverigevännerna missar sällan chansen att beskriva Sverige i mörker och kaos. De skyldiga till kaoset är förstås flyktingarna, medan vi, de perverterade och onormala, står för den moraliska förflackningen. Därför har de motarbetat varje reform till vår fördel.
”Kolla bara på Sverige och vad som hände där igår kväll”, ropade Trump och pekade på en brinnande bil i nåt annat land. SD-ledaren tyckte ändå Trump hade en poäng och föreslog vattenkanoner, gummikulor och tårgas i utsatta områden.
Hur illa är det då i dessa svenska no-go-zones? DN:s kartläggning av landets räddningstjänster och ambulansverksamheter i de mest utsatta områdena borde vara obligatorisk sommarläsning. All berörd personal kan fullgöra sina samhällsuppdrag. Eller som kommunikationschefen på Storstockholms brandförsvar uttryckte det. ”Det finns inga ”no-go-zones”. Vi kommer när det brinner!”
Och hur är det ställt med resten av landet då? På riktigt? Det finns mycket kvar att göra och vi har olika idéer om hur det på bästa sätt ska genomföras. Men i det stora hela? Vi är ett av de rikaste, säkraste, mest jämställda och välfungerande länderna i hela världen. När vi som tillhör den exklusiva skara som har privilegiet att leva i en demokrati själva får skatta upplevelsen av lycka så hamnar vi i också världstopp.
Och trots SD:s försök att smutskasta oss internationellt så har svartmålningen inte haft nån effekt på vårt rykte i världen.
När G8-länderna röstade i år så rankas Sverige som det bästa landet i världen. Sverige uppfattas som etiskt, ha en låg korruption och en progressiv social och ekonomisk politik. Vi svenskar framstår, lite otippat, som ”trevliga och välkomnande”!
Jag hasar ur hängmattan. Tar cykeln ner till Vätterstranden. Jag får bada var jag vill. På vägen hem plockar jag hallon invid rapsfältet. Spannmålsbonden på traktorn vinkar till mig. Jag älskar det här landet.
Snart ska vi göra det som långt ifrån alla har rätt att göra – och som vi också är världsbäst på: bjuda in till årets roligaste fest, med den oslagbara kombinationen av politik och party. Stolta står Sverige i år värd för EuroPride som firas i både Göteborg och Stockholm. Vi ska hylla friheten och öppenheten. Vi ska visa att Sverige och världen inte behöver mindre – utan mer färg, mer solidaritet och mer kärlek.
Låt oss ta detta med oss ända fram till valdagen i september.
