Terrorattacken
När först ett plan sedan ett till och slutligen en tredje kraschar in i några av de viktigaste symbolerna för det amerikanska samhället känner sig stora delar av den västerländska världen hotad i sina grundvalar.
Likheterna med 70-talets terrorism är slående. Då var terrorn motiverad med vänstertermer, idag framtoner den mer i ett religiöst-islamiskt ljus. En förfördelad värld har övergivits med vänsterns fall och religiösa fundamentalister har fyllt tomrummet.
Attacken på USA och därmed avgörande delar av den västerländska, sekulariserade, demokratin skakar om i grundvalarna ungefär som när Svarta September bombade vid OS i München eller då Röda Armé-fraktionen RAF mördade direktörer och bombade Västtyska ambassader. Målet var att skapa kaos och få de borgerliga demokratierna att visa sina ”rätta ansikten” – och terroristlagar, ökade polisiära aktiviteter närmast av militärt slag blev resultatet. Knappast något annat. Den röda terrorismen dog ut och den radikala vänstern tynade bort.
Då liksom idag finner man desperata och förfördelade grupper i Palestina och i den fattiga världen eller bland de i väst som vill göra sig till tolk för en orättvis ekonomisk världsordning. Då talade man ett kommunistiskt språk, nu huvudsakligen ett islamistiskt.
Och visst – det är uppenbart i dag liksom det var i fattigsverige; orättvisor skapar motstånd och uppror och en liten del av detta uppror riskerar ta sig uttryck i terror.
Den terror som religiösa fundamentalister står för är ett direkt hot mot den västerländska demokratin. Islamister har likt kristna, hinduiska och judiska fundamentalister på sin agenda att utrota homosexuella. Attacken på USA blir därmed ett direkt hot mot homosexuella, kvinnor, demokrater och de som vill skapa ett öppet och mångkulturellt samhälle.
Talande är att den kristna fundamentalistiska pastorn Pat Robertson skyller attacken på USA med att utpeka ”hedningar”, ”abortförespråkare”, ”feminister” och ”bögar och lesbiska som arbetar för sin alternativa livsstil” liksom alla som arbetar för en sekulär stat.
Även om han i efterhand har tonat ner sitt utbrott är det ett tydligt uttryck för att varken muslimer, hinduer, judar eller kristna är hotet mot den västerländska demokratin – utan just fundamentalister. Terrorn mot USA må hämta sin näring ur ekonomisk orättvisa, men skapar sin kraft i hatet mot demokrati och den mångkulturella/sekulära staten.
Enighet ger styrka sa den kommunistiska vänstern, och just detta är demokratins och det mångkulturella samhällets motsats.
Konflikten handlar inte om islam kontra kristendom – om troende kontra icke troende. När Gud eller politisk utopi används för ens radikala handlande då ligger alla människor illa till. Främst i leden av de som offras står som vanligt alla som avviker från det rena, ideala och eniga samhället. Homosexuella är naturligtvis en av dessa grupper. Det må vara ”kommunister”, ”nazister”, ”kristna” eller ”muslimer” – terrorn mot USA är ännu ett uttryck för vad fundamentalism leder till.
När danska ungdomar med en kulturell bakgrund från den muslimska världen kastar sten på Mermaid Pride-paraden kan detta tolkas som en pojkstreck eller ett uttryck för en fundamentalistisk tro. Efterdyningarna i Danmark var dock än mer oroande, med slarvigt tal om ”muslimer” och ”invandrare” som attackerar homosexuella – som om det inte fanns homosexuella muslimer! I massmedia dök en rad insändare upp om hur ”de” måste leva som ”vi”. Det främlingsfientliga Dansk Folkeparti lyckas till och med vaska fram en flata som kommer ut i media. Allt för att smida medan järnet är varmt.
Finns det något homosexuella skall ha lär sig så är det att generaliseringar och ”vi” och ”dom”-tänkandet är det sista vi skall delta i. Så fort ett sådant tänkande slår rot är vi tillsammans med muslimer och judar och alla minoriteter i respektive samhälle de som står i främsta ledet att rensas ut. Glöm, glöm, glöm aldrig det. Glöm aldrig det!
När muslimer i Sverige utsätts för hot på grund av terrorn i USA är detta en skam utöver allt. När det händer har de fundamentalistiska terroristerna haft sin främsta framgång då fundamentalismen är i sig en ideologi oberoende av vilken retorik den tar hjälp av: islam, kristendom, sverigedemokrati eller nazism.
Det är tydligare än tydligt att den verkliga kampen mot fundamentalism måste föras genom att fördela världens resurser rättvist. Endast i länder där fattigdomen är stor kan fundamentalismen få ett starkt fäste. En västerländsk sekulariserad demokrati kan aldrig vara trygg eller ens anses rättvis om den samtidigt inte på allvar ser till att fördela världens resurser så att alla kan ta del. Fattigdom, miljökatastrofer liksom hälsokrisen ger varning på varning – det demokratiska sekulära samhället hotas när det samtidigt roffar åt sig på den fattiga världens bekostnad. Detta är den nu avgörande insikten och ödesfrågan för våra samhällen.
Terrorn mot USA hotar demokratin. Precis så som Pat Robertson uttrycker det, fast helt tvärt om. Det smakar precis så unket som det är: den kristna högern (i.e. fundamentalisterna) vädrar morgonluft i sitt hat mot det demokratiska samhället. Rasister vädrar morgonluft när de i kaoset kan ge sig på muslimer eller de man uppfattar som muslimer. Bin Laden är just därför ett hot mot väst i allmänhet och mot homosexuella och alla minoriteter i synnerhet.
Terrorn mot USA är nu ett faktum och det avgörande nästa steget är vilket svar som kommer att ges. Som humanist och demokrat önskar jag att USA och dess allierade reagera med förnuft och ett intensifierat arbete för demokratin och för en rättvis fördelning av jordens resurser. Inte att de inordnar sig i en fundamentalistisk tankekedja där ”vi” måste försvara oss mot ”dem”, där ”de” som inte är med ”oss” är emot ”oss”.
Händer det är det enda förnuftiga svaret från homosexuella att vägra delta i vansinnet och istället ihärdigt fortsätta kampen för ett demokratiskt och sekulärt mångkulturellt samhälle. På vardagsplanet i vårt land innebär det att aldrig, säger aldrig, förirra sig in i förakt för ”muslimer”, ”kristna”, ”judar”, ”romer”, ”svarta”
Det må låta som en liten futtig kamp jämfört med vapenskrammel, men det är i verkligheten hela fundamentet för den sekulära demokrati våra samhället genom hård kamp har tillkämpat sig.
Publicerad: 2001-09-17 19:00:23
Uppdaterad 2022-06-03
