Prideordförande: ”För mig går min sexualitet och tro hand i hand”

Det var en skandalomsusad höst för Stockholm Pride som kulminerade i att före detta ordföranden avgick i protest.
En Pride-chef anklagades för sexköp av minderårig och kort därefter uppdagades att en annan inom Pride dömts för våldtäkt mot barn.
Till undsättning kom Britta Davidsohn och tog tag i rodret när havet stormade som mest.
– Det var en väldigt intensiv start. Jag har aldrig tidigare upplevt något liknande, säger hon till QX.
Hon beskriver sig själv som ”en lesbisk judinna med ett brinnande engagemang”. Ett engagemang som gör att hon flyger upp ur sängen.
– Jag älskar det jag gör just nu. Imorse vaknade jag innan klockan och sa: ”Yes! Det är tisdag”.

Pride får dela hennes vakna tid med den judiska församlingen i Stockholm. Den judiska identiteten tar stor plats i hennes liv, precis som församlingen är en viktig del i hennes vardag.
– Det handlar om vilket liv man vill leva. Judendomen gör mig lycklig helt enkelt.
För Britta går sexualiteten och tron hans i hand, och det är viktigt att inte behöva välja antingen eller. Men hon har märkt att det inte är lika självklart för andra hbtq-personer, och det är inte ovanligt att hon möter motstånd. Hon påpekar att motståndet från vissa i communityt inte handlar om judendomen utan om religion överlag.
– Folk förväntar sig att jag ska göra ett ställningstagande, till exempel när det kommer till Palestina och Israel konflikten.
– Vi förväntar oss att mainstream-samhället ska ha acceptans för oss hbtq-personer, men då måste vi själva acceptera andra sätt att leva.
När hon var 15 år såg hon filmen Fucking Åmål. Det var där som pusselbitarna föll på sin plats. Då förstod hon på riktigt att det fanns andra som var som henne.
– Jag hade alltid känt mig annorlunda från de andra. Men den filmen fick mig att inse att det jag såg var mig själv, och den sidan finns där hos andra också.

Att bo i lilla staden Södertälje var tufft och hon kände ett behov av att hitta andra som var annorlunda.
– I Södertälje så träffade jag bara ett enda flatpar. Det var inte förrän jag kom till Stockholm som världen öppnades på riktigt.
Det som kallades IHU – Icke Heteronormativa Ungdomar blev hennes väg att träffa andra hbtq-personer. En mötesplats i en queer miljö.
– Det var en jätteviktig upplevelse för mig. Det fick mig att inse att det går att leva utanför samhällets norm.
Skillnaden på Stockholm och Södertälje var stor. Storstaden var platsen där hbtq-personer syntes och på hemorten syntes ingen alls.
– Det kändes som jag var den enda hbtq-personen i skolan. Förmodligen var jag inte det, men det märktes inte. För de som växte upp i Stockholm var det annorlunda. Där var chansen större att träffa andra som var som en själv.

Ideellt engagemang formade hennes väg fram till Pride. Hon besökte festivalen första gången vid 17 års ålder och har därefter jobbat som volontär i parken, som utställare för tjejjouren och varit med och startat upp RFSL Södertälje.
– Jag kände en person som jobbade inom säkerhetssektionen på Pride och fick genom det mitt första volontärsuppdrag.
Hennes bästa minne från Pride är att få vara med och hissa regnbågsflaggorna på Östermalms IP.
– Det är en stolthetskänsla när man gör det. Det är ett statement som säger att; Nu är vi här och nu tänker vi ta plats, avslutar Britta.

I skrivande stund är Britta tillsammans med 100 andra volontärer i full gång att förbereda Europride i Stockholm och Göteborg i augusti. Hon beskriver det som ”en ära” att få vara med och driva igenom arbetet. Det här blir tredje gången som Sverige är värdland till Europride och du kan läsa allt du behöver veta om festivalerna i QX julinummer.