QX träffar Moderaternas partiledare Ulf Kristersson precis efter ett anförande han gör på Öppna Moderaters årsmöte, så vi passar på att sitta med för att se vilka hbtq-frågor som kommer upp på bordet. Inte en enda gång berörs ämnet. Vilken tur då att vi fick nästan en hel timme på oss att prata hbtq med Ulf
Jag satt ju och lyssnade på ditt anförande under Öppna Moderaters årsmöte, och även på frågestunden efter, men inga hbtq-frågor togs upp. Är inte det konstigt?
– Det kan man kanske tycka, men när vi nu går in i en valrörelse är det ju ganska naturligt att det handlar om valet. Jag styrde ju inte frågorna… Hade jag istället träffat Moderata seniorer så hade jag på samma sätt inte ägnat mig specifikt åt pensionsfrågor eller liknande.
Det finns ju trots allt specifika intressefrågor för olika grupper, både för pensionärer och hbtq-personer…
– Absolut, och jag hade inte heller blivit förvånad om det hade kommit upp sådana frågor.
I QX majnummer var det Jonas Sjöstedt som intervjuades, rubriken löd ”Jag blir glad när jag hör moderater stå upp för hbtq-rättigheter”. Din kommentar?
– Dels är det ett tecken på att det vi säger hörs, och så tycker jag det tyder på en vänlighet och generositet jag uppskattar. Jag tycker det är bra att när man upptäcker något man uppskattar hos sina politiska motståndare och även då säger det. Man kommenterar ju annars oftast bara det man tycker är dåligt med motståndarens politik.
Men Moderaterna är kanske inte så värst kända för att driva hbtq-frågor?
– Det kan man väl säga, men är det något parti i Sverige som primärt är känt för att driva hbtq-frågor? Ofta har väl de här frågorna av naturliga skäl inte varit i epicentrum av svensk debatt, vilket såklart inte gör dem oviktiga. Det har ju hänt att vissa hbtq-frågor fått extra mycket uppmärksamhet, som partnerskapsfrågan, och då har ju både vi och andra hörts i debatten.
Hur har Moderaternas syn på hbtq-rättigheter förändrats över tid?
– Går man tillbaka 50 år är det ju stor skillnad, men även om man bara backar till 90-talet. Jag och Fredrik Reinfeldt var de enda i riksdagsgruppen som röstade ja till partnerskap 1994, då partilinjen var att rösta nej. Men jag kan inte minnas att vi drabbades av det minsta obehag på grund av detta. Vi konstaterade att vi inte tyckte som den övriga riksdagsgruppen och deklarerade vår ståndpunkt.
Kan man säga att du och Fredrik Reinfeldt var Moderaternas spjutspets när det gällde hbtq-frågor?
– Vid ska inte ta på oss för stor kostym här, men det kan man nog ändå säga. När det gäller den riksdagsgrupp som fanns då rådde det ingen tvekan om detta. Det fanns ju en extra udd i detta eftersom jag och Fredrik bara några år tidigare hade en uppmärksammad fight om ordförandeskapet i ungdomsförbundet. Ändå landade vi i samma ståndpunkt när det gällde de här frågorna, just för att vi tyckte de var viktiga. Och visst fanns det ”ordningsmän” inom partiet som kritiserade oss för att vi inte följde partilinjen.
Vad var det som fick dig att gå emot partiet i partnerskapsfrågan?
– Hållningen jag hade då, och fortfarande har, är att man så långt det är möjligt ska respektera människors rätt att själva forma sina liv, så länge det inte skadar någon annan. Den grundläggande liberala tanken om tolerans och öppenhet. I det här fallet lät sig partnerskapsfrågan förenas med ett annat ideal jag har, att ta ansvar för varandra och formalisera sina band med varandra. Det som är tanken bakom äktenskapet.
Har du varit på några partnerskapsceremonier eller samkönade vigslar?
– Jag har varit på åtskilliga, och vigt samkönade par vid två tillfällen. Det ingick ju i jobbet när jag var kommunalråd i Strängnäs.
