Till skillnad mot vad många tror så är Dykes on Bikes i Stockholm inte en sluten grupp. Alla som färdas på en motorcykel eller liknande är välkomna att dyka upp i Prideparaden och joina det första ekipaget. Mille Berg, Helene Delilah och Josefine Lindholm är några av de mest välkända hojfigurerna som inleder paraden, och 2017 blir såklart inget undantag.
Är det självklart att Dykes on Bikes ska åka först?
Mille: Ja det är tradition. När vi började var vi bara mellan tre till tio personer. Antalet har varierat under åren och tyvärr är det väldigt väderberoende. På den tiden när det inte hette Pride utan Frigörelseveckan så var det lite mer löst och något år åkte vi i mitten.
Hur mycket mycket ”flata på hoj” måste man vara för att åka med er?
Mille: Vi har hetero-snubbar som åker med motocross hojar också och det är inga problem. Bara man har någon slags tvåhjuling, och då menar jag med motor och inte elcykel. Kör du moppe, trike eller motorcykel så är det bara att dyka upp i god tid innan paraden så får du vara med. Helene är nog den som är mest Dyke on Bike för hon lever ju som hon lär med läder och hojar.
Stämmer det att du är mest Dyke on Bike?
Helene: Jag startade BDSM- och läderklubben Lash 1995 och drev den i nästan 14 år. Där hade vi en MC-sektion och det kommer ju därifrån. Jag är ingen Gore Tex-flata utan definierar mig verkligen som en läderflata. För mig är läder en livsstil och en jätteviktig ingrediens. Det är snyggt och sexigt, det luktar gott, är skönt att ha på sig och det är ett naturmaterial.
Varför får ni så mycket jubel i paraden?
Josefine: Jag tror att vi har blivit en symbol för Prideparaden just eftersom vi är första ekipaget, och vem blir inte glad av att höra ljudet av MC-motorer.
Mille: Det handlar om förväntan. Du står och svettas flera timmar i solen, du har knuffat dig till en jättebra plats och tänker ”snart kommer de, snart kommer de”, och så kommer vi flator på våra hojar.
Helene: Sen är vi ju otroligt snygga och sexiga. Just tjejer på motorcykel är tufft och häftigt.
Hur väljer ni vilka som får sitta bak på hojen?
Mille: Fick jag en spänn varje gång någon frågar om de får åka med mig i paraden skulle jag kunna pensionera mig. Det är bara en tjej som fått göra det, för när den här hojen börjar röra sig så är det ett halvt ton som kommer. Sträcker någon ut en hand när jag står upp och kör så välter jag.
Helene: Det har bara förekommit vid några fåtal tillfällen och då är det väldigt speciellt utvalda. Jag plockar inte bara någon som ser bra ut vid början av paraden.
Hur fångar man er uppmärksamhet under paraden?
Helene: Jubel och prideflaggviftningar uppskattas alltid. Mille: Om man är snygg och singel. Men det är svårt, man har sådan fokus när man kör och jag spelar otroligt hög musik. Jag har en 100-watt baslåda i ena sidoväskan och 8 högtalare, så jag skulle inte höra min egen mamma om hon stod i publiken och skrek.
Viktigaste Pride-förberedelserna för en hojflata?
Mille: PUTSA! Sen trycker jag ner två kvastskaft med jättestora prideflaggor och en uppstoppad tiger eftersom min hoj heter Fat Cat.
Helene: För mig är det viktigare med glitter, lösögonfransar och mina läder-prideflaggor som jag fäster på styret så de fladdrar när jag kör.
Josefine: Att ladda med energi, det behöver i alla fall jag för att orka med hela veckan.
Bästa paradminnet?
Helene: För mig är det när jag och min flickvän, världens läckraste tjej, körde bredvid varandra på varsin hoj för att sen köra ihop och kyssa varandra passionerat. Då spelade publiken ingen roll, det kändes som att det bara var hon och jag där.
Josefine: Att köra på Hornsgatan och mötas av jublet vid puckeln.
Mille: Det var det häftigaste. När man körde den gamla paradvägen, man var svettig och trött och så kommer man upp på Södermalm till kyrkbacken, och där sitter tusentals åskådare varav 90 procent är flator och bara vrålar när hojarna kommer. Jag ryser i hela kroppen bara jag tänker på det.
Uppdaterad 2017-07-29
