Just nu pågår Eurovision Song Contest i Kiev och den ukrainska huvudstaden har har invaderats av fans från olika delar av världen. De flesta är homosexuella män (vilket blir väldigt tydligt när man loggar in på kontaktaplar). Men hur är situationen för lokalbefolkningen? När grannarna i Ryssland försöker kväva alla rättigheter för HBTQ-personer, finns det hopp för länderna som en gång bröt sig loss?
Ukraina var faktiskt det första av de ex-sovjetiska länderna som avkriminaliserade homosexuella relationer. Men även om detta var ett stort steg framåt när det gjordes 1991 så förändrades inte situationen nämnvärt för regnbågspersoner i Ukraina. Det var egentligen inte förrän 2014 då Petro Porochenko valdes till President som man började agera mot homofobi, diskriminering och hatbrott. Men processen har precis börjat, och under de senaste två åren har den ukrainska regeringen sett över lagstiftningen så att den gynnar HBTQ-personer i större utsträckning. Men landet är långt ifrån införande av partnerskap, och den rysk-ortodoxa kyrkan lägger en sträng skugga över utvecklingen för regnbågspersoner.
När Jamala vann Eurovision med 1944 tog landet ett litet men viktigt steg framåt. Sångerskan stöttar jämlikhet för HBTQ-personer och kampen mot homofobi, och i och med hennes vinst kunde hon påverka utvecklingen ytterligare. Att en oerhört omtyckt person stöttar en utsatt minoritet har fått många konservativa ukrainare att tänka i nya banor.
”Kiev är en öppen stad”
Jag träffar Ivan, som jobbar som frilansare år gayappen Hornet. Han är singel, bor i centrala Kiev och tycker att staden har förändrats till det bättre under de senaste åren.
– Kiev är en öppen stad och det går framåt, men det går sakta. Det som stör mig mest är att många skäms för sin homosexualitet. Att vara avslappnad kring sin sexualitet och skoja om sex och våga vara lite ”gay” ses fortfarande som negativt. Den traditionella machobilden av hur en man ska är fortfarande så starkt inbränd i folks medvetande.
– Men med det sagt så är situationen bra just nu. Den yngre generationen är öppen och medveten, och vågar gå sin egen väg. De två stora klubbarna lockar ut folk och vi har ett eget Pridefirande. Många som är runt 30 vågar också visa sin kärlek öppet, man har tröttnat på att skämmas och insett att en kyss här och där inte resulterar i något mer än att folk kanske hajar till och tittar.
Ivan kom ut när han var 17-år och berättar att det gick bra. Eller, visserligen grät hans mamma i två dagar för att hon var orolig för om hennes son skulle lyckas träffa någon, och för att hon ville ha barnbarn.
– Men båda mina föräldrar är väldigt öppna och nu skrattar vi åt det. De är snarare glada att jag är gay för de ser att jag mår bra, tar han om mig och njuter av livet, skrattar Ivan.
Det finns som sagt två stora gayklubbar i Kiev, Lift, som är väldigt bögig och har två dansgolv och ett mindre darkroom, och Pomada, som betyder läppstift på ryska och som är lite mer mixad med både flator och bögar. Lift är väldigt populär hela veckan och kör lite dragshow och andra happenings ibland.
”Det är tyvärr inte bara bögarna som vet att det händer saker där”
Ivan berättar att det som i många andra storstäder finns cruisingplatser dit man söker sig för tillfälliga sexuella förbindelser.
– Mest populärt är det bakom utomhusgymmet vid Hydrapark. Där händer det väldigt mycket under hela dagen, men jag skulle inte att rekommendera någon att gå dit efter mörkrets inbrott. Det är tyvärr inte bara bögarna som vet om att det händer saker där. Men det handlar inte om att bli nerslagen och mördad utan snarare om rånrisken.
– Men Kiev är inte farligare än någon annan storstad i Europa. Däremot tycker jag att det är dumt att chansa om man varit ute en natt. Eftersom det är så billigt att ta en Uber (ca 30 kr för 15 min bilresa) så tycker jag att det är bättre att lägga ett par kronor på att komma hem säkert, än att chansa och gå hem mitt i natten.
Ivan berättar att han ofta är ute och har ett stort kontaktnät i Kievs gaycommunity. Han har bara hört om en incident de senaste åren där en ung bög blev ”catfishad” och rånad när han hookade up med dejt via någon av apparna.
Vad betyder det för staden att ha Eurovision?
– Mycket. Väldigt många som inte skulle ha besökt Kiev i vanliga fall får se att staden är öppen och väldigt lik många andra städer i Europa. Jag hoppas också att man i finalen tydligt visar vilken vacker stad det är.
Regnbågsbråket
Förberedelserna inför ESC i Kiev har varit relativt smärtfria men ett regnbågsbråk har rasat kring en av stadens mest kända byggnadsverk – en metallbåge i Khreshchatyj-parken som symboliserar vänskapsbanden mellan Ukraina och Ryssland. Den skulle nämligen målas i regnbågens färger lagom till Eurovisions intåg i staden. Främst skulle regnbågen symbolisera öppenhet men eftersom regnbågsfärgerna numer är synonyma med HBTQ-rörelsen blev det storm i de högervridna lägren i Ukraina. Bågen målades till stor del i olika färger innan en grupp med nationalister kom till platsen och hotfullt tvingade till ett stopp av projektet. Sedan dess har målandet legat på is eftersom man var orolig att högernationalisterna skulle dra skugga över den kommande ESC-festen.
– Det är jättesynd att projektet stoppades för det hade varit fint, men jag tror att alla var oroliga att det skulle bli värre om projektet fick fortgå, säger Ivan. Men jag hoppas att regnbågen blir färdigmålad efter Eurovision.
Ser du dig själv leva resten av ditt liv i Ukraina?
– Jag älskar Kiev och framförallt ukrainska killar. Jag reser en del i Europa ändå, men varje gång jag kommer tillbaka så blir jag lika tagen av hur snygga killar vi har i det här landet, skrattar Ivan. Och jag både tror och hoppas att vi är på väg mot ett ännu mer tillåtande samhälle, och det vill jag vara en del av.
Uppdaterad 2023-11-08