På Moderaternas hemsida står det under rubriken HBTQ bland annat ”Vi måste både värna den svenska värderingen om öppenhet och försvara det vi uppnått för hbtq-personers rättigheter när dessa utmanas.” Ärligt talat så har väl Moderaterna inte varit så värst delaktiga i att hbtq-rättigheter uppnåtts?
– Du har rätt i att vi verkligen inte kan ”claima” allt detta, men samtidigt tycker jag att vi har varit med på en del av det. I alla fall på det som hänt efter partnerskapslagstiftningen.
Ni har ju trots allt, historiskt sett, röstat nej till de flesta reformerna på hbtq-området, fast ofta i efterhand sagt att ni tycker att de är okej…
– Könsneutrala äktenskap röstade vi till exempel för. Snarare har det varit svårt att få med Kristdemokraterna.
Men ni röstade ju exempelvis emot samkönade adoptioner?
– Det är en intressant fråga, eftersom jag vid den tiden var ordförande för Adoptionscentrum, så jag var personligen engagerad i de få case vi hade vad gäller samkönade par som ville adoptera från utlandet. Då minns jag att vi försökte få vissa samarbetsländer att förstå att vi var lika pålitliga och seriösa som tidigare.
Ändå har fortfarande inget samkönat par, 16 år senare, lyckats adoptera från utlandet… (Rättelse. En samkönad adoption från utlandet har ägt rum 2017, vilket QX då uppmärksammade. Reds anm)
– Det beror ju i grund och botten på att de flesta länder som är aktuella som ursprungsländer inte accepterar samkönade adoptivföräldrar, under de år jag var ordförande för Adoptionscentrum hade vi inga samarbeten alls med länder som accepterar detta. Och så har internationella adoptioner generellt sett minskat rejält.
Vilken är den viktigaste hbtq-frågan just nu?
– Jag tycker att det i mycket när det gäller hbtq-frågor är så att själva formaliteterna finns på plats, så jag är mer orolig för det hårdnande samhällsklimatet. Speciellt på nätet märks mycket hot och hånfullheter. Respekten för människors livsval och livsstil måste inte bara finnas i lagtexten, utan också levas i samhället. Men man kan ju inte lagstifta om ett tolerant samhällsklimat.
Har Alliansen generellt sett en bättre politik för hbtq-personer än den nuvarande rödgröna regeringen?
– Tveklöst ja, i alla fall i största allmänhet. Det är nog ganska få som lägger just det här rastret på politiken och plockar ut hbtq-frågorna specifikt.
Nu tänkte jag ändå ta upp några specifika hbtq-frågor och börjar med surrogatmödraskap. Ni säger att ni är öppna för att tillåta surrogatmödraskap, vilka är era argument för det?
– Med respekt för att detta är en komplicerad fråga har vi ändå kommit fram till att det är rimligt att tillåta altruistiskt surrogatmödraskap. Och de facto finns det ju redan många barn i Sverige som kommit till på det sättet.
Men ni är emot surrogatmödraskap som inte är altruistiskt?
– Ja, det är det vi har landat i. Men jag moraliserar inte över människor som använder andra andra länders lagstiftning som tillåter surrogatmödraskap mot betalning. Däremot ser jag problem med att ha en sådan lagstiftning i Sverige.
Du nämnde att det ju faktiskt redan finns många barn i Sverige som kommit till genom surrogatmödraskap, vilka problem tycker du dagens icke-tillåtande lagstiftning innebär för deras och deras föräldrars del?
– Det faktum att vi i dag inte har någon vettig lagstiftning på området gör ju att det blir lite limbo över det hela. Det är en av anledningarna till att vi vill ha en ny lagstiftning på området.
När vi ändå är inne på familjepolitik så finns det ju i dag även många barn som har mer än två föräldrar redan från början. Tycker du med det i åtanke att ett barn ska kunna ha fler än två vårdnadshavare?
– Nej. Vi kan se många komplicerade konflikter som skulle kunna dyka upp om man tillät fler vårdnadshavare. Det betyder inte att man inte ska ha flexibilitet när det gäller exempelvis föräldraförsäkringen.
En brännande aktuell fråga är flyktingfrågan. De nya asylreglerna som trädde i kraft hösten 2015 innebar att det blev betydligt svårare för hbtq-flyktingar att få asyl. Vad anser du om detta?
