Alexander växte upp i hamnstaden Mariupol i östra Ukraina. Bara några mil från staden börjar det svårt krigsdrabbade området runt Krimhalvön där granaterna viner mellan ukrainska armén och proryska separatister. För tre år sedan bodde Alexander i Moskva och började chatta på Qruiser med Marcus från Lund. Samtalen var vänskapliga då båda var i relationer.
– Hans pojkvän hade varit i Sverige förut och ville ta med honom hit på semester, och i augusti 2015 var visumet klart för besöket, minns Marcus.
Online-vännerna hade bestämt att paret skulle bo hos Marcus i ett par dagar. Men det ingen anade var att det skulle bli starten för en kärlekssaga som kulminerade med en vigsel i Lackalänga kyrka strax utanför Lund.
– Alexander och hans pojkvän hade haft en lång resa från Moskva till flygplatsen i Sturup med tre mellanlandningar. Vid 22-tiden en torsdags kväll kom de två unga männen lallande och när jag öppnade dörren och såg honom för första gången tänkte jag, där är han, där är min framtida man. Det sa pang helt enkelt, säger Marcus.
Kvällen efter gick Alexanders pojkvän och la sig tidigt. Då samlade Marcus mod och berättade om hans blixtsnabba känslor som besvarades.
– Att lämna honom på Sturup flygplats tre dagar senare var det värsta jag varit med om. Efter det började vi prata mer och mer över internet och vi bestämde att han skulle komma tillbaka själv i oktober och stanna i tio dagar.
Men tio dagar räckte inte för det nyförälskade paret och besöket blev längre och längre.
– Jag har lärt mig den hårda vägen att livet är väldigt kort, och det har han också gjort. Så vi gifte oss den 20 januari 2016, fem månader efter vårt första möte. Man kan bli av med livet när som helst, så varför vänta i flera år när något känns rätt? Det är lika bra att hugga på betet som en gädda.
En månad innan bröllopet sökte Alexander asyl i Sverige eftersom han riskerade att dras in i den ukrainska armén och striderna nära hemstaden Mariupol, men han fick avslag.
– Migrationsverket bedömde hans sexuella läggning och vår relation som trovärdig men det ledde ändå till avslag, säger Marcus.
Nu har paret ansökt om familjeåterförening från Sverige vilket normalt sätt ska ansökas om på plats i hemlandet.
– Det är skitsvårt att få, och tar mellan ett till två år att ansöka igen från Ukraina. När de utvisar honom, vilket jag är mentalt förberedd på att de gör, kommer jag att försörja honom. Vi har levt på mig och inte tagit ett öre i bidrag för att visa att vi klarar det här själva.
Nu väntar paret på beslut om deras framtida öde från Migrationsverket. Men eftersom de är inställda på ett avslag planerar de redan nästa steg vilket är ett prövningstillstånd till Migrationsöverdomstolen, för att sen försöka söka om verkställighetshinder.
– Det här är ren trams ifrån lagstiftarna anser jag. Det känns inte humant att de vill skicka honom till mindre än två mil från ett av de mest drabbade områdena. De nya asyllagarna har slagit hårt mot homosexuella. Klimatet har hårdnat och det känns som vi är på väg tillbaka, säger Marcus.
Uppdaterad 2017-02-27
