F är från Nigeria där han växte upp med sina föräldrar och två syskon. Det bästa han visste var att spela fotboll och det visade sig snabbt att han hade talang.
– Jag skickades till en fotbollsskola för pojkar när jag var nio år. Efter två år på skolan hade jag vuxit ur mina fotbollsskor. Då fick jag ett par av en kille i min klass som hette Michel, berättar F för QX.
Gåvan blev startskottet för en ungdomskärlek som kom att vara i sex år.
– Vi spenderade all vår tid tillsammans och brukade smyga iväg för att pussas. Våra familjer trodde att vi bara var goda vänner så jag brukade få sova över hemma hos honom.
När pojkarna var 14 år deltog deras fotbollslag i en turnering i Nigerias huvudstad Abuja. De tog sig till semifinal vilket fångade uppmärksamheten av en fotbollsagent.
– Jag och Michel visste inte vad han valde oss till, men han tog mina föräldrars telefonnummer och bokade in ett möte. Han sa att han ville hjälpa mig genom att skicka mig utomlands så att jag kunde utveckla min fotbollstalang.
Agenten fixade pass åt F och pojkvännen Michel, och tillsammans med andra unga killar skickades de till Indien för att spela fotboll. Väl på plats togs deras pass ifrån dem, och de tvingades leva under slavliknande förhållanden.
– Det var en chock, vi fick inga pengar och knappt någon mat. När vi blev sjuka eller skadade kunde vi inte åka till sjukhuset eftersom han hade våra pass. Efter ett tag började killar i laget att dö.
Under parets år i Indien träffade de en man som var medlem i en hbtq-grupp. Han förstod att F och Michel var homosexuella och bjöd in dem till möten där de lärde sig om säkert sex och skaffade vänner.
– Vi båda älskade att gå till hbtq-gruppen. Det var den första gången som vi träffade andra homosexuella. De var accepterande och de sa att vi skulle leva som vi önskade. Det kändes som att vi hade fått en familj.
Föräldrarna omkom i en bilolycka
Under hans tid i Indien omkom Fs föräldrar och bror i en trafikolycka och hans syster blev ensam kvar i Nigeria. Paret lyckades med hjälp av hbtq-gruppen fly undan fotbollsagenten och tog sig hem. Men nästa katastrof var inte långt bort.
– Vi var hemma hos Michel i hans rum. Plötsligt hörde vi ett skrik, det var grannen som hade sett oss ha sex genom fönstret. Jag sprang i panik och trodde att Michel skulle följa efter mig, men han blev kvar.
F gömde sig vid en fotbollsplan i fyra dygn, utan mat och vatten. När han ringde till sin syster fick han höra att Michel hade blivit mördad och att han själv var efterlyst av polisen.
– Jag hade ingen aning om att grannarna hade dödat honom. Jag var så ledsen, det kändes som att jag inte hade någonting kvar.
Han köpte ett pass för sina sista pengar och flydde till Sverige där han sökte asyl, då hade han hunnit bli 17 år. Väl här fick han avslag på sin asylansökan hos Migrationsverket. Som många andra homosexuella asylsökande har hans tillhörighet till hbtq-communityt inte bedömts som trovärdig.
– De frågade om mina känslor och hur jag kan veta att jag är homosexuell. Jag berättade om min pojkvän och att vi brukade ha sex. Men de sa att det inte handlade om sex utan om när man vet att man har homosexuella känslor.
– Jag förstår inte vad de vill ha av mig? Hur ska jag kunna förklara att jag är homosexuell på ett annat sätt än jag redan har gjort, och vad är det för känslor som de vill att jag ska berätta om? Jag har aldrig varit så förvirrad i hela mitt liv, säger F, märkbart förkrossad.
Charlotta Lagnander var Fs offentliga biträde när beslutet överklagades i Migrationsöverdomstolen.
– När man hör Fs historia så förstår man att hälften av allt som hänt hade varit mer än nog. Sen blir han satt framför en tjänsteman på Migrationsverket som säger att han ska redogöra för sina innersta känslor.
– Här är i Sverige pratar vi om könsidentitet, känslor och insikt. Men människor från länder där homosexualitet är olagligt och tabubelagt har inte ens riktigt vågat känna efter. Sen är det inte så lätt att vara tydlig i en sådan här redogörelse när man är tonåring, att förklara att man är homosexuell när man precis har förstått att man ens är sexuell, säger Lagnander.
Hon har haft många asylärenden av hbtq-fyktingar och är kritisk till Migrationsverkets trovärdighetsbedömningar av homosexuella.
– Det bekymrar mig att de ställer så höga krav att det i vissa lägen inte går att nå upp till dem. Efter regeringen har varit tydliga i sin asylpolitik har jag märkt att bedömningarna blir hårdare och hårdare vilket drabbar hbtq-personer.
Uppdaterad 2020-12-04