I en färgsprakande broschyr informerar Israeliska utrikesdepartementet om gayrättigheter i landet. I broschyren framhävs att landet vid sitt bildande 1948 ”ärvde” den brittiska lagstiftningen där homosexuella kontakter var straffbara. Men 1950 instruerade riksåklagaren Chaim Cohen att åklagarmyndigheterna inte skulle ta sig an fall som rörde samkönade sexuella kontakter och 1988 avskaffades förbudet formellt av Knesset, det israeliska parlamentet.
I broschyren från utrikesdepartementet sammanfattas landets lagstiftning idag med att landet har antidiskrimineringslagar omfattande arbetslivet, ”försvar för gayfamiljen” och möjlighet för homosexuella att prövas som adoptivföräldrar och att samkönade par som ingått äktenskap i annat land erkänns som gifta i landet.
Israel har ingen borgerlig vigsel utan de giftermål som ingås utförs av respektive religiösa organisationer. Borgerliga äktenskap blir på samma sätt som äktenskap mellan personer av samma kön erkända av staten om de ingåtts i utlandet.
I broschyren framhålls även hbt-personers roll inom politik, kultur och media där transsexuella schlagervinnaren Dana International, Tel Avivs gayparad som hållits sedan 1998, liksom paraderna i Jerusalem och andra städer i landet och öppet homosexuella parlamentariker som Uzi Even och Nitzan Horowitz, bägge från vänsterpartiet Meretz.
Broschyren framhäver även att många öppet homosexuella arbetar som diplomater och sitter i lokala parlament liksom att homosexuella sedan 1993 tillåts tjänstgöra i armén.
År 2000 jämställdes ”byxmyndighetsåldern” till att sättas till 16 år oberoende av sexuell läggning.
Att Israel framhäver hbt-rättigheter kritiserats inom delar av den internationella hbt-rörelsen. Vid OutGames internationella konferens för hbt-rättigheter i Köpenhamn i augusti 2009 kritiserade Rasha Moumneh från amerikanska Human Rights Watch att Israel använder hbt-frågor i syfte att smutskasta Iran.
Uppdaterad 2017-05-27