– Jag anser att vi ska stå fast vid en stram flyktingpolitik under en lång tid framöver.
En anledning till att färre hbtq-flyktingar får asyl i dag är att ”särskilt ömmande skäl” togs bort. Skulle du kunna tänka dig att man istället inför ett mer specifikt asylskäl just för hbtq-flyktingar?
– Nej, vi är strama där och håller oss till de internationella konventioner som vi i Sverige är bundna av. Det vore riskabelt om Sverige än en gång skulle införa en lagstiftning som gör att vi har en generösare tolkning av asylskäl än andra länder. Det fungerar helt enkelt inte. Vi kommer inte att medverka till en liberalisering av flyktingpolitiken.
Hedersvåld drabbar homosexuella och transpersoner mycket hårt. Vad kan och bör göras för att stoppa detta?
– För tio år sedan jobbade jag extremt mycket med de här frågorna eftersom jag då var socialborgarråd i Stockholms stadshus. Då var detta ett nästan helt outforskat område, dessutom belagt med en massa tabun. Man hamnade i en märklig rasismdebatt bara man tangerade frågan. Jag insåg då att den här frågan kanske är större än vi känner till och tog initiativet till Sveriges första kartläggning av hur det här problemet ser ut i praktiken. Vi möttes av massvis av hånfullheter på grund av detta. Inte från S, men från övrig vänster. Det ansågs som rasism att ens undersöka saken.
Så vad bör göras?
– Vi tror att man behöver ha en mycket strikt lagstiftning när det gäller hedersproblematiken. Straffen bör vara otroligt stränga. Människor som inte är svenska medborgare måste möta en reell risk att utvisas ur riket vid allvarliga brott, och det här är allvarliga brott. Men förutsättningen för att kunna döma människor är ju att man klarar av att utreda brotten, och då krävs grundläggande kompetens hos socialtjänst och polis. Denna har dock förbättrats de senaste åren.
Finns det en risk att peka ut specifika grupper, som invandrare och muslimer?
– Nej, det gör det inte. Som i alla frågor gäller det att hantera det korrekt, respektfullt och inte generalisera. På samma sätt som vi aldrig skulle acceptera att någon slår barn i Sverige, oavsett vilken tradition man har.
Nu till lite mer personliga frågor. Vad är det första du tänker på när du hör ordet ”gaykultur”?
– Jag tänker på nånting lite upproriskt, lätt rebelliskt, glädjefyllt och frigörande.
När vi ändå är inne på att provocera – finns det någon ”ingrediens” inom gaykulturen som du känner dig främmande inför, som stör dig?
– Nu kommer jag att skaffa mig många ovänner, för schlagermusik är ju inte riktigt min favorit, ha ha! Jag gillar svensk rockmusik!
Så exempelvis fetishklädda läderbögar är helt lugnt för dig?
– Ja, det provocerar mig inte personligen, även om jag själv inte skulle känna mig hemma i ett sådant sammanhang.
Kommer du att gå i några Pride-parader i år? Europride?
– Det skulle jag tro, men har inte bestämt helt säkert än. Europride ligger ju precis innan valet och mitt program är inte klart än.
Vem var den första hbtq-person du fick höra talas om i ditt liv?
– Det var nog först under gymnasiet, när jag hade lämnat lilla Torshälla för Eskilstuna. Där fanns det redan då, på tidigt 80-tal, några profilerade personer som var öppet homosexuella. Jag minns också en uppskattad medarbetare under sent 80-tal som jag kände väldigt väl, men jag hade inte en aning om att han var homosexuell förrän jag pikade honom om att han skulle åka i förväg när vi skulle resa någonstans i tjänsten. ”Kom igen nu, vad heter hon?” Frågade jag. Då svarade han han ”Det är två saker du inte har förstått. Det ena är att jag när homosexuell, och det andra är att jag är paniskt flygrädd så jag tar tåget”. Han hade kommit ut väldigt selektivt och var rädd att vi arbetskamrater skulle misstycka. Jag kände mig nästan kränkt över att han ens skulle kunna tro det om mig.
Har du själv någon gång i livet funderat över din sexuella läggning?
