Är det här din första intervju för en gaytidning?
– Ja, i alla fall längre intervju. Tror jag. Man gör ju så mycket intervjuer.
Hur känner du inför det?
– Det är spännande. Vi har ju enligt undersökningar även stöd bland QX läsare.
Intressant. kan du berätta mer?
– Jag minns inte exakt, bara att jag nästan blev lite förvånad över hur utbrett stödet är. Det är många som tycker att vi är ett bra parti.
Även i hbtq-kretsar alltså?
– Ja, definitivt, fast vi säger hbt. Vi erkänner inte queer-begreppet.
(Det Åkesson syftar på är ”Dagens fråga” på qx.se. En dag 2010 var frågan: Vilket parti ska du rösta på? SD fick då flest röster. Resultatet var dock ogiltig då det gick att ladda om sidan och rösta hur många gånger som helst från samma ip-adress. Vilket SD-röstare hade gjort. Reds anm.)
Har ni någon organiserad hbt-grupp inom partiet?
– Mmmm…men vilken status den har i dag vet jag inte riktigt. Men det finns ingen aktiv hbt-lobbygrupp inom partiet.
Vilken är den viktigaste hbtq-frågan just nu?
– Trygghetsfrågan satsar vi väldigt mycket på. En fråga som i hög grad berör personer med en annan sexuell läggning. Trygghet mot brott helt enkelt, och i synnerhet mot våldsbrott. Hbt-personer är ju en minoritet som är utsatt för våld mer än andra. Vi har en religiös extremism som växer fram där toleransen är låg för andra sexuella preferenser än de som anses normala. Vi har hederskulturer där hbt-personer är väldigt utsatta.
SD har inte stött en enda hbtq-reform i Riksdagen. Din kommentar?
– Inte en enda alltså? Där ser man. Man tar ju ställning till varje förslag för sig. När det till exempel gäller insemination så är ju inte det en oproblematisk fråga. Vi är ju ett parti som anser att barnen så långt det är möjligt bör få reda på vem deras biologiska föräldrar är och att man har rätt till båda sina biologiska föräldrar och att man så ofta det är möjligt ska möjliggöra för ett barn att ha både ha en mamma och en pappa.
Familjepolitiken är väldigt central för Sverigedemokraterna och ni framhärdar att kärnfamiljen är en grundpelare för samhället. Kan du utveckla detta?
– Kärnfamiljen är en norm som vi utgår ifrån och det tror jag är en bra norm för det ger barnen en förutsättning att få en trygg uppväxt med både en mamma och en pappa. I de allra flesta fall.
Det vi brukar kalla för regnbågsfamiljer, med exempelvis två mammor eller två pappor, är alltså något SD inte stöder?
– Är man två kvinnor där den ena har barn, så har hon det också tillsammans med en pappa. I alla fall har barnet rätt att veta vem pappan är och också rätt att träffa honom om det är möjligt.
Vad har ni för belägg för att ett barn mår bäst av att ha en mamma och en pappa?
– Det är min övertygelse att du som barn både vill ha och mår bäst av att ha en mamma och en pappa och på så sätt ha hela ditt ursprung klart för dig, så att du inte drabbas av identitetsproblem senare i livet.
Finns det verkligen vetenskapliga belägg för att ett barn skulle må sämre av att ha exempelvis två mammor?
– Ett barn har ju inte två mammor. Ett barn har en mamma och en pappa annars blir det inte ett barn. Det finns forskning som säger att det finns en identitetsproblematik senare i livet för barn som växt upp så. Jag stiftar lagar utifrån hur jag tror att man bäst håller ihop samhället och hur man bäst skapar trygga, stabila individer. Om man exempelvis ska tillåta insemination i Sverige ska det inte vara något anonymt föräldraskap, man ska veta vem som är pappan.
(I Sverige finns bara ägg- och spermadonatorer som är icke-anonyma. Reds anm.)
Sverigedemokraterna är, enligt er själva, ett värdekonservativt parti. Hur påverkar det er syn på hbtq-frågor?
– Att det kan ta lite längre tid för oss att göra förändringar när det gäller frågor som handlar om sånt. Det var ju alldeles nyligen som vi så smått började förändra vår syn på adoptioner för samkönade par. På Landsdagarna senast fattade vi beslut om att när vi skriver om vårt principprogram, troligtvis på Landsdagarna 2019, ska vi förändra detta i en modern riktning. Det finns också beslut på att vi inte längre ska driva frågan om förbud mot samkönade adoptioner. Så långt har vi kommit åtminstone.
– Vårt motstånd mot samkönade adoptioner är ju kopplat till att i princip alla remissinstanser var kritiska och det fanns väldigt lite forskning att titta på om hur det påverkar barnen. Nu är det ett annat forskningsläge och ingenting tyder på att barnen far illa. Då är inte vi sämre än att vi kan ändra oss.
Sverigedemokraterna är emot surrogatmödraskap?
