Mäktiga Maria

Maria har också utpekats som Alliansens egentliga huvudmotståndare, och vissa
menar att hon är en black om foten för Mona Sahlin, trots det rödgröna samarbetet.
Men vad finns under den där trevliga, och i ärlighetens namn ganska präktiga, ytan? QX Pär Jonasson träffade Maria Wetterstrand för att prata politik, Pride och helylle-image.
Nästa vår har du och Peter Eriksson suttit som språkrör så länge att ni måste
avgå, hur känns det?
– Skönt! Vi har suttit längst i partiledarkretsen efter Maud Olofsson, och har inte hon suttit lite för länge? Det är en bra regel vi har i Miljöpartiet att vi kan sitta i max nio år. Det är väl skönt att man byter ut folk ibland, så att det händer någonting? Jag ska visserligen sluta som språkrör nästa år, men nu har ju folk chansen att rösta in mig som minister istället.
Vilken är den viktigaste valfrågan för dig personligen?
– Miljöfrågan! Tar vi inte ansvar för miljön så kommer ekonomi, jobb och allt annat att gå åt skogen så småningom.Vi i Miljöpartiet bryr oss om miljöfrågorna även när de inte är på tidningarnas löpsedlar.Om jag skulle bo i ett annat land skulle jag definitivt rösta på det parti som har den bästa miljöpolitiken, förutsatt att de står för mänskliga rättigheter.
En anledning att de andra riksdagspartierna inte vill debattera miljöfrågor med
er sägs vara att de förlorar den matchen oavsett vilka argument de använder.
– Det stämmer, numera. Man kan kalla det ”damage control”. Men när vi först förde upp miljöfrågorna på agendan och de blev heta var alla partier mer eller mindre tvungna att börja prata miljö. Åtminstone på en sådan nivå att de som absolut vill rösta på exempelvis Moderaterna, men ändå bryr sig om miljön, skulle
kunna stanna kvar. Men det innebar också ett genuint ökat intresse för miljön, och att även en person som Fredrik Reinfeldt började tänka mer på miljöfrågor.Tyvärr känns det nu som om vi återigen är ganska ensamma om att sätta miljön i främsta rummet. Samtidigt är det ändå så att vi har lättare att få igenom miljöfrågor numera.
Vad är du och Miljöpartiet mest stolta över att ha åstadkommit under den här valperioden?
– Könsneutrala äktenskap. Jag låg personligen på väldigt hårt för att Miljöpartiet skulle ta fram ett konkret lagförslag, som skulle göra det svårt för de tre regeringspartier som är för könsneutrala äktenskap att skjuta upp frågan ännu en gång. Vi tvingade fram ett beslut, och det är jag stolt över.
Finns det enligt dig något kvar att slåss för när det gäller hbt-personers rättigheter?
– Det finns definitivt väldigt mycket kvar att göra när det gäller fördomar och hatbrott. Allt Riksdagen gör är ju inte lagstiftning, och vi kan exempelvis se till att polis, rättsväsende och andra offentliga institutioner får en betydligt bättre kunskap om hbt-frågor. Det finns också mycket kvar att göra när det gäller diskriminering av transpersoner, och deras rättigheter. Och även när det gäller samkönade par med barn.
Hur får man hbt-personernas röster?
– Jag tror inte man kan dra er alla över en kam, ni är ju precis som alla andra människor: olika. Det viktiga är att vi för fram vår politik, och de som tycker som vi får väl rösta på oss. Jag tror att en styrka hos Miljöpartiet är vår öppna
och liberala inställning när det gäller människors sätt att leva och vara dem de är. Det handlar förstås inte bara om hbt-personer, utan även exempelvis om personer med funktionsnedsättningar, och personer av olika kulturell och etnisk tillhörighet.
Miljöpartiets inställning är att folk ska kunna leva sina liv på det sätt de själva vill.Vi vill riva ner de murar i samhället som hindrar folk från att bara vara. Det borde vara en självklarhet att alla människor ska få vara som de är…
Man brukar säga att man är ”ung och röd”, att ju äldre man blir desto mer konservativ blir man – ligger det någon sanning i det?
– Jag skulle inte säga att jag åsiktsmässigt har blivit mindre radikal, däremot mer pragmatisk. Jag förstår numera att även om man inte får exakt som man vill, så kan det vara en poäng att ta steg i den riktningen genom att samarbeta med andra. Det tror jag lite grann är en mognads- och åldersfråga. Jag har också drabbats av insikten att det finns en massa människor som har fattat, men
som ändå inte tycker som jag, utan har helt andra prioriteringar. När jag var 17 så trodde jag att bara jag förklarar för folk så kommer de att tycka som jag. Jag har insett att det inte alls är så, även om det känns lite jobbigt.
Hur har Miljöpartiet förändrats på senare år? Blivit mer etablerade? Gått åt höger?
