Vem är du Malin?
– Göteborgare som numera är baserad i Bryssel. Jag har arbetat med hbtq-frågor, feminism, en solidarisk flyktingpolitik, och vänsterpolitik som aktivist, i olika föreningar, och sedan 2014 som EU-parlamentariker. Jag arbetar med kraft och hjärta för rättvisa, jämlikhet, och demokrati – och ser vår hbtq-kamp som en fullständigt nödvändig kraft i både det lilla och stora sammanhanget. Gillar riktiga landslaget i fotboll ;).
Varför är hbtq-frågor viktigt för dig personligen?
– Som hbtq-person är jag på ett personligt plan berörd av alla lagar och regler som gäller mig och min familj. Det finns inget som gör mig så förbannad som när lagar som begränsar våra liv och diskriminering upprätthålls. Sen är det ju så att även om juridiska rättigheter är ett grundläggande krav, så fixar lagar inte allt. Vi måste ju ändra kulturen så att alla arbetsplatser, skolor, och politiska rum blir ställen där vi är trygga och självklara. Det är en personlig – men också djupt politisk – kamp jag för typ varje dag här i EU-parlamentet!
Vilken är den viktigaste hbtq-frågan just nu?
– Jag kan faktiskt inte välja en. Vi måste förbättra för hbtq-flyktingar som drabbas extra hårt av den osolidariska flyktingpolitiken, vi måste stärka transpersoners rättigheter, vi måste göra livet bättre för alla unga hbtq-personer. Allt detta kräver konkret politiskt arbete. Jag ser också att hbtq-rörelsen är oerhört viktig för att stå emot de alltmer högljudda nationalkonservativa, hbtq-fobiska, kvinnofientliga, och rasistiska krafterna – både internationellt och här hemma. Den kampen kan vi inte tillåta oss att förlora! Därför måste vi också bygga broar och agera tillsammans med andra rörelser.
Om du kunde knäppa med fingrarna och ändra en sak i världen – permanent. Vad skulle det vara?
– Att hela världens samlade militärbudget – som ju är astronomiskt stor – istället rakt av användes för att investera i demokrati, mänskliga rättigheter, hälsa, skolor, utbildning, och inte minst sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Det snackas alltid om resurser och framförallt att det inte skulle finnas några. För mig är det nonsens – det handlar faktiskt om vad vi är beredda att lägga pengar på och om vi är beredda att fördela de vi har på ett bättre och mer rättvist sätt. Det skulle vara ett bra samhälle att leva i som hbtq-person!
