Mitt under Londons Prideparad förra året gick polismannen Phil Adlem ner på knä och friade till sin livskärlek. Ögonblicket fångades på film och gick snabbt viralt på internet. Många hyllade kärleken och de nyförlovade paret. Men snabbt tog hotfulla röster över.
I en krönika publicerad av The Guardian berättar Adlem om hatet som lockades fram av hans lyckligaste ögonblick i livet.
– Jag var hög på lyckokänslor direkt efter. Jag hade en underbar fästman och jag fick fina kommentarer från vänner och kollegor.
Men på internet växte ett motstånd. ”Ni borde hängas till döds”, ”skitäckligt” och ”klandra inte IS om de attackerar dem”.
– Jag kunde inte ens räkna alla kommentarer och hot. Efter att jag också fick en fientlig reaktion från en av mina kollegor samt min kurskamrat från universitetet önskade jag att jag aldrig friat.
Det här var dock inte polismannen och välgörenhetsarbetarens första möte med homofobi.
– På min artonårsdag gick jag ut med min hemliga pojkvän och föll offer för en brutal attack. Tre män drog in mig i en gränd och misshandlade mig allvarligt. De slutade inte förens polisen kom och avbröt dem.
Vidare skriver han att han trots allt känner sig lyckligt lottad eftersom han i Storbritannien får vara en öppet homosexuell polis. Adlem menar att hans berättelse inte är unik och att hatbrott och homofobi i allra högsta grad fortfarande frodas.
– Pride är en ovärderlig källa av styrka för alla vi som får utstå glåpord och mobbing. För varje person i Prideparaden finns ännu en anledning till att Pride fortfarande behövs.
– Hbtq-communityt har tvingats utså våld, kriminalisering och förföljelse i årtionden. Därför borde ni andra klara av att utså att Pride existerar.
Se det rörande frieriet här!
