Den fjärde december i år meddelade Kriminalvården att man inför nya flaggrutiner. Flagg-direktiv som innebär att Pride-flaggan inte längre kan hissas på något av våra verksamhetsställen. Den första Pride-flaggan hissades 2014 på en anstalt i Stockholm.
Motivet till det nya beslutet beskrivs vara ett behov av enhetlighet inom myndigheten och att det är svårt att dra gränsen för vilka, olika flaggor/symboler som bör hissas.
För många i myndigheten väcker motiveringen till beslutet frågor. Att besluta att varje region under respektive Pride-vecka, bör hissa Pride-flaggan hade varit lika enhetligt? Vidare är det även många som inte känner igen sig i problembeskrivningen av olika flaggor och symboler?
”Det är frustrerande”
Att inte få en tydlig motivering är frusterande och kan på sikt leda till att förtroenden urholkas. Dock väcker beslutet även andra tankar. Funderingar som: Hur bör myndigheter som representerar staten och som i sitt arbete utövar makt över människor, förhålla sig till Pride-flaggan? Vilka för och nackdelar finns det med att synliggöra, bjuda in och inkludera Pride-flaggan?
I Kriminalvården arbetar vi nu aktivt med hbtq-frågor. Därför är det både spännande och roligt att gå till arbetet. Dock hoppas jag att detta beslut fortsätter att synliggöras, diskuteras och problematiseras.
Frågan är allt för betydelsefull. ”Det är inte bara en flagga”.
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
