I Svenska Dagbladet och Aftonbladet har i helgen rapporterats om ett fall där en hiv-positiv man som dessutom noterats vara läkare uppmärksammats. I förundersökningen som citeras av media utreds mannen för att ha haft sex med tre personer utan att ha informerat om sin hiv-status. Två av männen skall enligt mediauppgifter blivit smittade av mannen.
Mannen skall själv ha förklarat att han inte informerat med att han då varit i ”chocktillstånd” efter att han fått sitt hiv-besked. Förundersökningen mot mannen leds av kommissarie Bengt Carlsson vid citypolisens våldsrotel och han säger till Aftonbladet att mannen delgivits misstanke och att åtal snart kommer att väckas. Mannen själv nekar till brottslig uppsåt.
Till Svenska Dagbladet säger en av de män mannen haft sex med Joel Magnhem att de träffades för två år sedan och hade kravlöst sex i mannens lägenhet.
I artikeln berättar Magnhem att det inte pratades om hiv innan de hade sex och att han tänkte att mannen som läkare ”skulle vara professionell”. Magnhem säger även att mannen ”ingav förtroende”. Men när de skulle skiljas togs frågan och hiv upp och Magnhem fick då veta att mannen bar på hiv. I det efterföljande samtalet visar det sig, enligt artikeln i Svenska Dagbladet, att mannen i sin tur antagit att Magnhem var hiv-positiv.
Joel Magnhems målsägarbiträde Elisabeth Massi Fritz kritiserar polisen för att man inte agera snabbt nog och menar att det ”är under all kritik” att ärendet verkar ha fallit mellan stolarna.
Idag säger Anna-Maria Sörberg, författare till boken De sjuka om så kallade ”hiv-män” till Svenska Dagbladet att det finns ett samhällsklimat i Sverige som tystar samtal om hiv.
– Det finns en idé om att den smittade skulle vilja sprida sin sjukdom, säger Anna Maria Sörberg. Även den brottsrubricering som används, grov misshandel, visar att de tankarna finns. I media är ”hiv-mannen” en person som aktivt smittar.
Om arbetet med sin bok säger hon att hon aldrig stött på någon som medvetet velat smitta. Det handlar för de så kallade ”hiv-männen” snarare om livskris och slump, säger hon.
Enligt svensk smittskyddslagstiftning måste den person som vet om att han eller hon är hiv-positiv meddela sina sexpartner om sin status. Lagen är hårt kritiserad av engagerade i det förebyggande arbetet mot hiv-spridning.
Med informationsplikten, menar dessa kritiker, läggs allt ansvar på hiv-positiva och en falsk trygghet leder till att de som inte tror sig vara hiv-positiva riskerar att bli mindre noga med att skydda sig själva.
– Vi tycker det är synd att aftonpressen fortfarande gottar sig i att måla ut hiv-positiva som livsfarliga monster. Det bidrar till att man får ännu svårare att berätta om det, säger organisationen HIV-Sveriges informationsansvarige Lasse Lindberg till QX. Det vi behöver är saklig och korrekt och relevant information för att förhindar hiv-spridning. Inte häxjakter och skrämselartiklar.
– Ni får kontakt med och företräder såväl de som anklagas för att ha smittat som de som blivit smittade. Innebär det en konflikt för er?
– Det är naturligtvis en väldigt knivig och komplicerad situation, säger Lasse Lindberg. Vi vill försöka hjälpa och stötta och ge råd till alla med hiv och det innebär ju även de som precis blivit smittade av någon som de inte visste om hade hiv. När det gäller just anmälan är det inget som vi vare sig uppmuntrar till eller kategoriskt säger att man inte skall göra. Man skall tänka över saken, för om man fått hiv är man nu plötsligt i samma situation och kan själv misstänkliggöras för att medvetet ha spridit hiv.
– Ni har länge kritiserat smittskyddslagens informationsplikt. Hur formulerar ni den kritiken?
– Att den motverkar sitt eget syfte och bidrar till att folk håller sin hivstatus hemlig istället för att vara öppen med den.
– Är det mer så i Sverige?
– Ja eftersom vi är ett av de få länder som har den lagen. I Danmark har de förhållningsregler också, men enbart om man inte använder kondom. I Sverige måste man upplysa i alla fall av penetrerande sex vilket blir väldigt traumatiserande och stigmatiserande och försvårar för människor att ta kontakt med varandra. Särskilt då som vanliga människor man träffar på till exempel en klubb absolut inte har någon tystnadsplikt, säger Lindberg.
– Hiv-Sverige försvarar på intet sätt att man medvetet sprider hiv, fortsätter han. Men man kan fråga vad som gör att man raggar upp någon okänd och sedan har oskyddat sex. Varför ifrågasätter man inte också att detta sker? Det behöver bli en balans i frågeställningen.
Informationskampanjen Sentry.nu som har en frågelåda med diskussioner kring hiv, sex och samlevnad på Qruiser.com fick för en tid sedan frågan från en medlem som oroade sig för att hans hiv-positive vän har sex med andra utan att informera om sin status.
Läs mer om den artikel som skrivits efter frågan och som publicerats på Sentry.nu
www.sentry.nu
Uppdaterad 2020-08-23
