I den senare ställde föreläsaren Immanuel Brändemo den retoriska frågan: Var sitter könet? Frågan, fortsätter han, är faktiskt inte lika intressant som frågan: vem är det som bestämmer vilket kön man har?
I många fall är det staten, snarare än människan själv, som bestämmer vilket kön man har och vilka kriterier som ska uppfyllas för att man ska ha det. Ännu 2010 måste en gift person som vill göra en könskorrigering och byta juridiskt kön först skilja sig och steriliseras.
– På 50-talet fanns det fortfarande tankar om att uppnå en ”förbättrad mänsklighet” via tvångssteriliseringar. På 70-talet försvann de, men behölls när det gällde transsexuella. Då förklarades steriliseringarna med att det kunde bli ”förvirring i släktskapsförhållandena” om könskorrigerade människor fick barn.

Immanuel Brändemo

I nuvarande lagstiftning säger man att en person i kvinnokropp som vill ”bli” man, rimligtvis måste bli man i alla bemärkelser och därför inte får behålla sina kvinnliga reproduktiva organ (hur man ska förse honom med spermieproduktion är dock oklart). En person som kan föda barn är inte en man. Alltså måste man som ”äkta” transman vilja förlora sina ägg. Det är statens nuvarande definition.

Om definitioner av kön handlade också paneldiskussionen ”det tredje juridiska könet” på tisdagen. Här var frågan om ett tredje juridiskt kön (juridiskt kön = det kön som är registrerat i folkbokföringen) skulle hjälpa eller stjälpa situationen för personer som lever mellan (eller bortom) de två könsidentiteter som idag erbjuds. Man kom in på de administrativa svårigheterna med att göra detta endast i Sverige, då andra länder behöver kunna tolka människors passinformation, men även på de känslomässiga. Enligt Lukas Romson från transföreningen KIM kan en lagstiftning fungera normerande, så att människor via lagstiftningen blir mer benägna att acceptera att alla inte faller inom de två kön vi idag har, men genusvetaren Ulrika Dahl framhävde risken att de flesta nog skulle se det tredje könet som något väldigt avvikande ändå, och menade att det framför allt är diskussioner om normalt och avvikande som behövs. Andra argument mot ett tredje juridiskt kön är att det kan utmynna i att alla transpersoner placeras i detta tredje fack, eller att de könskategorier som idag finns kunde riskera att bli snävare.
– I ett extremfall kanske man ser en kvinna med maskulina drag och frågar: varför kallar du dig kvinna, ska inte du vara i det där tredje?
Diskussionen utmynnade i att de flesta på scenen var överens om att det är en komplicerad fråga. Vänsterpartiet kommer i höst att jobba för att ett tredje juridiskt kön införs, medan RFSL Ungdom på sikt vill se ett samhälle helt utan juridiska kön. KIM har ett mål som är mer genomförbart på kort sikt: att kön, könsidentitet och könsuttryck ska bli skyddade uppgifter.
– Ingen ska behöva visa och bevisa sitt kön i alla möjliga och omöjliga situationer.
Medan diskussionen om det tredje juridiska könet ännu är i sin linda, har frågan om transpersoners rättigheter vid könskorrigering har fått en glädjande vändning i och med Socialstyrelsens utredning 2010. Där har man kommit fram till att varken sterilisering eller skilsmässa är till någon nytta vid könskorrigering, och föreslagit att båda dessa krav slopas helt.
– Men det är fortfarande socialministern som måste driva igenom deras förslag, säger Immanuel Brändemo. Och vår socialminister just nu heter Göran Hägglund.