Den 10 februari i år offentliggjordes förslagen till revisionerna av den nya upplagan av DSM (Diagnostical Manual of Mental Disorders) – en av de två manualer som sätter riktlinjerna för hur diagnoser ska ställas (den andra är ICD) – och i det föreslagna nya kapitlet om sexuella störningar finns alla de gamla diagnoserna gällande sexuella avvikelser kvar.
– Nej precis. Om man tänder på icke-levande objekt, som latex, klassas man som fetischist. Likaså om man främst tänder på icke-genitala kroppsdelar, som exempelvis fötter. Men man blir diagnostiserad enbart om det samtidigt innebär ett lidande för personen i fråga. Problemet är att man lägger över ansvaret på fetischisten, precis som man tidigare gjorde med homosexuella. Om man är fetischist, eller bög, och mår dåligt av det är det inte liktydigt med att det är läggningen som skapar lidandet. Det kan lika gärna vara samhällets intolerans som ligger till grund för lidandet. Om en bög blir mobbad och mår dåligt är det inte bögen som ska sjukdomsförklaras, utan samhället som behöver bli mer öppet. Samma sak gäller för fetischism och de andra tändningsmönstren som inkluderas i diagnoskriterierna.
Men vari ligger egentligen den här tanken om det onormala?
– Det är kanske den viktigaste frågan av alla. När man läser de review-artiklar som ligger till grund för förslagen om sexuella avvikelser ekar frånvaron av forskningsstöd. Det står inget om att någon forskning visar på att sadomasochister, fetischister och transvestiter som grupp tenderar att lida mer av sin läggning eller vara sämre anpassade i samhället jämfört med personer som anses vara normala i sin sexualitet. Den bristande forskningsgrunden tyder på att det i slutänden handlar om moral och att det inte finns någon vetenskaplig grund till att hålla kvar dessa människor i psykiatrins grepp även under kommande decennier.
QX:s marsnummer 2009 går att ladda ner här:
BDSM och Sveriges sexigaste i QX:s marsnummer
Nya förslaget till DSM-5 ligger nu ute på hemsidan för kommentarer tills det slutgiltiga förslaget presenteras 20 april 2010:
The Future of Psychiatric Diagnosis
De nya definitionerna av sexuell avvikelse
I förslaget till det nya kapitlet om sexuella avvikelser finns samtliga diagnoser från den gamla upplagan DSM-4 kvar, däribland pedofili, frotteurism, exhibitionism och voyeurism, men vissa av diagnoserna revideras något. Nedan rapporteras de nya diagnoskriterierna för fetischism, sexuell masochism, sexuell sadism, transvestism och parafili UNS.
* Diagnosen fetischism kommer att ställas om personen under minst sex månader har upplevt återkommande, intensiva sexuella fantasier, sexuella impulser eller sexuella beteenden involverade användandet av icke-levande objekt eller ett högst specifikt fokus på icke-genitala kroppsdelar, samt om detta innebär kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga livsområden. Användandet av vibratorer inräknas inte som fetischobjekt. Den som ställer diagnosen bör specificera om fetischen är inriktad på kroppsdelar eller icke-levande objekt.
* Diagnosen sexuell masochism kommer att ställas om personen under minst sex månader upplevt återkommande och intensiva sexuella fantasier, sexuella impulser eller sexuella beteenden involverande att bli förnedrad, slagen, bunden eller i övrigt utsättas för lidande, samt om detta innebär kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga livsområden. Den som ställer diagnosen bör definiera om det samtidigt finns asphyxiofili (att tända på andningskontroll).
* Diagnosen sexuell sadism kommer att ställas om personen under minst sex månader upplevt återkommande och intensiva sexuella fantasier, sexuella impulser eller sexuella beteenden involverande att utsätta en annan person för fysiskt eller psykologiskt lidande, samt om personen upplever lidande eller funktionsnedsättning eller har sökt sexuell stimulering från beteende som involverar fysiskt eller psykologiskt lidande av två eller fler icke-samtyckande personer på skilda tillfällen.
* Diagnosen transvestisk störning kommer att ställas om en man under en period av sex månader upplevt återkommande och intensiva sexuella fantasier, sexuella impulser eller sexuella beteenden involverande att iklä sig det andra könets kläder, samt om detta innebär kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga livsområden. Den som ställer diagnosen bör definiera om det samtidigt finns fetischism (att bli sexuellt upphetsad av tyger, material eller klädesplagg), och/eller om det förekommer autogynefili (att tända sexuellt på tanken eller åsynen av sig själv som kvinna).
* Parafili UNS (utan närmare specifikation) kommer att ställas om det sexuella mönstret inte möter kriterierna för någon av de andra specifika parafila kategorierna. Här tar man som exempel koprofili (scat), klismafili (lavemang), och urofili (wet).
Bakgrundsinfo:
Transvestism innebär en vilja att klä sig och agera enligt det andra könets traditionella mönster. Anledningarna kan variera. Många upplever att det är ett allmänt uttryck för deras personlighet; ett aktuellt ämne i och med nya DSM-V är om mer sexuella inriktningar bör gå under en annan kategori.
Vad gäller fetischism och sadomasochism är det individuellt vilka drivkrafter som ligger bakom utövandet. Vissa känner att uttrycken är starkt kopplade till sexualiteten medan det för andra handlar om avslappning eller att ge uttryck för personlighetsdrag.
Diagnosmanualen DSM-V är dock enbart inriktad på sexuella drivkrafter och ändrar den tidigare diagnosen transvestisk fetischism till transvestisk störning. Fokus i denna artikel är därför också inriktat på de sexuella aspekterna av dessa uttryck och artikeln tar avstamp i termer som föreslagits av psykiatrin.
Uppdaterad 2016-11-15