–Vi har definitivt blivit mer etablerade, och legitimerade som ett dugligt regeringsparti, även om vi inte suttit i någon regering ännu… Förr uppfattades vi som bakåtsträvande, och ett parti som var emot saker. Numera upplevs vi som
betydligt mer framtidsinriktade och positiva. Vi har ansetts ligga betydligt längre till vänster än vad vi anses göra i dag. I attitydundersökningar ligger vi numera till höger om Socialdemokraterna, men vem av oss det är som har flyttat sig vet jag inte riktigt. Jag anser å andra sidan att både Folkpartiet och Centerpartiet lämnat mitten och begett sig långt högerut, så mitten har blivit något av ett öppet fält. Det gör att det finns en stor grupp mittenväljare, varav många är akademiker och storstadsbor, som inte känner sig riktigt hemma någonstans. Som ligger någonstans mellan frihetlig vänster och socialliberaler, det vill säga just de väljare som enligt min mening borde kunna vara gröna.
Det talas om en Wetterstrand-effekt – håller du med om att det finns en sådan?
– Det vet jag inte riktigt. Det är inte bara jag som person som fått ett ökat förtroende, utan även partiet. Och vårt andra språkrör Peter Eriksson. Så vad är hönan och vad är ägget?
Många ser dig även som ett hot mot Mona Sahlin, trots det rödgröna samarbetet.
– Det tycker jag är lite beklagligt, eftersom vi ju är med i samma lag. Men det hade å andra sidan varit mycket värre om det vore så att jag också hade dåliga förtroendesiffror. Jag har svårt att köpa argumentet att man själv ska bli sämre för att gynna någon annan. Det är lite grann som att dra ner de bästa eleverna i skolan så att de inte blir för bra, och de sämre eleverna därmed blir ledsna… Jag tycker att man ska stötta de duktiga eleverna. Också. Om man gör på rätt sätt kan
man lyfta upp hela klassen, i det här fallet hela det rödgröna alternativet. Visserligen har vi gott självförtroende i Miljöpartiet, men vi inser också att Socialdemokraterna trots allt är tre gånger större än vad vi är. Dessutom har de en enorm regeringserfarenhet. Mona Sahlin som person är väldigt kompetent, och har dessutom gjort en enorm nytta inom Socialdemokraterna genom att ta kontroversiella ställningstaganden. Exempelvis det här samarbetet med oss. Det ska hon ha all heder av. Hon har vågat ta strider som få andra.
Vad är det hos dig som folk gillar tror du?
– Att jag inte hymlar med mina åsikter, och att folk förstår vad jag pratar om. Jag är populär även hos folk som inte alls tycker som jag, troligtvis just för att de tydligt och klart får veta att de inte tycker som jag. Jag försöker nämligen inte säga det folk vill höra, utan det jag tycker är riktigt. Det är i och för sig en linje som kan vara svår att upprätthålla så här i valtider, eftersom det är lätt att man blir nervös för att skrämma bort väljare. Och så tonar man ner och blir otydlig. Det finns en stor risk i det.
Du uppfattas som en helylletjej – är du det?
– Nej, jag vill uppfattas som tuff och cool… (skrattar)
På Riksdagens hemsida har du ju till och med på dig något som ser ut som en hemstickad tröja?!
– Den är faktiskt designad av Anna Holtblad! Väldigt snygg dessutom! Jag har hur som helst inte för avsikt att skapa några skandaler bara för att göra bilden av mig själv mer mångfacetterad.
Kan du berätta något enda litet som åtminstone åstadkommer en liten spricka i din välpolerade yta?
– Hmm, vad skulle det vara? Att jag gillar att spela dataspel?
Sådana där man skjuter folk i på löpande band?
– Det har jag gjort förut, exempelvis Duke Nukem, men numera blir det mest Civilization IV. Fast man krigar ju rätt mycket där med… Jag tror det är mycket värre när man normaliserar våld i helt vanliga filmer och tv-program. 99,9 procent fattar att det är skillnad på att skjuta folk i verkligheten och i ett dataspel.
Gillar du hårdrock?
– Ja, om det är hårdrock med riktigt mörka röster, och lite brutalt sådär. Jag gillar män med mörka röster, som Nick Cave och Tom Waits, men just nu lyssnar jag mest på Kent.
Tänder du på nitar och läder?
– I så fall skulle jag inte diskutera det offentligt, inte ens i QX.
Gamblar du?
– Du menar på nätet? Gud nej, det skulle vara farligt om jag började. Jag tror att jag skulle löpa stor risk att fastna i nätpoker om jag satte igång med det. Jag skulle säkert tycka att det är fruktansvärt roligt.
Svär du åt andra bilister när du själv sitter bakom ratten?
– Nej, i alla fall inte nu under valrörelsen, det skulle inte se bra ut. Men enligt Peter Eriksson är jag hur som helst en urusel bilförare, fast det håller jag förstås inte med om själv.
Händer det att du tappar humöret och skäller ut folk?
– Jag försöker verkligen undvika det på grund av den position jag har, även om det finns de som förtjänar det. Något jag blir riktigt riktigt frustrerad över är oflexibla myndighetspersoner. Särskilt när det säger ”det är inte mitt ansvar, du får prata med någon annan, det är politikerna som har bestämt det här”. När de vägrar ta eget ansvar och bara skyller ifrån sig på andra, fast de egentligen har möjligheten att kunna hjälpa.