– Hmm, har jag det, som tonåring…? Jag tror ärligt talat inte det.
Du har ju tre döttrar i tonåren, hur skulle du agera om du misstänkte att någon av dem är homosexuell?
– Jag skulle omfamna det, och de vet att jag alltid skulle respektera deras sätt att leva sina liv. Jag tror också ganska mycket på integritet, så i den situationen skulle jag framför allt vara väldigt mån om att tydligt berätta att jag alltid kommer att ha respekt för deras livsval. Ärligt talat så är toleransfrågor ingen ”issue” i vår familj.
Umgås du med några hbtq-personer privat?
– Ja, jag har åtskilliga nära vänner som är hbtq, flera som är gifta med varandra.
Tills sist – finns det någon hbtq person, levande eller död, som du verkligen ser upp till?
– Det finns en som bokstavligen hänger i mitt hem i tre olika versioner, och det är Elisabeth Ohlson Wallin. Jag är nämligen mycket fotointresserad. Ett av fotografierna har bibliskt motiv, men är inte en del av Ecce Homo även om den är lite i samma stil. Det heter Paradiset och hänger i mitt vardagsrum hemma i Strängnäs. Jag har också två nattbilder Elisabeth tog precis efter Anna Lindh-mordet, som är magiskt vackra. Jag tycker inte alltid som Elisabeth i alla politiska frågor, men har väldigt stor respekt för henne både som person och som konstnär.
OBS! Texten har korrigerats efter ett påträffat sakfel. En samkönad adoption från utlandet har ägt rum 2017, vilket QX då uppmärksammade.
QX Betyg: Moderaterna får en 4:a
Med tre hbtq-vänliga partiledare på raken ser det tveklöst ut som att Moderaterna har etablerat en politik som skiljer sig från dess mer värdekonservativa historia.
Fredrik Reinfeldt, som tillsammans med nuvarande partiledaren Ulf Kristersson vända upp och ner på den gamla Högern, när de två på 90-talet gick emot sitt parti i frågan om registrerat partnerskap.
Därmed tog de upp en tråd som riksdagsman Alf Wennerfors började nysta upp redan 1971 då han tog parti för homosexuellas rättigheter.
Wennerfors tidiga insats motsades sex år senare av partivännen och riksdagsledamoten Tore Nilsson som 1977 med Bibelcitat ville förhindra att skillnaden i åldersgräns mellan homo och heterosexuell sexualitet skulle avskaffas. Motivet förutom Bibeln var att skydda unga pojkar mot övergrepp, flickor som utsattes kunde ju gifta sig med förövaren, tänkte han.
De två illustrerar spännvidden inom Högerpartiet och dagens moderater, i alla fall fram till formandet av de Nya moderaterna. Idag har troligen en stor del av de mest värdekonservativa valt SD istället.
I kampen om att vinna tillbaks SD-väljarna är det migration liksom brott och straff som blivit lockbetet. Om inte det räcker får vi se om värdekonservativa krafter åter får större makt i partiet även på HBTQ-området.
Trots en något svajig HBTQ-historia där konservativa och mer liberala krafter kämpat om utrymmet, så har partiet det senaste decenniet i regeringsställning varit med om och ställt upp på avgörande förändringar. Könsneutralt äktenskap, utökat grundlagsskydd mot diskriminering, avskaffande av tvångssterilisering, en nationell hbt-strategi, moderniserad könstillhörighetslag är några av flera beslut som tagits under en moderatledd Allians-regering.
Gaymoderaterna, sedermera Öppna moderater, har varit drivande med många öppna homo och bi-personer i partitoppen, i denna utveckling.
Men är du hbt-flykting så ger Ulf Kristensson klara besked via QX, stramhet skall gälla från nu. Partiet röstade för 16 år sedan mot att öppna för samkönade par att prövas som adoptanter men är idag ett av få partier som vill tillåta altruistisk surrogatmödraskap. När stjärnfamiljer, med flera vårdnadshavare, och när ett tredje kön diskuteras, ja då blir partiet försiktigt igen.
Sammanvägt historia och senaste si så där 15 årens politik så landar Moderaterna på en klar 4:a.
Uppdaterad 2018-06-05
