1996 kom Sören Juvas med i RFSLs flörbundsstyrelse och 2001 tog han över som ordförande. Med nio år ”på tronen” är han den mest seglivade ordförande som RFSL haft.
– Det känns väldigt bra att lämna nu, säger Sören Juvas till QX. Samtidigt blir det en tomhet som man måste hantera.
Från ett jobb som innebär ständigt tillgänglighet söker sig nu Sören Juvas ut till en mer tidsmässigt reglerad arbetsmarknad.
– Jag har många tankar och idéer om vad jag vill göra men jag har inte formulerat dem ordentligt ännu, säger han men antyder att det är ett arbete med socialt och politiskt engagemang han lurar på.
– Jag har lärt mig att det som är orättvist går att förändra, säger han. Jag vill fortsätta med att få igång förändringar som leder till att m vi får en rättvisare värld.
Under de år som Sören Juvas suttit i förbundsstyrelsen och varit ordförande i RFSL har en smärre revolution skett i synen på homo- bisexuella i Sverige och en liknande snabb förändring är på gång när det gäller transpersoner.
– Jag tycker att förbundet har varit motorn i det hela, säger Sören Juvas. Jag tror inte att de här förändringarna hade kommit till stånd om inte RFSL agerat så som man gjort under och innan de här åren.
Han understryker att de förändringar som skett inte hade varit möjliga utan det ”förberedande” arbete som aktivisterna på 70-talet gjorde.
– De lade grunden för det som vi senare har kunnat arbeta vidare på, säger han.
Om din egen betydelse så konstaterar Sören Juvas att han har haft en central roll i RFSL som i sin tur just är en organisation som har haft en lika central roll i förändringsarbetet.
– Jag känner mig väldigt nöjd, sammanfattar han. Det finns såklart saker som man säkert borde ha gjort annorlunda eller genomfört med andra metoder. Men sammantaget är jag nöjd med det jag lyckats åstadkomma inom ramen för mitt uppdrag.
Och han lägger till.
– Men om det inte varit många människor inblandade så hade det inte gått så bra!
Lika nöjd som han är med RFSLs arbete näst intill lika besviken är han på den nuvarande regeringens insatser på HBT-området. I det internationella arbetet ger han tydligt beröm till biståndsminister Gunilla Karlssons tydliga markering mot Uganda liksom bland annat Nyamko Sabunis och Birgitta Ohlssons engagemang i Baltikum.
– De har varit otroligt duktiga och dugliga och sätter fokus på frågan och visar ingen rädsla för att kritisera andra regeringar, säger han men lägger så till.
– Men det finns inte så mycket substans i den förda politiken på hemmaplan.
Juvas kritiserar att ”enkla frågor” som att lösa föräldraskapsfrågan vid insemination utan känd fader; ”vad händer om den biologiska mamman dör vi förlossningen? Idag står då barnet utan vårdnadshavare”, liksom könstillhörighetsutredningen; ”det handlar om rätten till vård och behandling” och bristande initiativ i hiv-frågor: ”De möblerar om istället för att ta tag i kärnproblemet”.
Att regeringen inte agerat nog på hbt-området när det gäller inrikespolitiken menar Sören Juvas är för att man låtit kristdemokraterna blockera.
– Det känner jag en stor besvikelse över, säger han.
Tecken på hur kristdemokraterna fått stort inflytande över regeringens arbete kring homo-bisexuella och transpersoner märktes även i frågan om det könsneutrala äktenskapslagen menar Sören Juvas, där regeringen vek undan i hanteringen.
– För kristdemokraterna var rätten att särbehandla så viktig att man var beredd att lämna regeringsmakten och försätta Sverige i regeringskris. Jag tycker att det är häpnadsväckande, säger Juvas och menar att kristdemokraterna ”bara bli värre för varje år, ju mer jag lär känna dem”.
– Att regeringen formellt agerade på ett annorlunda sätt än vanligt när det gällde frågan om könsneutralt äktenskap, menar du att det har försvagat resultatet av lagen?
– Nej det var bra och allianspartierna följde sina löften i valet, svarar Juvas. Men försvagningen är att man viker sig för kristdemokraternas homofobi och värdering av människor. Det är det som stör mig så mycket. Man låter kristdemokraterna topprida frågan. Det är svagt.
En av de stora framgångarna under Sörens tid menar han är att hetslagstiftningen utökades till att även omfatta sexuell läggning. Detta säger han visar på hur samhället uppfattar skyddsvärdet för homo- bisexuella. Och även här är han irriterad över just kristdemokraternas ställningstagande.
– Moderaterna röstade emot eftersom man principiellt är emot själva lagen. Kristdemokraterna gjorde det med hänvisning till att det skall vara fritt fram för människor med en religiös bok i handen att hetsa mot just homosexuella. Man gör därmed skillnad på människor trots att man säger sig värna om alla människors lika värde.
