“Pride är politik, den som säger något annat har fel” skriver MUF:s ordförande Benjamin Dousa i QX.
Vi pratar om Sverige, här får en inte vara den en vill. Transpersoner kan inte själva välja vilket juridiskt kön de skall ha, det bestämmer staten. En får med andra ord inte “vara den man vill”, däremot får en idag juridiskt ingå partnerskap med vem en vill – ett förslag som Moderaterna röstade emot i riksdagen 1994 och som de följde upp med att 4 år senare rösta nej för ett erkännande av homosexuellas rättigheter i EU, då EU-parlamentet röstade ja.
Moderaterna vidhåller sin HBTQ-fientliga politik och bryter idag mot de mänskliga rättigheterna genom att inskränka asylrätten, vilket drabbar HBTQ-flyktingar.
Det är anmärkningsvärt att Dousa genom hela sin debattartikel bortser från Q:et i HBTQ+. Q står för queer, och kan förenklat förklaras som ett ifrågastättande av normer kring sexulitet, kön och genus samt kan vara en identitet bortom normativa kategorier, och utgör många gånger den mest progressiva delen av HBTQ+-rörelsen.
HBTQ+-engagemanget kan inte sluta vid Sveriges gränser. Vi skäms över att HBTQ+-flyktingar utsätts för Migrationsverkets kränkande sexualitetskontroller och utvisas till döden. Pride är lika relevant idag som 1969 som när Stonewallupproret skedde i New York. Det var ett uppror mot polisen av främst bruna och svarta transkvinnor. Pride är politik, och har sedan början varit ett uppror mot förtrycken som HBTQ+-personer världen över utsätts för.
”Dags att utveckla MUF:s politik så den inte ökar klassklyftorna”
Att skaffa barn är ingen rättighet. Dousa skriver att “det är en självklarhet att surrogatmödraskap borde legaliseras” men vi anser att varken barn eller kvinnor är handelsvaror. När det gäller altruistisk surrogatmödraskap skulle det inte vara några problem om vi levde i en jämlik värld – så är tyvärr inte fallet. Vi lever i en värld där kvinnors kroppar ständigt utnyttjas, ekonomiska intressen styr och kapitalismen förstärker det koloniala såret. Surrogatmödraskap handlar i högsta grad om klass, där rika västerländska par kan köpa ett barn av oftast fattiga kvinnor i tredje världen. Vi välkomnar dock att Dousa inte tycker att barn ska vara en klassfråga, kanske dags att utveckla MUF:s politik så den inte ökar klassklyftorna?
Ingen HBTQ+-person ska känna sig otrygg i Sverige. Att det finns HBTQ+-personer som känner sig otrygga i förorterna ser vi som ett allvarligt problem, oavsett om de förtrycks för sin sexualitet, könsidentitet eller av Moderaternas rasism.
Analysen och retoriken högern använder för att beskriva situationen för HBTQ+-personer i förorterna bygger på en nationalistisk idé om att övriga Sverige är tryggt för HBTQ+-personer – vilket inte är fallet. Homofobi på arbetsplatser, transfobi i vården, bögskämt i omklädningsrummet och förnekande av queera identiteter hos MUF är verklighet år 2017.
I juli i år brände nazister regnbågsflaggan i Boden och under Stockholm Pride attackerade nazister paraden för andra året i rad. Hoten mot HBTQ+-personer finns överallt.
Feministisk initiativ och Unga Feminister kämpar dagligen för HBTQ+-personers rättigheter. Sedan valet 2014 har Feministiskt initiativ varit med och styrt i Stockholm. HBTQ-diplomering av stadens verksamheter, ökad HBTQ-kompetens på undomsmottaningar, fler mötesplatser för tjejer och HBTQ-ungdomar och ett stadsövergripande HBTQ-program är några exempel på politik vi drivit igenom i Stockholms stad för att förbättra livsvillkoren för HBTQ+-personer.
Pride handlar för oss om gränslös solidaritet med HBTQ+-personer världen över. Vi är inte stolta förrän Sverige slutar deportera HBTQ+-personer eller ensamkommande ungdomar. Vi kommer outtröttligt fortsätta kämpa för alla människors lika värde och rättigheter tills rättvisa är realitet.
Uppdaterad 2017-08-09