– Ja, eftersom det öppnar upp för beroendeskap och utnyttjande av socialt utsatta kvinnor. Att öppna upp för att de som har det gott ställt kan betala dem som har det sämre ställt för ett barn är något jag har svårt att tycka är särskilt sund lagstiftning.
Har SD ändrat sin inställning i hbtq-frågor sedan du blev partiledare?
– Ja, det tror jag men det är hela samhället som har förändrats.
Så det beror inte på dig i så fall?
– Jag kan inte säga att jag har en aktiv plan att ändra vår hbt-politik. När jag blev partiledare för 13 år sedan hade vi 1000 medlemmar, i dag har vi 30 000. Det betyder ökad bredd, kunskap och erfarenhet. Vi har i dag företrädare som öppet eller inte öppet har en annan sexuell läggning.
Men det är inget man direkt märkt?
– Det är väl deras sak att berätta om det, men det finns till exempel en kille som kandiderar för oss som heter Bo Broman och bor i Eslöv. Han är vår ekonomichef och gick ut på sin Facebook och skrev något i stil med “för mig som homosexuell är det viktigt att…”.
När det gäller transpersoner så röstade SD emot borttagandet av tvångssterilisering vid könskorrigering. Varför det?
– Det här är något som berör ganska få individer och jag ser ingen anledning att ta strid för att återinföra tvångssteriliseringen. För mig är det en icke-fråga även om den berör enskilda individer väldigt mycket.
När det gäller äktenskapsfrågan så anser ni att varje samfund ska få bestämma om de vill viga samkönade par. Men inom Svenska kyrkan arbetar SD aktivt emot samkönade äktenskap. Ser du någon konflikt i detta?
– Vår kyrkopolitiska grupp är fri att driva den här frågan utifrån sin tro, så jag har egentligen inga synpunkter på vad dom driver inom ramen för Svenska kyrkan.
En annan aktuell fråga är borttagandet av informationsplikten för hiv-positiva, något flera partier har lagt fram motioner om. RFSL menar att informationsplikten är onödigt stigmatiserande i dag när hiv-positiva under behandling inte längre smittar. Ni vill till och med skärpa straffet?
– Jag förstår ärligt talat inte argumenten för att ta bort informationsplikten. I princip är ju hiv en dödsdom, även om den inte är det i dag. En dödlig sjukdom som du riskerar att smitta andra med.
Migrations- och invandringspolitiken är en huvudfråga för er. Anser du att det är giltigt asylskäl att vara öppet gay om man kommer från ett land där detta är straffbart och kanske till och med är belagt med dödsstraff?
– Det är ingen lätt fråga. Jag kan tycka att det skulle kunna vara ett giltigt asylskäl, men det öppnar också för missbruk. Det är svårt att bevisa vad någon har för sexuell läggning. Men för Sveriges del så ska vi inte ta emot asylinvandrare om inte Sverige är första asylland, och våra grannländer har vad jag vet inte något institutionaliserat förtryck mot sexuella minoriteter. Därför är frågan inte aktuell. Hbt-flyktingar har oftast passerat flera säkra länder innan de kommer till Sverige.
Ni brukar hävda att flyktingar ska tas om hand i sitt närområde, men hur fungerar det för hbtq-flyktingar från länder som saknar hbtq-vänliga närområden? Skulle dessa kunna få en speciell asylkvot?
– Jag skulle inte utesluta det, men det förutsätter också att det finns ett väldigt säkert sätt att säkerställa att det faktiskt finns en hotbild. Men vi har ju en Dublin-förordning som säger att du ska söka asyl i det första säkra landet, och det är sällan Sverige.
Vad är det första du tänker på när du hör ordet gaykultur?
– Tyvärr Pride-paraden, och det är lite synd.
När det gäller Pride så har ju SD hittills inte varit välkomna att delta. Hade du velat delta i Pride om du fått lov?
– Nej, det skulle gå väldigt långt innan jag gick med där. Pride-paraden tycker jag innehåller ganska obscena inslag. Jag förstår att man vill provocera för att normalisera, men jag vill inte vara en del i det, med en massa nakna människor som springer runt.
På det lokala planet motsätter sig SD i många kommuner att ge stöd till Pride. Exempelvis i Nyköping där man hänvisar till att barn inte ska behöva utsättas för detta. Kommentar?
– Man kan ju tänka sig att Pride-paraden i exempelvis Skövde ser ut som den har gjort här i Stockholm, med nakna karlar och dildosar och vad det nu är för något mer, och i så fall kan jag förstå att man inte tycker att det passar sig att kommunen stödjer detta.
En av anledningarna till att många hbtq-personer är skeptiska till SD är de många homofoba uttalanden era företrädare har gjort. Exempelvis Björn Söder, Sveriges andre vice talman, som jämfört homosexualitet med pedofili och tidelag.