– Detta blev extremt tydligt i diskussionerna om Åke Greens predikan. Men också när vi nu läser om bokbålen i Vetlanda. Det finns ingen skillnad mellan Himmlers tal i Dresden och Greens predikan. Det enda som skiljer är att den ena talade om judar och den andre om homosexuella.
Förutom hetslagstiftningen lyfter Sören Juvas fram debatten om homosexuella med barn som bland annat ledde fram till att samkönade par kan prövas som adoptivföräldrar.
– I stort sett i vartenda skikt av samhället pågick den dialogen, konstaterar han. I kafferum, på insändarsidor, politisk nivå och debatter i TV och radio. Vanliga människor gav sig in i den diskussionen. Man lyckades ta kål på många fördomar, säger han och citerar Hanne Kjöller i DN: ”när man plockar ut trollen i solen så spricker de.”
– Om du ser till RFSL så har det trots 10 000.medlemmarskampanjer snarare handlat om att ni stadigt tappar medlemmar. Hur ser du på det?
– Jo det stämmer och jag menar att det handlar om förändringar i samhället. Vid varje politisk seger vi uppnår så minskar medelsmantalet, svarar Juvas.
– Men man måste även se till aktivismen där RFSL aldrig tidigare haft så många som är villiga att driva förändringsarbete som idag.
Kvalitet snarare än kvantitet när det gäller den nu kongressande organisationen alltså. En organisation som Sören Juvas uppfattar som mer demokratisk än många andra folkrörelser.
– Vi har en otroligt livaktig interndemokrati, säger han. Man vet aldrig vad som händer när kongressen möts, och så skall det vara!
RFSL tror han kommer att utvecklas till att arbeta mer lokalt och ”fånga upp kommunalpolitiken”. Dessutom tror han att det internationella arbetet kommer att utvecklas vidare.
– På 70-talet var vi en stor aktör och nu är vi tillbaks där igen men med än mer substantiellt arbete där vi dels arbetar via den internationella hbt-rörelsen och dels genom vår observatörsstatus i ECOSOC kan påverka inom FN.
Han lyfter även vikten av att arbeta med hatbrotten och uttrycker då åter sin besvikelse över hur regeringen agerat.
– Det man gjort är att ta bort alla insatser liksom det preventiva arbetet, säger han. Det tas inga initiativ från regeringen utan man lämnar över det till de utsatta. Det är ett svaghetstecken i en demokrati när man inte kan skapa förutsättningar för att motverka och beivra brott som bygger på marginalisering och avhumanisering av hela grupper i samhället.
– Justitieminister Beatrice Ask håller invigningstalet på kongressen!
– Ja, det är hon som är ansvarig för de här frågorna i regeringen.
– Vad hoppas du att hon skall leverera i sitt tal?
– Jag är nyfiken på vad hon skall säga. Det är valår och hon är inte bara minister utan även vice partiordförande. Jag hoppas att det inte bara kommer handla om namnlagen utan att hon levererar och inte bara presenterar det som man har gjort.
– Apropå det, hur ser din idealregering ut?
– Vill du att jag skall bekänna politisk färg nu?
– Ja, det kanske kan vara möjligt att berätta om nu när du skall avgå!
– Så här kan jag säga, svarar Juvas och ger en tydlig pik till nuvarande regeringen:
– Det är en regering som inte förhandlar bort mänskliga rättigheter och väljer att leda snarare än passivt följa. Och en regering som inte låter ett homofobt parti använda sitt veto när det gäller hbt-frågor.
– Hård kritik.
– Det är det. I det internationella arbetet är de ett föredöme, men i övrigt är det inte så mycket de kommit med.
– Har du några ord på vägen till din efterträdare?
– Att hur mycket man än gör så blir det alltid fel. De finns alltid någon som klagar. När man har gjort fel så gör man om det på nytt sätt. Och man skall aldrig ge sig.
– En annan sak är att man faktiskt inte kan fatta allting själv. Man måste tala med dem man har kring sig och möter för att hitta lösningar för att nå fram till de politiska målen. För detta måste man ta emot hjälp, det är det som gör att det fungerar.
Han avslutar sina råd till Ulrika Westerlund som är den som med största sannolikhet, trots att man tydligen aldrig riktigt vet vad som händer innan RFSL-kongresserna börjar, kommer att ta över som ordförande:
– Det bästa man kan göra med sitt liv är att fullt ut ägna sig åt något som innebär förbättring för en själv och många andra, såväl de som lever nu och de som komma skall. När man jobbar 100 timmar i veckan, 12 veckor i sträck är det viktigt att komma ihåg att detta arbete faktiskt är en förmån.