Jag har levt som hetero i hela mitt liv, tills jag en dag insåg att jag är queer som tusan.
När jag berättade detta för en vän kom frågan: ”Är du rädd för att komma ut?” Mitt svar blev ”nej”, eftersom jag inte tycker att jag ska behöva ”komma ut”. Samtidigt inser jag att jag på något sätt måste göra det, för så som samhället ser ut idag är man hetero tills man hävdar någonting annat.
Vårt samhälle är ett normsamhälle där hetero-sexualitet anses vara det ”normala”. Det räcker inte med att vi börjar se dessa normer och acceptera de som bryter mot dem, vi måste också arbeta för att sudda ut dem för gott.
Därför inför jag Sveriges första ”Komma-ut-dag”. Första juni uppmanar jag ALLA att komma ut, även de som är hetero. Jag vill att vi gör det här tillsammans. Som en symbolisk handling för att uppmärksamma, och så småningom lösa upp, de klyftor vårt normsamhälle har skapat.
Komma-ut-processen ser väldigt olika ut från person till person. Vissa tycker att det är läskigt, medan andra kan känna sig trygga i att ens omgivning kommer stödja en. Men det spelar ingen roll vilka förutsättningar man har inför att komma ut, det kommer att vara jobbigt oavsett. Att uttalat behöva hävda sin sexualitet kan kännas kränkande även om ens omgivning är accepterande. Det handlar om att sätta sig ner med sina nära och kära och berätta att man är annorlunda, trots att man vet att man inte är det. Det handlar om att snällt sitta och vänta på deras reaktioner och förhoppningsvis deras acceptans, trots att de egentligen inte har någonting med saken att göra.
”Vi måste börja sudda ut alla normer och gränser”
Det verkliga problemet är egentligen att somliga förväntas komma ut medan andra inte. Det skapar ojämlikheter mellan hetero och hbtq-personer. Om istället alla kommer ut så har vi iallafall samma förutsättningar. Då kan vi inte längre sätta den ena parten över den andra. Först då kan vi nå ett jämställt samhälle, på riktigt!
Det är ju heller inte bara begreppet att ”komma ut” som påvisar dessa klyftor. Inom kroglivet finns det till exempel gay-barer… Alltså är alla barer som inte uttalat är gay: hetero-barer. Vi har Pride-veckor… Alltså är alla veckor som inte är Pride: hetero-veckor. För mig handlar gay-Pride-rörelsen om att en dag nå ett samhälle där den inte längre behövs, och för att komma dit måste vi sluta dra gränser mellan människor. Vi måste sluta placera in folk i fack baserat på sexuell läggning och istället börja inkludera alla.
Hbtq-rörelsen har trots allt kommit långt i västvärlden. I dagens Sverige kan de flesta hbtq-personer känna sig trygga och accepterade. Jag anser dock att ju längre vi kommer, desto längre måste vi sträva. Nu när vi har nått ett samhälle där vi accepterar folk som bryter normer är det dags att börja arbeta för ett samhälle där vi suddar ut alla normer och gränser.
Jag hoppas att kom-ut-dagen inte bara får oss att reflektera kring de normer som skiljer oss åt, utan att den även kan få fler hetero-personer att känna sig delaktiga i gay-pride-rörelsen. Först när vi alla står enade kan vi börja göra skillnad. Det får inte längre finnas ett ”vi” och ett ”dem”. Vi är kanske inte redo än att bränna upp garderoben för gott. Men vi kan iallafall försöka få andra att förstå hur det känns att vara där.