Har du någonsin brutit mot lagen?
– Ja, när jag var 16 målade jag och några kompisar en dödskalle på en Shell-flagga för att protestera mot Shells samarbete med apartheidregimen i Sydafrika. Det är jag fortfarande nöjd med, men tycker att vi själva borde ha överlämnat oss till polisen. Det är ju det som är civil olydnad, att göra en symbolhandling för att väcka uppmärksamhet kring ett samhällsproblem, och sedan vara öppen och
beredd att ta sitt straff. Som riksdagsledamot är det däremot inget man bör ägna sig åt.
Som ”god miljöpartist” antar man att du är noga med att köpa KRAV-märkta och närproducerade varor i affären?
– Det stämmer. På det sättet är jag lite av en miljönörd. Jag har råd att göra det, men det vore ju bra om man fick upp volymerna på sådana varor så att priserna går ner. Det är klart att varor som är producerade med höga miljökrav oftast är lite dyrare, men då kan man ju exempelvis köpa lite mindre kött istället.
Du lever verkligen i en ”perfekt kärnfamilj” – mamma, pappa, en son och en dotter – har du reflekterat över det? Och att det är något många homosexuella drömmer om, men aldrig kan uppnå…
– Ska man behöva ta stryk för att man fått en son och en dotter, bor i villa och har bil? Finns det egentligen några perfekta kärnfamiljer? Jag tror att de flesta människor inte betraktar mig som varken perfekt eller fullt normal (skrattar).
Det är ju fullt möjligt för två personer av samma kön att leva samma liv, med två barn och villa, som jag. Problemet ligger möjligen i omgivningens attityder. Jag är av den åsikten att alla sätt att leva är okej, bara de inblandade själva är nöjda med situationen. Det är för djävligt att det finns människor som har negativa attityder mot samkönade par, eller familjekonstellationer med fler än två vuxna inblandade. Det är väl inget att lägga sig i?!
Om du hade varit lesbisk och ville leva med en kvinna som livspartner – vem skulle du då välja?
– Det skulle nog vara någon som är på ett ungefär som de män jag har tyckt om. Någon med gott självförtroende, bra självkänsla och ett skarpt intellekt.
På vilket sätt hade ditt liv varit annorlunda om du varit lesbisk?
– Jag är inte säker på att det hade varit så annorlunda. Jag har en bra självkänsla i grunden, som jag har med mig hemifrån, och det hade jag säkert haft även om jag varit lesbisk. Mina föräldrar hade nog inte haft något problem med det. Men det är klart att jag hade fått utstå mycket mer som lesbisk, och framför allt haft en mycket jobbigare tonårstid. Den attityd mot homosexuella som fanns i Eskilstuna när jag växte upp var ju inte direkt liberal. Det är fortfarande ganska tufft där, även om det blivit bättre. Men jag blev otroligt glad när jag för ett par år sedan såg att Eskilstuna kommun hade ett tält i Pride park, det var ett stort steg i rätt riktning!
Har du varit mycket på Pride genom åren?
– Ja, och jag tänker gå på Pride även i år.
Är det ett måste för en politiker i din ställning att synas på Pride när det är valår?
– Ja, jag bedömer att det är viktigt, av två skäl. Dels för att det är ett sammanhang där man i bästa fall får uppmärksamhet som politiker, och folk ser att man är engagerad i de här frågorna. Men också för att visa respekt och samhörighet med hbt-Sverige, och även resten av hbt-världen.
Något speciellt på årets Pride som du ser fram emot?
– Ja, partiledardebatten som jag är med i. Den tycker jag att du borde se fram emot också!
En del anser att Pride blivit för svennigt, en allmän folkfest…
– Var det inte det som var hela poängen med Pride från början? Att det ska vara helt naturligt och ingen stor sak att vara gay, att öppna dörrarna mellan hbt-samhället och samhället i övrigt? Jag tror att just den öppenheten är otroligt viktig för de som står på tröskeln till att komma ut ur garderoben. Att unga människor från olika delar av Sverige kan komma till Pride och vara med utan att omedelbart bli stämplade som kufar. Det tror jag kan vara ett viktigt steg på vägen att komma ut. Skulle man börja bygga murar runt Pride, och göra det till en klubb för inbördes beundran, finns det en stor risk att man stänger ute folk som är på väg in.

Intervjun publicerades ursprungligen i QX juli-nummer 2010

Maria Wetterstrand
Yrke: Biolog. Språkrör för Miljöpartiet sedan 2002, och riksdagsledamot
sedan 2001.
Ålder: 36 år.
Familj: Gift med Ville Niinistö, riksdagsledamot för Gröna förbundet
i Finland. Barnen Elias, 5 år, och Linnea, 3 år.
Bor: Hus söder om Stockholm.
Intressen: ”Det mesta utom inredning och matlagning.”
Person jag skulle bli ”star struck” av att möta: ”David Bowie. Han är den person jag allra helst skulle vilja träffa, men samtidigt skulle vara allra mest nervös för att träffa. Han är den coolaste människan i världen. Har alltid gått sina egna vägar och gjort fantastisk musik.”