Han grundade Queer Youth Uganda för snart elva år sedan. Det är det djupt homofobiska landets största hbtq-organisation som stöttar och utbildar unga hbtq-personer.
– Genom lokala solidaritetsgrupper lär vi hbtq-personer om deras mänskliga rättigheter och bistår med juridisk hjälp. Men viktigast av allt är att vi utbildar dem i egenföretagande. Som hbtq-person är det nästintill omöjligt att bli anställd i Uganda, därför är det viktigt att de lär sig att arbeta för sig själva, säger han.
Enligt Jönköpings-Posten, som har mejlat med Sam, är helgens misshandel i bostaden det femte överfallet och han känner sig inte säker.
– Som hbtq-person i Uganda måste du vara medveten om att du aldrig är i säkerhet. Vare sig det är natt eller dag, i ditt eget hem eller ute på stan. Självklart lever jag i rädsla eftersom jag inte vet om jag kommer att leva imorgon, men det är också det som motiverar mig. Jag känner ett starkt behov av att stå längst fram och tala för de som inte har någon röst, säger Sam till QX.
Tror du att du kommer att få uppleva frigörelse för hbtq-personer i Uganda under din livstid?
– Jag hoppas det, jag tror att jag har energin att vara med och driva det i mål. Det handlar om att hitta allierade och de hittar jag inom feminismen och genom att prata med kvinnor. Kvinnor i Uganda blir marginaliserade precis som hbtq-personer. Så eftersom vi båda är marginaliserade borde vi arbeta tillsammans.
– Det är viktigt att komma ihåg att revolution inte kommer över en natt, och oftast inte heller över bara en livstid. Men du måste ändå orka vara en del av den. Även om du kanske inte kommer finnas där för att njuta av segern.
Sam Opios citat är från en intervju med QX som ägde rum i december 2016.
