I programpunkten ”dagens makthavare” har Tasso Stafilidis varje dag intervjuat en person med makt. Det började i måndags med Ali Al-Basri och avslutas fredag med Bangs chefredaktör Sonja Swarzenberger. På torsdagen intervjuades Sveriges EU-minister Birgitta Ohlsson, bland annat om hur hon ser på makt och hur hon använt sin makt i EU-parlamentet.
– När jag blev minister kände jag på EU-toppmötena att man kastades tillbaka tio-tjugo-trettio år vad gäller jämställdhet. Bland utrikesministrarna fanns det ingen kvinna, en del trodde kanske att man var en ny tolk eller sekreterare, jag var dessutom yngre än de flesta. Och gravid. Jag kände en del maktlöshet då, det blir ett litet löjets skimmer över ”den lilla feministen från Sverige”. Men samtidigt har jag fått igenom en del förslag, och det känns väldigt bra. Man får försöka bilda allianser med andra ministrar och driva frågor på det sättet.
I ”dagens makthavare”-intervjuerna har makthavarna fått svara på frågan vad makt egentligen är. Ali Al-Basri beskriver det som att ha inflytande över sitt eget liv och möjlighet att få inflytande i samhället. Skillnaden blir tydlig i hans arbete med hbt-personer i Mellanöstern och Nordafrika och med hbt-flyktingar som kommit till Sverige.
– När man sitter på en position i en organisation så har man makt, och de som kan uttrycka sig i samhället sitter på makt. Det blir tydligt i all verksamhet med dem som inte har de möjligheterna.
Tasso Stafilidis säger att andra ”dagens makthavare” har beskrivit makt som att kunna förändra och att kunna nå ut till andra.
– Men Ulrika Westerlund var lite inne på den formella makten också, att mycket makt kan ges åt henne som förbundsordförande och att det är ett stort ansvar att få med allt som det är meningen att man ska jobba med.
De flesta som fått frågan ”har du makt?” på Stafilidis scen, har skruvat på sig och gärna undvikit frågan i sina svar. Vad kan det bero på, Tasso? Vill man inte ha makt? Strävar inte alla efter makt? Är det en jantegrej?
– Många som har makt har nog svårt att hantera att de är makthavare, för att vara makthavare innebär ju att man står över andra människor som inte har samma möjligheter. Det är också intressant med det här, att Pride House har valt ut folk med olika slags makt och olika former av makt, de valde inte fem ministrar. Det kanske kan vara svårt att se sig själv som makthavare när man leder en organisation till exempel.
Birgitta Ohlsson är inne på samma sak, när hon svarar på frågan om vad en bra makthavare är.
– Med makt följer ansvar, förtroende, att man behandlar makten varsamt. Samtidigt måste man ju vilja ha makt som politiker. Det är lite tabu över det, men vill man inte ha makt ska man ju inte vara i påverkansbranschen. Om jag inte ville ha gehör för mina idéer skulle jag ju inte vara en särskilt bra politiker.
Till slut Tasso, vad har du själv för makt, när du står och intervjuar makthavare på scenen?
– Ganska stor makt. Som programledare har jag ju makt över vilka frågor som ställs.
När jag pratar med Claes Nyberg, tidigare Pride-ordförande, vill han framhäva just den individuella makt som alla människor har att påverka där de tycker att det behövs förändring.
– De flesta människor har makt att påverka, åtminstone något, men glömmer bort det eller tänker inte på det.
Själv har jag, som skribent, makten att välja vilka åsikter och uttalanden som ska framhävas i den här artikeln. Och du har makten att läsa eller ignorera den, trycka ”gilla” eller skriva till qx-redaktionen och föreslå att vi skriver helt andra artiklar i framtiden.
Uppdaterad 2018-02-03