– Jag tycker att det är ett dåligt uttalande och det tycker han själv i dag också. Han har bett om ursäkt för det. Jag vet att han skrev det här när han var upprörd över någon kampanj som Stockholm Pride hade.
Finns det någonting du tycker att gay-kulturen bidragit med till samhället i stort?
– Ja, det gör den ju men jag tror också att den har negativ inverkan i den meningen att den också kan vara segregerande för homosexuella som inte lever sin sexualitet utan lever helt vanliga Svensson-liv och är nöjda med det. Homosexuella som inte vill bli representerade av nakna karlar med dildosar.
Vem var den första hbtq-personen du blev medveten om?
– Pekka Heino? Nej förresten. Bredvid min mormor som bodde på Listerlandet utanför Sölvesborg, så bodde det två äldre män som hade gift sig i Danmark. Nu snackar vi tidigt 80-tal. Jag tyckte det var jättekonstigt, men det var ingenting jag reflekterade så mycket över. De var jättesnälla och jag hade en bra relation till dem, men förstod inte riktigt grejen. Huset kallades för ”bögarnas hus”, och så är det fortfarande.
Finns det någon hbtq-person, levande eller död, som du verkligen ser upp till?
– Det gör det säkert, men i ärlighetens namn går jag inte runt och tänker på vilken sexualitet människor har. De som är de mest framträdande gay-aktivisterna har jag inget större förtroende för, jag tänker exempelvis på Jonas Gardell. Jag har svårt för deras sätt att företräda sin minoritet, för jag tror inte de är särskilt representativa.
Har du någon gång i livet funderat över din sexuella läggning?
– Ja, det har jag nog. Det gjorde man ju när man gick i skolan och läste sex- och samlevnad, men jag landade ganska snabbt i att jag nog är heterosexuell och sedan har jag inte ifrågasatt det.
Sista frågan – vad var det egentligen som hände på gaybaren Secret Garden I Gamla Stan i december 2016, och vad gjorde du där?
– Jag har varit där många gånger, just då med några kolleger från Riksdagen. Bra musik, jag gillar ju schlagermusik och det spelar de mycket där. Oftast trevliga människor, men uppenbarligen även en del intoleranta människor som inte tyckte det var kul att jag var där.
Det blev bråk?
– Nej, det blev det inte. Men jag går inte dit igen. Eftersom man uppenbarligen inte kan lita antingen på personalen eller någon annan som var där.
QX Betyg: Sverigedemokraterna får en 0:a!
Det är därför, förklaras i deras olika program, som partiet röstat nej till samkönade äktenskap, samkönad vigsel inom Svenska kyrkan, möjlighet för samkönade par att prövas som adoptanter, möjlighet för lesbiska par att få assistans med insemination. Och partiet är även motståndare till att legalisera surrogat/värdmödraskap i Sverige. I QX intervjun talar Jimmie Åkesson om modernisering 2019, men är uppenbart motsägelsefull och inkonsekvent när det gäller adoption respektive insemination.
Partiet är uttalade motståndare till att transpersoner ges skydd i grundlag och diskrimineringslagar. Det var det enda parti som enhälligt röstade emot att avskaffa tvångssterilisering av transpersoner.
Till stora delar påminner detta om den politik som det andra socialkonservativa partiet i Riksdagen, Kristdemokraterna, har bedrivit genom åren. Men tonläget hos högt uppsatta så väl som lokala politiker har varit grövre och mer uttalat föraktfullt mot homosexuella och transpersoner, än det som någonsin uttalats från KD-håll.
Partiets huvudfråga, motståndet mot invandring och flyktingar blir tydlig i intervjun med Åkesson. HBTQ-personer som flyr för sina liv misstänkliggörs och med hänvisning till Dublin-förordningen kommer de som ändå kan bli trodda få extremt svårt att söka skydd här.
Sverigedemokraterna historia kan knappast ge något annat är noll QX-poäng. Jimmie Åkesson har mildrat tonläget men till skillnad från den nolltolerans mot rasism som införts på senare tid i partiet, är homo- och transfobi fortsatt accepterat.
Idag säger SD att de accepterar äktenskapslagstiftningen. Men de är aktiva motståndare till kyrklig vigsel liksom att samkönade par bildar familj med barn.
I principprogrammet skrivs att ”Trakasserier och förföljelse av någon människa på basis av dennes sexuella läggning är förkastligt och skall bestraffas hårt.” Möjligen en självklarhet? Partiet har på flera platser aktivt motarbetat Pridefirandet med hänvisning till det som påstås vara dålig moral och ”sexualisering”. Man kan ju undra hur många av landets kring 70 Pride-festivaler de ens brytt sig om att ta in fakta om?
Partiets historia är kantad av homo- och transfobi liksom ett genomtänkt och aktivt politiskt motstånd mot alla reformer på hbtq-området. Det genererar för artighetens skull 0 QX-poäng trots att de ändå tycker att det är fel att trakassera oss.
Uppdaterad 2018-03-28
